8 minuter och 46 sekunder

8 minuter och 46 sekunder fulla av hat

Med knät mot halsen

Och händerna i fickorna.

En ogenomtränglig rustning som står emot all mänsklighet.

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

Jag kan inte andas konstapel!

16 desperata försök att tränga igenom bödelns empatilösa mur.

Be för ditt liv,

Låt dig kränkas men ändå se till att,

Be snällt,

Så att inte odjuret ska trycka ner dig ännu hårdare.

Vädja om och om igen.

De står där de andra men,

Ingen av dem hör din röst,

eller ser din kamp.

Ännu mindre gör de något för att hjälpa dig,

För 20 falska dollar är värda mer än ditt liv,

Du svarte man.

Myndighetssverige i sin fulla glans

I några veckor har vi följt dem radas upp på podiet. En efter en står de där, uppklädda, nervösa över att kastas ut i strålkastarljuset, förmodligen oroliga över den granskning som de vet komma skall men väl förberedda på det som ska förmedlas till folket. De är experter på det som sägs.

Klockan 14:00 varje dag bänkar vi oss framför tv:n, sätter på radion eller datorn och väntar med spänning på vad de ska säga. Dessa antihjältar, byråkrater som vi så ofta har beklagar oss över, har på kort tid förvandlats till våra riktiga hjältar. De som vi vänder oss till för att få råd och vägledning. Vi lyssnar noggrant.

Hur ska vi göra? Vad gäller? Hur nära ska vi sitta om vi sitter och fikar ihop? Får vi resa inom kommunen? Bör vi ha ansiktsmask? Vilka symptom ska vi leta efter?

Myndighet efter myndighet glänser i sin fulla prakt. Nu äntligen fattar vi vad de är till för. De har en uppgift och de fyller sitt syfte. De kan sin sak, och när det krisar, ger de oss det vi vill ha av dem – expertis och lösningar.

Sakta men säkert har de förvandlads och växt till sig framför våra ögon. De har ingett förtroende, skapat tillförsikt och trygghet i de vägval som vi gör tillsammans (det är så det känns, konsensus ni vet). Vi är alla delaktiga, vi har fått förklaringar och vi förstår vad de vill att vi ska göra. Det gäller bara för oss att göra det – självmant. Utan tvång.

Det är det här som resten av världen har så svårt att förstå och som gör att de tycker att vi svenskar är galna. Vad sysslar ni med? Hur kan ni gå utan munskydd? Varför är allt öppet hos er?

Jo, så här är det gott folk, vi litar på våra myndigheter. Deras ord är vår lag. Våra hjältar är inte machopolitiker som pekar med hela handen utan grå tråkiga byråkrater som vet vad de talar om. Vi litar på deras kompetens och låter dem leda oss igenom denna pandemi. De får glänsa i all sin prakt så länge det behövs. Våra hjältar!

Allt är inte enbart skit

Pandemin har satt skräck i oss, med all rätt. Vi ska vara rädda för den och försöka hålla den stången. Tanken om att jordens undergång är nära finns någonstans i bakhuvudet. Tänk om allt bara lägger av. Hela världen för samma kamp som vi mot denna osynliga fiende. Alla är upptagna med sitt.

Mitt i allt detta har jag fått mitt första barnbarn. Den största lyckan av alla. Har fått hålla den lilla underbara varelsen en endaste gång när han var tre dagar gammal. Därefter har jag hållit mig borta från honom. Nu är han tre veckor och jag vill inte riskera något. Hur länge denna prövning ska pågå är det ingen som vet. Det är skit. Att saker och ting sällan blir som man har tänkt sig är mer en regel än ett undantag.

Men allt är faktiskt inte skit som pandemin för med sig. Nu kan det låta cyniskt att utrycka sig så men det ligger något i att kriser kan föra med sig bra saker också. Här kommer min lista med positiva effekter, numreringen är inte en prioritetsordning:

 

 

  1. Vi inser att livet är skört och att man ska ta tillvara på det.
  2. Kris enar oss.
  3. Politiskt tjafs förlorar sin mening.
  4. Familjen är viktig och vi kan passa på att se varandra på riktigt.
  5. En bra sjuk- och äldrevård är en grundsten i ett samhälle. Nu fattar alla att vi inte kan sätta den på undantag.
  6. De som vi lutar oss mot när vi är som mest sköra förtjänar inte att vara underbetalda. Äntligen är det tydligt för alla!
  7. Myndigheterna har tilltro till folk och släpper ”övervakar”-attityden. Närmare en medborgarlön än så har vi nog aldrig varit.
  8. Miljön får återhämta sig och vi ser tydliga och snabba resultat!
  9. Vi konsumerar mindre krimskrams.
  10. Vi förstår hur beroende vi är av varandra och att vi inte kan skita i vår nästa.
  11. Lönsamhet utan empati och etik har ingen framtid.
  12. Mindre stress. Vi har tid att dra ned på tempot, tänka efter och tänka om.
  13. Jag kan meditera, yoga och promenera i naturen mer än vanligt.
  14. Pengar behövs men de betyder ingenting när liv står på spel.

Allt, precis allt, hänger ihop. Vi kommer ingenstans på egen hand.

 

Håll paniken borta

Det var hemskt länge sedan jag skrev ett inlägg. Blev så trött på min egen röst men också på allt övrigt brus som vi alla utsätts för. Behövde vila från det. Är inte säker på att jag lyckades att stänga ute bruset, mer än min egen röst, vilket kan vara nog så tillräckligt att lyckas med.

