Att sprida kärlek eller nonsens 

Man slutar inte att förvånas över vissa människors okritiska hantering av flöden som vi dagligen matas med via sociala medier. I grunden är alla dessa medier nonsensbärare eftersom man primärt ska roa sig och socialisera via dem. Samtidigt klarar de av att sprida andra mer innehållsrika och seriösa budskap. So far so good!

Däremot när folk skickar runt en massa strunt undrar man hur det står till hos vissa. ”Min enda önskan är att mitt barn är lyckligt!” Ja, vems är det inte??!! Finns det någon förälder som önskar annat? ”Dela om du älskar dina barn” Varför ska jag göra det? Finns det någon bland mina vänner som tvivlar på min kärlek till mina barn som jag behöver informera lite extra? Kanske är det meningen att jag ska skryta om att jag älskar dem. Om jag inte delar, betyder det då att jag inte älskar dem? Om man skulle vända på det självklara i uppmaningen och be föräldrar gilla om de inte älskar sina barn, vad hade hänt då?

Alla älskar alla på nätet. Kors och tvärs. Döttrar, söner, mammor, pappor, vänner och ovänner. Alla vet det redan. Vi sprider och sprider. På sociala medier i alla fall. Sprider vi kärlek eller nonsens i verkliga livet däremot, det är frågan.

Mästerligt bröd hos mästerkocken

En vacker dag kräver en vacker lunchmiljö. Det tyckte i alla fall Heidi och jag när vi höll ställningarna på avdelningen. Resten av kollegorna var borta för dagen så vi bestämde oss för att ge oss iväg lite längre än vanligt. Långpromenad från Liljeholmen till Winterviken passade oss utmärkt. Underbart att ha så fina miljöer så nära inpå. Efter idag kommer det bli många fler besök. 

Hela lunchen gick i Mästerkocksandan. Winterviken drivs av Markus Aujalay, en av domarna, bara det spännande nog för en matintresserad amatörkock som följer programmet. På plats fann vi även årets stora stjärnskott Filip Poon. 19-åringen åkte ut innan finalen men gjorde ett sådan intryck på Aujalay och Mannerström att de båda erbjöd honom jobb när han än kände för det. Så nu håller han till i Wintervikens kök. 

Laxsalladen var god men det nybakade brödet var fantastiskt. Hade kunnat äta bara det. Dagen lång i all oändlighet. Nästa gång köper jag med mig en hel limpa om det går. Eller snor med mig några extra bitar, sätter mig i solen och njuter.





Modet kommer och går

Det här är riktigt kul tycker jag. Varför har SVT’s modeexpert samma skjorta hela tiden? En modeexpert som sticker ut hakan och inte vill uppmuntra till konsumtion. Udda och smart. Javisst. You go Dennis!

Extra kul är det att denna modeexpert med en enda skjorta väcker vissa ungdomsminnen hos undertecknad. Han var en av skolans populäraste grabbar och vi har ett gemensamt förflutet. Jodå, det ni! Experten och jag har läst franska tillsammans, sneglat på varandra på ungdomsgården och i teorin varit ihop. Ni vet det där med att min kompis frågar hans kompis om chans på honom från mig. Eller var det tvärtom? Minns ej riktigt vilket, mer än att det blev ett ”ja” som svar. Ja:et fullbordades sen aldrig. Vi var för blyga för att ens våga tilltala varandra. Så någon praktik efter teorin blev det aldrig. Mina aktier steg dock kraftigt i skolan när nyheten om detta kap spred sig. Förstå, plugghästen och modegurun, ett par! Hur gick det till? Udda och smart kombination.

Om det finns något att ta med sig från denna story skulle det vara att Jordbro har närt många udda fåglar och att mode, precis som oskyldiga flirtar, det kommer och går men skjortan den består!

 

Att tala förbi varandra

Kommunikation är svårt. Kan tyckas vara enkelt men är det inte alls. Så lätt att vi missförstår eller talar förbi varandra. Vi utgår oftast från våra egna referensramar och kan inte alltid sätta oss in i den andres perspektiv. Ibland avgör dagsformen hur vi lyssnar eller förmedlar oss. Det är lätt att haka upp sig på ett ord eller en formulering och stänga av resten som sägs. Då och då stänger man av allt som kommer från avsändaren ifråga. Många gånger tycker man att man är supertydlig och ändå verkar mottagaren inte förstå vad det är man vill säga. Men fattar du inte? Lyssna ordentligt. Nej, det kanske är du som inte fattar hur du ska lägga fram det på rätt sätt.

