En Skandinavisk affär

Sitter på planet tillbaka hem till Stockholm efter en minst sagt spännande dag. Förutom att jag tog med mig det gråa vädret till Köpenhamn fick jag även privilegiet att besöka ett hjärnkontor. Ett innovationscenter med resurser och kapacitet att tänka nytt. Väl dolt mitt i centrala Köpenhamn. Det blev en dag med mycket input. Är imponerad och laddad inför fortsättningen. Tursamt för mig blev det engelska. Hade inte funkat annars. 

En svensk-jugge som ska ta in rena grekiskan på danska förstod jag skulle bli besvärligt. Trodde dock inte att det skulle vara lika knöligt att läsa danska. Fick det bevisat när jag skulle ta mig tillbaka till Kastrup. Hittade ned till metron men steg på fel tåg. Kunde inte klura ut av två alternativa linjer vilken som åkte till flygplatsen. Upptäckte det för sent och fick vända om. Väl på flygplatsen fick jag leta efter rätt terminal och sedan kollas extra av säkerhetskontrollen. Blev muddrad och min väska gicks igenom eftersom jag inte hade lagt in tandkrämstuben i en genomskinlig plastpåse. Lätt utpekad känsla. Det lustiga i sammanhanget, trots all noggrannhet i kontrollen av vad man bär med sig, är att ingen kollar upp vem man är innan man stiger på planet. Behövde inte identifiera mig någonstans. Det räckte med att checka in enligt bokningsnumret, få ut boardingkortet och sen scanna in det när man boardar planet. Rent teoretiskt skulle det kunna sitta en helt annan person på min plats just nu. By the way, förhållandet var det omvända i Stockholm. Ingen brydde sig om min tandkrämstub men de kollade passet. 

Positivt är att jag fick ta fast lane och har wi-fi på Norwegian. Gillar också att det sitter en kvinnlig pilot där framme. De är inte många men de finns. 

Mår som vädret

Mår ungefär som vädret är idag. Snö och kallt 9 maj. Kanske påverkas jag av det eller så är jag bara hängig i allmänhet. Hade tänkt träna men skippar nog det och tar det lugnt istället. Ska ju upp mitt i natten och ta mig till Arlanda för att sen utsätta mig för korvstoppning en hel dag i Köpenhamn. Behöver därför samla mig inför imorgon. Måste ta in och sortera en massa information om saker som för mig fortfarande är grekiska fast på danska. Blir det för svårt får grekiskan tas på engelska istället. I vilket fall som helst kommer jag behöva ta med mig den infon tillbaka till Sverige. På ett eller annat sätt. Nästa steg blir att förmedla den kunskapen. Wish me luck!

Je suis française

Vive la France! Frankrike förnekar sig inte. Det franska folket reser sig och samlas när det behövs. Modigt av folket att välja ett politiskt oprövat kort i Emmanuel Macron. Tyder på att de föredrar viss osäkerhet framför främlingsfientlighet. Det är starkt!

Såg Dokument Utifrån om Emmanuel Macron igår på SVT Play. Blev ganska imponerad. Vet fortfarande för lite om honom men får en riktigt bra känsla. Han verkar vara precis en sådan person som nutidens politik behöver, någon som inte tänker block, vänster och höger, utan förstår att det behövs en ideologisk förnyelse, mer anpassad till globaliseringens förutsättningar. 

Ofrånkomligt att inte känna Obama-vibbar. Förhoppningsvis med större framgång och starkare uppbackning än Obama fick när väl besluten ska tas. Blir spännande att följa!

Photograph by Ed Alcock

Det lilla i det stora 

Världen snurrar på oavsett vad vi små människor råkar ut för. Ur vårt väldigt avgränsade och subjektiva perspektiv är vi världens mittpunkt. Ur alla andra perspektiv är vi inte det. Om vi finns eller inte påverkar endast ett fåtal men det gör knappt någon skillnad i det stora perspektivet. Jorden snurrar på i alla fall. Mår vi inte bra, eller behöver hjälp, samma sak. Några bryr sig, övriga världen snurrar på. 

