En Skandinavisk affär

Sitter på planet tillbaka hem till Stockholm efter en minst sagt spännande dag. Förutom att jag tog med mig det gråa vädret till Köpenhamn fick jag även privilegiet att besöka ett hjärnkontor. Ett innovationscenter med resurser och kapacitet att tänka nytt. Väl dolt mitt i centrala Köpenhamn. Det blev en dag med mycket input. Är imponerad och laddad inför fortsättningen. Tursamt för mig blev det engelska. Hade inte funkat annars. 

En svensk-jugge som ska ta in rena grekiskan på danska förstod jag skulle bli besvärligt. Trodde dock inte att det skulle vara lika knöligt att läsa danska. Fick det bevisat när jag skulle ta mig tillbaka till Kastrup. Hittade ned till metron men steg på fel tåg. Kunde inte klura ut av två alternativa linjer vilken som åkte till flygplatsen. Upptäckte det för sent och fick vända om. Väl på flygplatsen fick jag leta efter rätt terminal och sedan kollas extra av säkerhetskontrollen. Blev muddrad och min väska gicks igenom eftersom jag inte hade lagt in tandkrämstuben i en genomskinlig plastpåse. Lätt utpekad känsla. Det lustiga i sammanhanget, trots all noggrannhet i kontrollen av vad man bär med sig, är att ingen kollar upp vem man är innan man stiger på planet. Behövde inte identifiera mig någonstans. Det räckte med att checka in enligt bokningsnumret, få ut boardingkortet och sen scanna in det när man boardar planet. Rent teoretiskt skulle det kunna sitta en helt annan person på min plats just nu. By the way, förhållandet var det omvända i Stockholm. Ingen brydde sig om min tandkrämstub men de kollade passet. 

Positivt är att jag fick ta fast lane och har wi-fi på Norwegian. Gillar också att det sitter en kvinnlig pilot där framme. De är inte många men de finns. 

Mår som vädret

Mår ungefär som vädret är idag. Snö och kallt 9 maj. Kanske påverkas jag av det eller så är jag bara hängig i allmänhet. Hade tänkt träna men skippar nog det och tar det lugnt istället. Ska ju upp mitt i natten och ta mig till Arlanda för att sen utsätta mig för korvstoppning en hel dag i Köpenhamn. Behöver därför samla mig inför imorgon. Måste ta in och sortera en massa information om saker som för mig fortfarande är grekiska fast på danska. Blir det för svårt får grekiskan tas på engelska istället. I vilket fall som helst kommer jag behöva ta med mig den infon tillbaka till Sverige. På ett eller annat sätt. Nästa steg blir att förmedla den kunskapen. Wish me luck!

Je suis française

Vive la France! Frankrike förnekar sig inte. Det franska folket reser sig och samlas när det behövs. Modigt av folket att välja ett politiskt oprövat kort i Emmanuel Macron. Tyder på att de föredrar viss osäkerhet framför främlingsfientlighet. Det är starkt!

Såg Dokument Utifrån om Emmanuel Macron igår på SVT Play. Blev ganska imponerad. Vet fortfarande för lite om honom men får en riktigt bra känsla. Han verkar vara precis en sådan person som nutidens politik behöver, någon som inte tänker block, vänster och höger, utan förstår att det behövs en ideologisk förnyelse, mer anpassad till globaliseringens förutsättningar. 

Ofrånkomligt att inte känna Obama-vibbar. Förhoppningsvis med större framgång och starkare uppbackning än Obama fick när väl besluten ska tas. Blir spännande att följa!

Photograph by Ed Alcock

Det lilla i det stora 

Världen snurrar på oavsett vad vi små människor råkar ut för. Ur vårt väldigt avgränsade och subjektiva perspektiv är vi världens mittpunkt. Ur alla andra perspektiv är vi inte det. Om vi finns eller inte påverkar endast ett fåtal men det gör knappt någon skillnad i det stora perspektivet. Jorden snurrar på i alla fall. Mår vi inte bra, eller behöver hjälp, samma sak. Några bryr sig, övriga världen snurrar på. 

