lunch

Nyttigt inbillar jag mig

Bussen är knökfull. Går inte att stänga dörren. Den förra hade ett motorhaveri innan den lämnade Gullmars så en redan full buss fick utrymmas. Efter otaliga försök lyckades dörren slutligen stängas och vi rullar nu. Solen ligger på ordentligt och jag har inga fler svarta plagg som jag kan ta av mig offentligt. Det positiva i sammanhanget är att jag har en sittplats och att solglasögonen är på. Huh!

Åt en fantastiskt god bentolåda på Berns idag. På det gick jag lös på dessertbuffén. Många i hälsans tecken förtäckta godbitar fanns att välja mellan. Inbillade mig att de var mer nyttigta än onyttiga. Kan hända att kvantiteten på intaget sänker nyttighetsfaktorn men jag bortser från det. Känner mig fortfarande proppmätt och det har ändå gått mer än fem timmar sedan jag åt min lunch. Ska försöka väga upp det med lite träning ikväll. Namaste!



Bukfylla dagen efter

Dagen efter festligheter brukar hungern slå till. I samlad trupp promenerade vi över bron till Hornstull på jakt efter stället med de gigantiska pizzorna. Lite manfall på vägen blev det. Fyra tappra tjejer vågade sig till slut på dessa skapelser. Intalade mig att en vegetarisk variant är så mycket bättre än en vanlig ”bukfylla” som Camilla liknade det vid. Förälskade mig i uttrycket, kommer användas flitigt framöver.


Måste säga att jag chockade mig själv med att nästan äta upp hela. Tror att det var knappt en fjärdedel kvar. Vi fick sällskap till bords av två rejäla typer. De såg hemmastadda ut. Misstänker att de har varit med förut och vet exakt varför de hänger där. Garanterad gratismat över till dem.


Efter lunchen tog koman vid. Som tur är går vissa arbetsuppgifter på autopilot och kan utföras i ett töcken. Helt plötsligt var arbetsdagen över och jag på väg hem. Återhämtning väntar.

En av grabbarna

Andelen kvinnliga anställda på min nya arbetsplats är betydligt större än den manliga. Inte helt ovanlig företeelse i välgörenhetsbranschen. Killarna är således få och väl utspridda över lokalen. Jag har i denna genusobalans fått förmånen att dela skrivbordsfyrklöver med två grabbar. Trevligt! Mina skrivbordskompisar har oftast inga matlådor med sig vilket passar mig utmärkt. Har fått hänga med grabbarna och upptäcka Hammarby Sjöstads matutbud. Förutom fin-sushi-stället Tezukuri Sushi och sallads-meccat Fine Food har en annan favorit seglat upp – Texas Longhorn.

Hela tre gånger har jag hunnit äta på Texas Longhorn och varje gång har jag varit den enda tjejen i sällskapet. Idag hade jag inte mindre än fem manliga kollegor till bords. Kunde inte låta bli att garva åt situationen. Hur jag än gör och var jag än befinner mig så tendera jag att bli en av grabbarna. I alla fall när det handlar om mat. Mina matvanor eller kanske ovanor gör mig ytterst lämplig för grabbställen. Serbisk cuisine i kombination med make och två söner får en inte direkt att räkna kalorier till lunch. Obefintlig karaktär när det gäller att begränsa det egna matintaget underlättar inte heller. På det kan en upparbetad matkondition läggas till och vips så är jag direktkvalificerad till grabbluncherna. Inget kval där inte. De kände igen mig direkt.

Upptäckten att jag var enda tjejen vid bordet och en av få tjejer på hela stället gav mig en tankeställare, inte kring sällskapet för grabbar trivs jag med och jag äter gärna lunch med dem, utan kring mina matvanor. Kanske dags att bryta invanda mönster även när det gäller näringsintag och bli lite tjejigare i maten. Jag är trots allt ingen grabb. Tror att det skulle göra mig gott att skaffa nyttigare matvanor. Om inte annat så skulle det göra mig lättare vilket i sig inte skulle vara helt fel. Det enda lilla bekymret är om jag verkligen klarar av att vara tjej i maten.