….på nolltid från kyla till sommarvärme. Hela stan vaknade. Det t o m luktar sommar. Hade privilegiet att fira in den dagen med arbetskamraterna. En heldagsakrivitet med planering och roligheter på kvällen. Kan hälsa att bankfolk inte alls är torrisar, att jag är ganska säker på att kasta tunga klot dit de bör landa och att Carl-Philip både är snygg och går fort med barnvagn.
Förstår bara inte varför jag är så bakis idag…
Bussen är knökfull. Går inte att stänga dörren. Den förra hade ett motorhaveri innan den lämnade Gullmars så en redan full buss fick utrymmas. Efter otaliga försök lyckades dörren slutligen stängas och vi rullar nu. Solen ligger på ordentligt och jag har inga fler svarta plagg som jag kan ta av mig offentligt. Det positiva i sammanhanget är att jag har en sittplats och att solglasögonen är på. Huh!
Åt en fantastiskt god bentolåda på Berns idag. På det gick jag lös på dessertbuffén. Många i hälsans tecken förtäckta godbitar fanns att välja mellan. Inbillade mig att de var mer nyttigta än onyttiga. Kan hända att kvantiteten på intaget sänker nyttighetsfaktorn men jag bortser från det. Känner mig fortfarande proppmätt och det har ändå gått mer än fem timmar sedan jag åt min lunch. Ska försöka väga upp det med lite träning ikväll. Namaste!
Ett omskakande Facebookinlägg om en situation som en vän upplevde i samband med ett frisörbesök fick mig att kommentera. Vännen hade blivit indragen i en situation där en arbetsgivare (man) slog en anställd (kvinna). Vännen (kund) såg inte själva fysiska akten men var närvarande när bråket startade och blev involverad då kvinnan ringde och bad om hjälp. Vännen tillkallade polis. Inget mer än polisanmälan kunde göras. Det visade sig att kvinnan skulle tillbaka till arbetet nästa dag. Ensamstående mamma som behöver ha jobbet kvar. Kvinnan trodde att det faktum att polisen varit där skulle göra det mer tryggt för henne. Jag reagerade på att hon skulle tillbaka. Mina frågor och kommentarer i inlägget fick en spinnoff i Messenger. Vännen och jag förstod att kvinnan inte skulle vara trygg på jobbet och jag pusslade ihop min vän med ytterligare en vän som arbetar med utsatta kvinnor. Hon hjälpte oss med råd om vart kvinnan kan vända sig om det händer på nytt och vilka andra viktiga nummer som finns att tillgå. Vännen med civilkurage har gjort vad hon kan för att hjälpa den utsatta kvinnan. Vi hoppas nu att hon har mod och kraft att ta sig ur den hemska situationen.
Idag har jag varit på vift stor del av dagen. Inledde med Mobilt frukostseminarium på mediebyrån. Både gott och informativt. Bra att emellanåt få in ny kunskap. Tillbaka till kontoret, få iväg några mail och så vidare till läkarbesöket, köpa mat på vägen, snabbluncha och så slutligen sätta tänderna i det som var ogjort och oläst sedan i tisdags. Igår hade jag ingen tid alls för mailen. Mot sunt förnuft och bättre vetande ger olästa mail känslan av att man inte har jobbat av tillräckligt. Fast man är på jobbet, i möten eller seminarier, räknas det inte lika mycket som att beta av inkorgen. Nu är det gjort och jag är ikapp. På jobbet. Ska hem och hinna ikapp hemma också. Har inte tränat sedan i söndags.
Sitter på planet tillbaka hem till Stockholm efter en minst sagt spännande dag. Förutom att jag tog med mig det gråa vädret till Köpenhamn fick jag även privilegiet att besöka ett hjärnkontor. Ett innovationscenter med resurser och kapacitet att tänka nytt. Väl dolt mitt i centrala Köpenhamn. Det blev en dag med mycket input. Är imponerad och laddad inför fortsättningen. Tursamt för mig blev det engelska. Hade inte funkat annars.
En svensk-jugge som ska ta in rena grekiskan på danska förstod jag skulle bli besvärligt. Trodde dock inte att det skulle vara lika knöligt att läsa danska. Fick det bevisat när jag skulle ta mig tillbaka till Kastrup. Hittade ned till metron men steg på fel tåg. Kunde inte klura ut av två alternativa linjer vilken som åkte till flygplatsen. Upptäckte det för sent och fick vända om. Väl på flygplatsen fick jag leta efter rätt terminal och sedan kollas extra av säkerhetskontrollen. Blev muddrad och min väska gicks igenom eftersom jag inte hade lagt in tandkrämstuben i en genomskinlig plastpåse. Lätt utpekad känsla. Det lustiga i sammanhanget, trots all noggrannhet i kontrollen av vad man bär med sig, är att ingen kollar upp vem man är innan man stiger på planet. Behövde inte identifiera mig någonstans. Det räckte med att checka in enligt bokningsnumret, få ut boardingkortet och sen scanna in det när man boardar planet. Rent teoretiskt skulle det kunna sitta en helt annan person på min plats just nu. By the way, förhållandet var det omvända i Stockholm. Ingen brydde sig om min tandkrämstub men de kollade passet.
Positivt är att jag fick ta fast lane och har wi-fi på Norwegian. Gillar också att det sitter en kvinnlig pilot där framme. De är inte många men de finns.