Så förgängligt är alltet. Det är helheten och det breda perspektivet som räknas och är den stora meningen med allt. Det lilla, det är inte lika viktigt. Det är utfyllnad. En liten, liten vinkel bland miljarder andra, ett litet grässtrå på ändlösa ängar eller en liten droppe bland alla andra i det stora havet. Ändå inbillar vi oss att vi är viktiga i sammanhanget. Vi stretar på, kämpar och sliter med livet som om det inte fanns en ände på något. Trots att förgängligheten är det enda sanna och ofrånkomliga i allt vi gör. Allt tar slut en vacker dag och vårt lilla perspektiv med det. 

Om nu det mesta ändå är ganska så meningslöst i det stora perspektivet skulle det vara mycket bättre för oss att inte sprattla emot så mycket från vårt lilla begränsade perspektiv och istället åka med det stora tåget. Go with the flow känns som en smidigare och roligare resa genom livet. Att släppa taget och åka med.

Detta är tillägnat någon som är min hela värld i det lilla, lilka perspektivet ❤️ och är inte tänkt som ett deppigt filosofiskt utlägg utan som en insikt om att vi ska ta livet med en klackspark och göra det till mindre seriöst än vi vanligtvis gör det till. 

Stormen under lugnet

Ni vet den där känslan när det pågår en mindre storm under ytan men ingen ser den eftersom du är kolugn utåt. Så är det för mig just nu. Skulle kunna få panik bara jag tänker på någon av de hundra sakerna som oroar mig och som behöver lösning men på något sätt lyckas jag behålla lugnet. Betyder det att jag stänger av eller att jag äntligen har fattat att panik inte hjälper vet jag inte riktigt. Vilket som är det en rätt bra metod. Håller jag ut tillräckligt länge kanske problemen ebbar ut av sig själva. Kan vara så att jag har blivit visare med åren och förstår att oro inte leder någonvart eller så är jag bara avtrubbad. En del saker kan man lösa genom att välja väg, hålla fast vid den och inte vända sig om. Så fort ett beslut är taget är det lättare. Velandet och övervägandet är det jobbiga och förlänger plågan. Så jag tänkte mig att jag ska blunda, hoppa och ta smällen. Om den kommer. Gör den inte det, då är allt som det borde vara. 

Pyttelite helg kvar

Ångesten inför arbetsveckan infinner sig sakta men säkert. Hur fort gick inte påskhelgen? Ledighet försvinner alltid mycket fortare än man vill att den ska göra. Huxflux var den över. Vet att det går bra när man väl har börjar jobba men inför bär det emot. Visserligen kommer denna arbetsvecka vara kortare än vanligt vilket borde underlätta. Nu ska jag försöka vila extra mycket och pressa ut det mesta av de återstående timmarna. Lite godis finns kvar. Bäst att man gör sig av med det innan det blir för gammalt 🙂

Beslutsångest

Återigen får jag erbjudanden som jag måste väga och fundera kring. Inga solklara val utan mer, å ena sidan, å andra sidan. Om jag gör si kan det bli så, men det skulle även kunna bli så här eller sådär. Om jag gör så, kan det å andra sidan bli sisådär, eller så kan det bli toppen. Ingen vet. Inte jag heller. 

Som vanligt är alternativet som jag gillar lite mer, också det som är mer osäkert och det som är mer säkert inte lika spännande. Har haft min beskärda del av sådana beslut de senaste åren och några av dem har jag ångrat. Kanske med rätta. Därför tycker jag att det är svårt när jag återigen behöver välja väg. Brukar sluta med att det rationella får stryk av magkänslan eller bara känslan. Som tur är får jag lite betänketid. Får fajtas med mig själv ett tag. Vi får se var vi landar. Men jag har mina aningar.