Nu är jag här igen. Denna gång på grund av bruset aldrig har varit så starkt som nu. Det pågående bruset kring Covid 19. Allt, precis allt, genomsyras av viruset och dess framfart.

Våra liv är pausade och vi är hänvisade till det egna fysiska rummet. Vi uppmanas att hålla distansen till vår nästa, särskilt till de vi älskar mest av allt på denna jord! Dem är vi farligast för. Ju närmare vi kommer, desto sämre är det.

Det visste jag väl redan. Ingen ny insikt som förmedlas till mig inte. Vi ska hålla oss ifrån varandra, då är vi som tryggast. Så mycket har man lärt sig genom åren. Släpp inte någon inpå för det kan aldrig sluta bra. Trots det så har jag inte levt enligt den regeln. Har trängt mig på mina nära och kära mer än rekommenderat. Men nu är det slut med det.

Nu håller jag distansen till allt. Jobbar på distans, rundat folk jag möter ute, andas inte i närheten av någon, umgås med familjen virtuellt men framförallt distanserar jag mig från paniken. Den får hålla sig borta!

Men just det senare har blivit svårare och svårare de senaste dagarna. Genom Sveriges mer, i mitt tycke, rationella hållning till hur man ska förhålla sig till epidemin, gick det bra initialt. Ingen anledning till panik utan snarare en stegvis anpassning till situationen. Jag tror på den strategin som man har valt i Sverige och på att den fungerar här, förmodligen bara här och ingen annanstans. Men tydligen har omvärlden svårt att förstå hur vi kan vara så här ”avslappnade” i denna situation. Rentav vårdslösa. De trycker på oss en panik som vi hittills framgångsrikt har hållit borta. Vår strategi ifrågasätts hårt.

Alldeles för en stund sedan ringde min pappa mig, för övrigt sittandes i karantän i Belgrad där han endast får lämna huset någon dag i veckan mellan 04:00 och 07:00 för att handla mat i en utpekad matbutik, och undrar var jag är. Han oroar sig för oss då han har läst i tidningen att Sverige går mot en katastrof. Siffror på antal smittade och döda, fokus på att rädda ekonomin före människorna och lågt engagemang kring att förhindra spridningen. I tidningen visar de en bild med ett café i Stockholm som tydligen är smockat med folk.

Jag försöker förklara att vi mår bra och att det inte är någon fara med oss. Vi håller oss hemma och nej, vi kommer inte prata med okänt folk. Ingen mening att försöka förklara att jag har fullt förtroende till den svenska modellen och att vi bygger upp en gruppimmunitet mot både virus och panik. Han tror mer på tidningen han läser än på det jag säger.

Svårt att förstå att det bästa i alla krislägen är att sitter lugnt i båten så länge man kan. Behålla behärskningen och hålla paniken borta så att man kan ta rationella beslut. Svårt att förklara för andra att det är precis så här Sverige fungerar – konsensus före restriktioner.

Mycket av allt

Nu tappar jag helt fokus på skriveriet. En helkväll i fredags satte spår. Kunde inte återhämta mig riktigt på hela helgen. Gick på stan med älsklingen i lördags och hade mysdag med familjen och vänner i söndags. Flyt med sportevenemang som följdes, fotboll och hockey. Åkte buss med Carolina Klüft imorse, översatte danska till svenska mest hela dagen, väntade in hockeyvärldsmästarna på Sergelstorg, snudd på spontanbadade naken med Samir och Viktor för att en stund senare stoppas av Black Armys tåg förbi Gullmars. 

Fick samtidigt ett sorgligt besked om att en tidigare arbetskamrat alldelles för tidigt har gått bort i cancer. Tänker på hennes barn och på hur viktigt det är att vi tar tillvara på varenda stund i livet. Förr änvi anar tar det slut.

Det slog om…

….på nolltid från kyla till sommarvärme. Hela stan vaknade. Det t o m luktar sommar. Hade privilegiet att fira in den dagen med arbetskamraterna. En heldagsakrivitet med planering och roligheter på kvällen. Kan hälsa att bankfolk inte alls är torrisar, att jag är ganska säker på att kasta tunga klot dit de bör landa och att Carl-Philip både är snygg och går fort med barnvagn.

Förstår bara inte varför jag är så bakis idag…


Nyttigt inbillar jag mig

Bussen är knökfull. Går inte att stänga dörren. Den förra hade ett motorhaveri innan den lämnade Gullmars så en redan full buss fick utrymmas. Efter otaliga försök lyckades dörren slutligen stängas och vi rullar nu. Solen ligger på ordentligt och jag har inga fler svarta plagg som jag kan ta av mig offentligt. Det positiva i sammanhanget är att jag har en sittplats och att solglasögonen är på. Huh!

Åt en fantastiskt god bentolåda på Berns idag. På det gick jag lös på dessertbuffén. Många i hälsans tecken förtäckta godbitar fanns att välja mellan. Inbillade mig att de var mer nyttigta än onyttiga. Kan hända att kvantiteten på intaget sänker nyttighetsfaktorn men jag bortser från det. Känner mig fortfarande proppmätt och det har ändå gått mer än fem timmar sedan jag åt min lunch. Ska försöka väga upp det med lite träning ikväll. Namaste!