Trött fast det är söndag och en det har varit en fantastisk dag. Både yogan och gymmet tog extra hårt på mig. Ibland vet man inte varför kroppen säger ifrån. Luften går ur en till slut. Eftersom det har varit mycket hemmavid kommer arbetsveckan kännas som semester. Speciellt eftersom jag ska ned till Köpenhamn på onsdag och besöka HK. Ett litet luftombyte kommer göra gott om än för en dag.
Det sista lilla ska rensas i hallen och sen stängs dörren för alltid. Det får räcka för den här gången och de här åren. Adjöss Biljarden!
Har riktigt ont i vänster skuldra och axel som strålar upp mot nacken. Det var en intensiv dag vid skrivbordet idag. Behövde skriva ett beslutsunderlag och satt väldigt fokuserat med det. Glömde att tänka på att sträcka på mig oftare eller att höja bordet och stå ett tag. När dagen närmade sig sitt slut satte värken igång ordentligt. Önskade att det fanns en stång på jobbet där man kunde hänga ut kroppen i. Det är så lätt att göra fel fast man borde veta bättre, i synnerhet när jag nu regelbundet besöker sjukgymnast för att få ordning på just det här onda området. Blev uppenbart för mig hur enkelt det går snett.
Kurerar mig med Amy W i öronen och en promenad i solen. Soffan blir nästa station.
Det känns bra att bygga upp något men det gör väldigt ont att riva ner det. Idag testades vi rejält. Skruvade, kastade, krossade och olyckligtvis kapade felaktigt av ett fjärrvärmerör. Vatten sprutade helt plötsligt åt alla håll. Dränkte en massa saker som stod beredda att kastas ut. Vi sprang runt i panik i försök att få stopp på eländet. Tursamt nog fanns två rediga och snabba killar på plats. De redde ut det hela genom att kapa av ytterligare ett rör. Det var verkligen krisläge. Men de hade en plan, dammsugarslangar avledde vattnet ut på gatan. Katastrof är milt uttryck. Stod länge och sopade febrilt ut vatten som envisades med att rinna innåt istället för uttåt.
Lite senare när mer hjälp kom för att fixa rören och riva ner ytterligare kunde vi skratta åt det. Skulle ha varit bästa Snapshotögonblicket i historien att spela in hela den panikartade sekvensen. Alla fyra som var på plats blev dyngsura och lätt chockade. Fotade inte något av vattenbadet.
Så här illa ser det ut just nu. Massor återstår att hiva och riva. Pust!
Idag tar det slut. Den verksamhet som maken har investerat 29 år i lägger ned och denna lördag blir den sista öppna verksamhetsdagen. En både glad och ledsam dag. Det ledsamma är att verksamheten inte klarade av den oskäliga hyreshöjning som kom från hyresvärden. Det glada är att han äntligen kommer ha lite ledighet. Framtiden är öppen för nya äventyr.
Verksamheten startades 1988 av maken och min lillebror. Samma år föddes våra söner som nu är vuxna män. Många år och generationer har passerat sedan dess. Haninge kommer inte vara sig likt för många av dem imorgon.
Biljarden i Haninge på Facebook
Året 1988. Det är året som förknippas med denna bild. Det är det året Kjelle och Dragan beslutar sig för att starta upp företaget Haninge Pool. Ett mycket stort år för dem då de båda samma år får en son var, Igor och Filip. Sen dess har det gått 29 år. Sönerna har blivit män och Biljarden har blivit ett ställe i Haninge som alla känner till. Det har skett generationsskiften bland våra medlemmar och folk som varit nyfödda en gång på Biljarden har nu blivit trogna kunder.29 års arbete och idag återstår bara EN dag kvar. Idag är alltså den sista dagen i företagets historia. Vi hoppas så många som möjligt kommer och firar den här dagen med oss!
Nu kör vi!
Med vänlig hälsning,
Biljarden
Varje fredag borde vara så här skön som denna. Den började med jobbfrukost på Strandvägen 1, något som min nuvarande grupp praktiserar med jämna mellanrum. Ett annat sätt att teama ihop sig. Förutom att frukosten var grymt god så lyckades jag med valet av en blå smoothie utmana min för dagen vita blus. Hur jag trots sugrör och flaska skvätte ned den med två små blåbärsfläckar övergår mitt förnuft. Klant är enda förklaringen. Fick låsa in mig på toa med en flaska diskmedel i hopp om att få bort så mycket av det blåa som möjligt. Lyckades ganska bra.
Blusen utmanades vidare av både thaimat till lunch och chockladtårta till eftermiddagsfikat. Vi firade några uppnådda milstolpar med tårta och chefens pappa som fyller 70 i helgen genom att låta avdelningen testa de införskaffade festattiraljerna. Denna gång utmanade jag Tom Sellecks mustasch. Läskigt klädsamt!
På vägen hem svängde jag förbi Kungsträdgården. Kunde inte låta bli när jag såg hur det myllrade av folk där. Det gjorde mig glad. Tänkte på att Stockholm trots den olyckliga fredagen för några veckor sedan inte ger efter utan har återtagit fredagarna med full kraft. Underbart att se!
Återstår att utgöra hejaklack på sonens hemmamatch. Division 2 är ingen lekstuga så jag får ladda med en massa positiv energi så att resten av fredagen avslutas lika bra som den började. Trevlig helg på er!
I knopp och hjärta 