Så förgängligt är alltet. Det är helheten och det breda perspektivet som räknas och är den stora meningen med allt. Det lilla, det är inte lika viktigt. Det är utfyllnad. En liten, liten vinkel bland miljarder andra, ett litet grässtrå på ändlösa ängar eller en liten droppe bland alla andra i det stora havet. Ändå inbillar vi oss att vi är viktiga i sammanhanget. Vi stretar på, kämpar och sliter med livet som om det inte fanns en ände på något. Trots att förgängligheten är det enda sanna och ofrånkomliga i allt vi gör. Allt tar slut en vacker dag och vårt lilla perspektiv med det. 

Om nu det mesta ändå är ganska så meningslöst i det stora perspektivet skulle det vara mycket bättre för oss att inte sprattla emot så mycket från vårt lilla begränsade perspektiv och istället åka med det stora tåget. Go with the flow känns som en smidigare och roligare resa genom livet. Att släppa taget och åka med.

Detta är tillägnat någon som är min hela värld i det lilla, lilka perspektivet ❤️ och är inte tänkt som ett deppigt filosofiskt utlägg utan som en insikt om att vi ska ta livet med en klackspark och göra det till mindre seriöst än vi vanligtvis gör det till. 

Stormen under lugnet

Ni vet den där känslan när det pågår en mindre storm under ytan men ingen ser den eftersom du är kolugn utåt. Så är det för mig just nu. Skulle kunna få panik bara jag tänker på någon av de hundra sakerna som oroar mig och som behöver lösning men på något sätt lyckas jag behålla lugnet. Betyder det att jag stänger av eller att jag äntligen har fattat att panik inte hjälper vet jag inte riktigt. Vilket som är det en rätt bra metod. Håller jag ut tillräckligt länge kanske problemen ebbar ut av sig själva. Kan vara så att jag har blivit visare med åren och förstår att oro inte leder någonvart eller så är jag bara avtrubbad. En del saker kan man lösa genom att välja väg, hålla fast vid den och inte vända sig om. Så fort ett beslut är taget är det lättare. Velandet och övervägandet är det jobbiga och förlänger plågan. Så jag tänkte mig att jag ska blunda, hoppa och ta smällen. Om den kommer. Gör den inte det, då är allt som det borde vara. 

Pyttelite helg kvar

Ångesten inför arbetsveckan infinner sig sakta men säkert. Hur fort gick inte påskhelgen? Ledighet försvinner alltid mycket fortare än man vill att den ska göra. Huxflux var den över. Vet att det går bra när man väl har börjar jobba men inför bär det emot. Visserligen kommer denna arbetsvecka vara kortare än vanligt vilket borde underlätta. Nu ska jag försöka vila extra mycket och pressa ut det mesta av de återstående timmarna. Lite godis finns kvar. Bäst att man gör sig av med det innan det blir för gammalt 🙂

Beslutsångest

Återigen får jag erbjudanden som jag måste väga och fundera kring. Inga solklara val utan mer, å ena sidan, å andra sidan. Om jag gör si kan det bli så, men det skulle även kunna bli så här eller sådär. Om jag gör så, kan det å andra sidan bli sisådär, eller så kan det bli toppen. Ingen vet. Inte jag heller. 

Som vanligt är alternativet som jag gillar lite mer, också det som är mer osäkert och det som är mer säkert inte lika spännande. Har haft min beskärda del av sådana beslut de senaste åren och några av dem har jag ångrat. Kanske med rätta. Därför tycker jag att det är svårt när jag återigen behöver välja väg. Brukar sluta med att det rationella får stryk av magkänslan eller bara känslan. Som tur är får jag lite betänketid. Får fajtas med mig själv ett tag. Vi får se var vi landar. Men jag har mina aningar.