Modet kommer och går

Det här är riktigt kul tycker jag. Varför har SVT’s modeexpert samma skjorta hela tiden? En modeexpert som sticker ut hakan och inte vill uppmuntra till konsumtion. Udda och smart. Javisst. You go Dennis!

Extra kul är det att denna modeexpert med en enda skjorta väcker vissa ungdomsminnen hos undertecknad. Han var en av skolans populäraste grabbar och vi har ett gemensamt förflutet. Jodå, det ni! Experten och jag har läst franska tillsammans, sneglat på varandra på ungdomsgården och i teorin varit ihop. Ni vet det där med att min kompis frågar hans kompis om chans på honom från mig. Eller var det tvärtom? Minns ej riktigt vilket, mer än att det blev ett ”ja” som svar. Ja:et fullbordades sen aldrig. Vi var för blyga för att ens våga tilltala varandra. Så någon praktik efter teorin blev det aldrig. Mina aktier steg dock kraftigt i skolan när nyheten om detta kap spred sig. Förstå, plugghästen och modegurun, ett par! Hur gick det till? Udda och smart kombination.

Om det finns något att ta med sig från denna story skulle det vara att Jordbro har närt många udda fåglar och att mode, precis som oskyldiga flirtar, det kommer och går men skjortan den består!

 

Är man så är man

Såg den på Dino och ville ha en direkt. Är man ett så är man – ett Jordbrobarn. Eftersom jag är ett ville jag ha en egen. Nu har jag fått en alldeles egen av Dino! Tack Dino för att du är ett riktigt Jordbrobarn och för att du känner igen ett när du ser det! Stolt och glad över att vara ett!

20140804-222745-80865872.jpg

20140804-222745-80865724.jpg

Ordens makt är stor

Att ordens makt är stor har jag verkligen fått bekräftat genom mitt debattinlägg i Aftonbladet. Vad man väljer att betona mest sätter tonen för hur man tolkar och läser resten av texten.

Som kommunikatör och marknadsförare kan jag detta utan och innan. Otaliga är de korrektursvängar som jag har varit med om i jakt på den perfekta rubriken. Ordvalet är helt avgörande för budskapets framgång. Den rätta målgruppen ska attraheras. När man träffar rätt ökar försäljningen och förtroendet. När man inte gör det handlar det oftast om att man inte var tydlig i sitt budskap och målgruppen uppfattade inte det man försökte säga.

Inlägget i Aftonbladet Debatt skrev jag för att jag ville få fram min syn på upploppen i förorten. Kände att det var hög tid för mig själv att ta ställning och föra fram min åsikt. Jag har ju levt i förorten sedan jag flyttade till Sverige. Min första tid var i en av de numera drabbade orterna, Jordbro, men det var på 70-talet då Sverige var ett annat land med en annan politik. Själv har jag klarat mig bra och kan formulera mig väl så jag kanske kan föra fram en annan vinkling på problemet. Det var min intention i alla fall. Jag satte mig ned och skrev ihop inlägget Att leva på skuggsidan. Blev otroligt glad över möjligheten att få den publicerad på bästa utrymmet man kan tänka sig, Aftonbladet Debatt. Vet ej om någonting slår detta. Hur många hobbydebattör får göra det som första debattinlägg?

Fantastiskt eller hur? När jag väl såg inlägget på aftonbladet.se/debatt blev jag lite överraskad över rubriken som Aftonbladet hade valt Att bränna en bil är ett rop på hjälp. Den var som ett lättare slag i magen. Aj! Hur tolkar man detta? Men det är ju mina ord. Nästan exakt. En liten variation bara. De är plockade från min text. Det Aftonbladet hade gjort var bara att betona just det specifika partiet. Den delen provocerar förmodligen mest och resulterar i fler klick än Att leva på skuggsidan hade gjort. Precis som jag själv alltid har jobbat med mina reklamannonser.

Själva rubrikvalet sätter tonen på debatten. Många reaktioner handlar om min uppmaning till våld och att det skulle vara synd om de som kastar sten och bränner bilar. Några tolkar min text som en vurm för SD, något som jag tydligen inte vågar erkänna för mig själv (chockerande). En del tycker att det är sådana som jag som ”förstår” för Sverige (av resten av kommentaren att döma gissar jag att det skulle stå ”förstör för Sverige” men jag väljer att läsa ”förstår” då det passar mig bättre). De flesta har läst och förstått. Många är otroligt positiva och uppmuntrande. Det bästa de har läst i frågan.

Nu försöker jag förstå hur man kan tolka en och samma text så olika? Är det så att man har en uppfattning innan man läser en text och bara läser och lägger på minnet det som bekräftar den egna uppfattningen? Kan en text någonsin förflytta någon annans synfältet om den inte är exakt samma som textskrivarens? Hade min text tolkats annorlunda om min egna rubrik hade lyfts upp högst på Aftonbladets debattsida? Skulle man uppfattat budskapet bättre eller sämre då? Hade Aftonbladet genererat lika många klick?

