Vi mot resten av världen

D-dagen närmar sig med stormsteg, måldatumet för mitt projekt. Det innebär att farten på det vi håller på med just nu är oerhört hög. Samtidigt kan vi bocka av punkt efter punkt på aktivitetslistan. Verkligen allt tycks falla på plats. Nästan så att man kan göra vågen eller släppa ut ett och annat jubelrop. Anspänningen släpper dock inte helt ännu. Det hoppas vi att den gör när vi har tryckt på knappen nästa vecka. 

Något riktigt fint sker när man jobbar med stora projekt. Alla har sin givna roll och jobbar på mot ett gemensamt mål. Ett teamarbete utförs dirigerat av en huvudprojektledare. Hur lyckosamt det blir beror på så många olika faktorer. Främst handlar det om tydlighet, struktur och inte att förglömma ledarskap. Fungerar de delarna så klarar man av de flesta motgångar på vägen, för problem de dyker alltid upp i en eller annan form. 

Om komponenterna inte fungerar som de ska blir det mycket svårare. Med otydlighet och brist på bra ledarskap följer gränssnitts- och ansvarsfördelningsproblem. Prestige gör sig också lätt påmind då. Ingen struktur skapar oreda och risk för ofas i arbetet. Vad ska levereras, när och av vem? Frustration och missnöje gör entré vilket påverkar arbetsglädjen och teamkänslan som går ut över slutresultatet. Men när det funkar, ojojoj, då är det magi. Då är det vi mot resten av världen, teamkänsla och stolthet. En härlig känsla!

Jämnt humör

Måste skriva något om jag ska klara utmaningen. Har bestämt mig att jag ska hålla ut 100 dagar i följd. Det är dag 27 idag och jag vacklar ordentligt. Tematiskt. Har inget särskilt att fördjupa mig i. Inte mer än att det blev en riktigt bra dag. Fantastiskt väder. Några problem lösta. Avbockade uppdrag på jobbet. Träning. God mat. Nu vila. Inget att klaga på. Nöjd med andra ord. Då har man inget att skriva om. Konstigt det där men så är det. Inspirationen kommer när man stör sig på något, är arg eller superglad, inte när humöret är jämnt. Idag var det väldigt jämnt. 

Längtar bort

Längtar bort idag. Känner mig trött. Kan hända att någonting sitter i kroppen men mest troligt är det handlar om knoppen. Det mesta startar där. Mycket anspänning med deadlines och leveranser har dränerat mig på kraft. Skulle behöva en minisemester. Eftersom det inte går att få till just nu får jag istället drömma mig tillbaka till några härliga stunder. 

Onsdagen som blev en torsdag

Idag har jag haft en felkoppling i hjärnan. Har återkommande trott att det är torsdag. Ett flertal gånger har stressen över allt som behöver färdigställas innan helgen sköljt över mig. Hur ska jag hinna med alla måsten på en dag, för att i nästa sekund inse att det bara är onsdag. Märklig känsla det där. 

Egentligen hänger det ihop med att måldatumet för mitt stora projekt närmar sig med stormsteg och allt som behöver slutföras sammanstrålar nu. Marknadsföringsdelar ligger oftast sent i kedjan och de produktioner som behöver göras görs i slutfasen. Som projektledare behöver jag se till att alla delmoment levereras i tid. För tillfället känner jag mig som Shiva, med tre ögon och fyra armar. Koll på allt och många bollar i luften. På vägen dyker det titt som tätt upp hinder som man får sopa undan om man ska hinna fram i tid. 

Min teori är att denna högre växel gör att man hinner med mer på kortare tid vilket ger känslan av att mer tid har förflutit än det faktiskt har gjort. I huvudet är onsdagen redan avverkad och torsdagen pågår för fullt redan idag. Tror att det bästa sättet att återställa klockan blir att lägga sig i soffan och meditera resten av kvällen. Förhoppningsvis är det torsdag morgon imorgon.

Gå vidare eller fastna

Totalstopp. Nu går det inte längre. Hur man än försöker rädda det som räddas kan går det inte. Vissa saker kan inte slätas över även fast man försöker. Till slut finns det ingen återvändo. Det gäller att acceptera att man har kört fast, trycka på ”Delete” och börja om.