Om och om igen

Upprepande eller gaggig? Något av dessa två kan helt klart appliceras på mig. Hur förklarar man annars att jag lyckas köpa exakt likadana sneakers som jag redan har hemma. Var ute efter nya svarta som alternativ till mina gamla som behövde vila ett tag. Letade i över en vecka  efter den rätta modellen vilket jag slutligen hittade. Kom hem plockade fram dem och jämförde med mina nuvarande. Det visade sig att de var exakt likadana! Av alla Nike modeller väljer jag på nytt exakt den modellen som jag redan har. Klart man börjar undra vad som inte är som det ska hos en? Hur kan jag inte komma ihåg hur mina nuvarande skor ser ut? Eller är det så att gillar man något så gillar man och får man välja vad man gillar så väljer man det som man gillar om och om igen?

Skulle man fråga min make så skulle han säga att jag alltid gör så – väljer om och om igen varianter av samma saker. Korta svarta rockar har jag ägt en massa. Svarta väskor att hänga över axeln och svarta stora väskor att bära extra grejer i. De utslita ersätts av nya liknande modeller. Tjocka tröjor, tunna tröjor, långa tröjor. Allt upprepas och är oftast svart. Överlag är svart något återkommande hos mig som jag skrev om i En periodare.

Svårt att analysera sig själv. Om jag ska försöka mig på det så skulle det kunna handla om att jag vet vad som funkar på mig och går på säkra kort. Eller så är det så att jag bara är extra förtjust i vissa saker och väljer alltid varianter av dem när jag kan. Vilken (o)tur för gubben min att jag inte har behövt ersätta honom med en ny variant. Min vana trogen hade jag väl efter långt letande kommit hem med samme man. Får väl låta maken hänga kvar men de nya skorna kanske jag borde lämna tillbaka och leta upp ett par som skiljer sig lite från de gamla. 

Vi mot resten av världen

D-dagen närmar sig med stormsteg, måldatumet för mitt projekt. Det innebär att farten på det vi håller på med just nu är oerhört hög. Samtidigt kan vi bocka av punkt efter punkt på aktivitetslistan. Verkligen allt tycks falla på plats. Nästan så att man kan göra vågen eller släppa ut ett och annat jubelrop. Anspänningen släpper dock inte helt ännu. Det hoppas vi att den gör när vi har tryckt på knappen nästa vecka. 

Något riktigt fint sker när man jobbar med stora projekt. Alla har sin givna roll och jobbar på mot ett gemensamt mål. Ett teamarbete utförs dirigerat av en huvudprojektledare. Hur lyckosamt det blir beror på så många olika faktorer. Främst handlar det om tydlighet, struktur och inte att förglömma ledarskap. Fungerar de delarna så klarar man av de flesta motgångar på vägen, för problem de dyker alltid upp i en eller annan form. 

Om komponenterna inte fungerar som de ska blir det mycket svårare. Med otydlighet och brist på bra ledarskap följer gränssnitts- och ansvarsfördelningsproblem. Prestige gör sig också lätt påmind då. Ingen struktur skapar oreda och risk för ofas i arbetet. Vad ska levereras, när och av vem? Frustration och missnöje gör entré vilket påverkar arbetsglädjen och teamkänslan som går ut över slutresultatet. Men när det funkar, ojojoj, då är det magi. Då är det vi mot resten av världen, teamkänsla och stolthet. En härlig känsla!

Jämnt humör

Måste skriva något om jag ska klara utmaningen. Har bestämt mig att jag ska hålla ut 100 dagar i följd. Det är dag 27 idag och jag vacklar ordentligt. Tematiskt. Har inget särskilt att fördjupa mig i. Inte mer än att det blev en riktigt bra dag. Fantastiskt väder. Några problem lösta. Avbockade uppdrag på jobbet. Träning. God mat. Nu vila. Inget att klaga på. Nöjd med andra ord. Då har man inget att skriva om. Konstigt det där men så är det. Inspirationen kommer när man stör sig på något, är arg eller superglad, inte när humöret är jämnt. Idag var det väldigt jämnt.