Det kommer jag förmodligen inte att få reda på men det får mig verkligen att tänka efter. Att behärska språket väl och att välja orden med omsorg är det mest kraftfulla vapnet en människa kan ha tillgång till. Slår stenkastning och bilbrännande med hästlängder. Likväl som ordval kan uppvigla och manipulera massorna så kan det också vara vägen ut ur elände och hopplöshet. Om jag ska uppmana ungdomarna i förorten till något så skulle det vara att byta ut stenarnas makt mot ordens. Det är mycket mer effektivt än något annat. Själv hade jag en fantastisk svenskalärare som uppmanade oss att alltid kritiskt granska det vi läser och hör. Hennes uppmaning har jag tagit tillvara.

Att leva på skuggsidan

Vet inte om det är medvetet eller ej men jag har hållit mig undan bevakningen av upploppen i förorten trots att det brinner och kastas sten inte så långt ifrån min tillvaro. Som ett Jorbrobarn borde jag ta ställning. Jag vet ju hur det känns att växa upp på skuggsidan. Har förmodligen inte velat bli upprörd, ledsen och besviken över allt som kommer upp i diskussionerna. Oavsett anledning vill jag säga att det inte är ok att vandalisera sin egen eller någon annans egendom. Det ska tydligt stävjas och fördömas. Men det är inte heller ok att dra lika-med-tecken mellan förort, invandrare, kultur och problem. Det är aldrig bra att stigmatisera någon grupp, oavsett vilken.

Min egen analys av sakernas tillstånd är att det är svårt att växa och frodas på skuggsidan. Det är få växter som är anpassade för det. Alla är inte maskrosbarn. Det krävs så mycket mer näring, omvårdnad och kärlek för att lyckas. Det hjälper inte att man planterar fler och fler växter, ofta importerade från exotiska miljöer och inte alls anpassade för svensk skuggtillvaro, om förutsättningarna för dem att växa till sig inte finns där. Att sedan i uppföljning efter uppföljning jämföra de frodiga växterna från solsidan med de som har halkat efter på skuggsidan skapar bara en massa missförstånd. Att dessutom skylla på att de är importerade och därför inte lyckas med sin utveckling blir ännu mer fel. Ni fattar säkert metaforen.

Den som mår bra kastar inte sten och bränner bilar. Omöjligt. Snarare ropar den på hjälp. Se mig. Förstå mig. Hjälp mig. Jag är vilsen. Att peka finger åt dem är dödfött. Hjälper nada. Uppmuntrar till mer vandalism möjligtvis. Ja. Ska vi då bara se på och tycka synd om dem? Nej. Vi behöver tänka om och göra rätt istället.

På en punkt kan jag, och detta bär mig enormt emot, hålla med SD om att man måste föra en ansvarsfull invandringspolitik (vill också påpeka att jag är allergisk mot ordet ”invandrare” och skulle helst av allt stryka ordet från all framtida användning). Men någon måste ärligt och uppriktigt ta ansvar för den politik som förs, våga säga att den inte fungerar tillräckligt väl. Som det är nu känns det som att de etablerade partierna sopar det jobbiga under mattan och låtsas som att det regnar. Av rädsla för att trampa fel på det politiska minfältet. Men allt hänger ihop. Orsak och verkan, ni vet. Vi sitter alla i samma båt och det som sker i ena änden kommer ge återverkningar på den andra. Vi måste behålla jämnvikten annars kantrar båten. Det kan inte komma som en överraskning för någon. Ingen revolution utan orättvisa.

Så vem har modet att säga att politiken som förs idag inte fungerar? Jimmie Åkesson får inte vara den enda. Vi spelar alla i händerna på de främlingsfientliga strömningar som finns. Då menar jag verkligen alla. Politikerna som är ytterst ansvariga men inte säger hela sanningen, vi som ser på och duckar (inklusive undertecknad) och stenkastarna själva som lever upp till de fördomar som finns. Alltså bör vi alla ta ställning. Utan undantag.

Vi är ett öppet land och det ska vi fortsätta att vara men vi måste ta ansvar för de baksidor som kan uppstå om man inte sköter om alla blommor i trädgården. Ju tidigare man inser att blommorna på skuggsidan behöver mycket mer resurser för att växa och inte mindre desto snabbare kommer stenkastningen att avta. Det är jag övertygad om. När vår trädgård på skuggsidan väl blommar och frodas kommer det inte spela någon roll varifrån de vackra blommorna ursprungligen kom.

Detta inlägg kan du också läsa på aftonbladet.se/debatt