Att jobba med marknadsföring och vara del i kreativa processer är bland det roligaste som finns samtidigt som det också kan vara det svåraste som finns. Skiljelinjen mellan framgång och flopp är supertunn. Det gäller verkligen att alla inblandade parter är synkade och att man inte talar förbi varandra. Det är ofta lättare sagt än gjort. Inte heller går det att stressa fram kreativitet. Den måste få ta sin tid vilket man sällan har tillräckligt av. Blir man, som man ofta blir, kär i en idé finns alltid risken att man håller fast vid den för länge. Skruva och fixa tills det inte längre går. Det är där vi är just nu. Fast. Antingen ger vi idén ett försök till eller helt enkelt överger vi den och starta om. Marknadsföring ska man inte kompromissa med, det blir sällan bra.

Tar mig an våren

Idag skulle jag behöva ge mig på en rejäl vårstädning hemma. Om det där med vår är för stort åtagande så skulle bara en städning räcka. Men inte ens det orkar jag mig på. Troligtvis på grund av prefixet vår i kombination med trötthet.  Den drabbar mig så fort lite ljusare tider kommer. Precis när det för övrigt börjar ljusna och spira i naturen blir jag oförklarligt orkeslös. Naturligtvis finns det en förklaringar till det, men i mitt huvud känns den förklaringen väldigt ologisk. Rent känslomässigt och även fysiskt längtar jag till våren, så självklart borde bara den längtan i sig generera mer energi och kraft när våren väl kommer, tycker man. Ändå blir det precis tvärtom, energin rinner ur mig. Brukar återkomma så småningom men måste alstras först.

Får väl börja med att knapra i mig Omega3 och en massa B- och D-vitaminer för att avhjälpa lite. Förstår också att jag behöver vistas ute i ljuset samt röra på mig. Någonstans läste jag att milda vintrar med mycket mörker, vilket det blir hos oss i Norden när snön saknas, genererar en ökning av vårtrötthet och vårdepressioner. Kan tyckas orättvist. Inte nog att vi lever i kyla och mörker under långa perioder men sen ska vi inte helt orka ta oss an våren när den väl kommer. 

Tror att jag för dagen ska fokusera på att ta mig an våren och lämna vårstädningen där hän. Den får jag ta mig an en annan vårdag.

Tro på gott och ont

Är förvånad över hur många tankar som väcks hos mig bara för att jag passerar Sergelstorgsplattan dagligen. Imorse stod en ung kvinna där framför ett liten modul som egentligen var en hylla med böcker och skrifter. När jag kom närmare förstod jag att hon spred ett kristet budskap. Hon utstrålade precis ett sådant lugn och fromhet som man förväntar sig av en troende person. Det gick tydligt att se att plattan inte var hennes rätta element. Ändå stod hon där i hopp om att få ut sitt budskap och övertyga någon av de förtappade själar som rörde sig på plattan, om att hennes väg är den rätta vägen. Detta gav mig en, kalla det insikt eller teori, om att tro i mycket högre utsträckning får oss människor att agera än vad fakta och kunskap någonsin gör. Åtminstone kan inte jag komma på många sammanhang där rena fakta har fått människor att gå ut på barrikaderna, däremot mängder där tro har varit en katalysator till både bra och dåliga skeenden. Inte för intet säger vi att ”Tro kan försätta berg”. 

Tro är långt ifrån det rationella. Tro är teorier om tillstånd eller sammanhang. Ibland önskningar eller drömmar om ett idealtillstånd. Skulle även kunna kallas för kvalificerade gissningar om sakernas natur. Den är inte baserad på fakta. Det finns oftas inget belägg för det vi tror på men ändå gör vi det. Vår tro kan vara så stark att vi är beredda att investera och offra våra liv för den. Ibland t o m dödar vi för trons skull. Tron lever i symbios med känslor även om vi  försöker att rationalisera den. Vi argumenterar för den, vi klassificerar utifrån den, vi dömmer och fördömer andra p g a den, vi slåss för den, vi brinner för den. Den kan föra oss framåt och den kan kasta oss bakåt, beroende på om vi använder den i positiva eller negativa syften. Den är verkligen på gott och ont. Den kan ge oss kraft och den kan förgöra oss. 

Och tro inte nu att min teori enbart handlar om religion för det gör den inte. Den handlar lika mycket om ideal, politik, nationalitet, kön, självinsikt, miljö, kroppsideal, kärlek, hälsa, livet och allt annat som vi människor ständigt spekulerar kring. Oavsett vilket så är det så att vi väljer själva vad vi vill tro på. Så välj med omsorg.