Många gånger har jag lekt med tanken att kunna höra vad som försegår i huvudet på folk samtidigt som man talar med varandra. Tror att många missförstånd skulle lösas och baktankar skrotas om man förstod tidigt att den andra inte är med på spåret. Du säger det här och jag uppfattar det så här. Hur långt ifrån varandra är vi? Eller tänk om man alltid skulle kunna spola tillbaka konversationerna för att höra vad vi faktisk sa och förtydliga det som var otydligt. Oj, var det så här du menade och jag uppfattade det på helt fel sätt.

Retorik är viktigt. Att kunna förmedla budskap så att mottagaren förstår är nödvändigt. Att sen mottagaren verkligen lyssnar och förstår är ännu viktigare. Så många misstolkningar, irritationsmoment och konflikter vi skulle slippa då.

Måndagen slår till 

Måndag morgon kan ibland börja på söndag eftermiddag. I alla fall börjar våndan inför arbetsveckan vid den tidpunkten. Allt som väntar på att bli gjort under veckan radar upp sig tydligt i huvudet och det är lätt hänt att man ryggar tillbaka inför den synen. Första reflexen blir då ”Oh vad jobbigt! Orkar inte! Låt mig få ha helg lite till”.

Men ingenting hjälper. Helgen tar slut, klockan ringer och jag sitter på bussen på väg till jobbet. Veckan drar i gång med eller utan min goda vilja. ”Kom igen nu sömntuta. Vakna! Vi har mycket att stå i” tycks den säga. Och jag lyder snällt. 



Ord som betyder något

Poesi är ett innersta väsen. Det djupaste djupa. Känslor och tankar som har tyngd, som betyder något, som när de uttalas blottar ens själ. Alla bär vi på dem, de rytmiska orden, de som följer hjärtats slag. Vi vet att de finns där men vi vågar inte säga dem högt. Om vi säger dem så att andra hör kan vi bli bedömda, kanske rentav sårade. Så vi håller tyst om det allra innersta. Istället uttalar vi de ord som inte känns, som inte blottar en och som inte betyder något. Ord som inte följer livets rytm. Ord vi kan vara utan.

Dikter för arbetslösa och annat löst folk

Skärmavbild 2015-03-14 kl. 19.34.35Skärmavbild 2015-03-14 kl. 16.55.56

Vem är vem?

En märklig kamp om vem som är originalet och vem kopian pågår. Stil mot stil. Öst mot väst. Oäkta blondin mot oäkta blondin. Botox mot botox. Silikon mot silikon. Diva mot diva. Jelena vs Kim i US Weekly.

Jelena Karleusha, en serbisk popstjärna, mot Kim Kardashian, amerikansk megakändis. Vem är vem och vem var först med vad? Det kan man fråga sig om man bryr sig. Bryr man sig inte men ändå vill veta säger jag bara – JK beats KK.

Skärmavbild 2015-03-13 kl. 21.14.34

Skärmavbild 2015-03-13 kl. 21.20.08

Skärmavbild 2015-03-13 kl. 22.36.10

En krutgumma vill jag bli

Efter att ha läst storyn och sett filmen om Ernestine kan jag inte annat än känna mig inspirerad. Vilken krutgumma! Sån vill jag också vara när jag är 78. Kanske inte så morgonpigg som hon är. Att springa med pannlampa kan jag avvara. Men allt annat tjingar jag. Förresten om jag ens orkar lyfta på fötterna i den åldern skulle jag vara glad än mindre allt annat. Skulle absolut inte tacka nej till den kroppen heller. Inte i något läge. Inte ens idag. Gumman har ju faktiskt plattare mage än jag någonsin har haft. Och hon har också rätt i att ålder endast är en siffra. Den siffran är bara ett mentalt hinder som stoppar oss från att våga göra saker bortom gense åldersnormer. Så nu, inspirerad som jag är, uppmanar jag er 50+:are till en åldersrevolution! Låt oss riva de mentala spärrarna och köra järnet. Om vi är tillräckligt enträgna kommer vi bära upp en bikini resten av livet.

v=na6yl8yIZUI

Självplågeri nästa

En rulle och en boll är vad som krävs för att köra självmassage eller Self-Myofascial Release (SMR). Det närmaste man kan komma självplågeri skulle man också kunna säga. Träningspasset går under namnet Trigger Point på SATS och jag upptäckte det för några veckor sedan. Är numera frälst. Halvtimmes genomgång av kroppens spänningar gör stundtals fruktansvärt ont men ack så nödvändigt det är. De flesta av oss bär på spänningar och obalanser i kroppen. Dessa behöver lösas upp. Själv blev jag så ”triggad” av de goda resultaten att jag beställde hem egen grid och boll. Nu blir det dagligt självplågeri för min del. Ända tills alla spänningar släpper.