Gillar chefen

Har en härlig chef. Fattar inte riktigt hur hon mäktar med allt, tufft jobb och tre små barn hemma, men hon gör det. Full koll dessutom. Trots belastning och förväntningar tar hon saker med ro. Jag är imponerad. 

Idag hade jag en situation som skapade en viss frustration hos mig. Diffusa gränssnitt som innebar att okända förväntningar helt plötsligt riktades mot mig. Berättade detta för chefen och förväntade mig en mer pragmatisk reaktion, en som de flesta chefer brukar ha, varken för eller emot. Men inte från min chef. Hon sa istället ”Du Biljana de är bara lite stressade över situationen. Gör så här bara….brrrrr!” och så demonstrerade hon med hela kroppen hur jag skulle skakar av mig både frustration och felaktiga förväntningar. När jag försökte säga två ord till på samma tema log hon glatt och skakade om kroppen på nytt ”Så här bara…brrrrrr!”. 

Fattade budskapet men det tog mig en stund. Hon har min rygg och det känns tryggt. Kan man annat än att gilla den chefen! 

Ny vecka, nya mödor

Vilket aprilväder vi har. Som om måndag inte räcker för att det ska kännas jobbigt nu utmanar även vädret ens goda humör. Grått och blött. Ingen höjdare.

Det där började jag skriva igår och glömde helt avsluta inlägget. Bröt därmed min planerade 100 dagars svit som nu fick ett ofrivilligt avbrott på en dag. Får ta igen det genom att skriva två inlägg en dag eller förlänga perioden med en dag. Så det kan bli. Hade inte reagerat själv om inte Ullis saknade gårdagens inlägg och blev orolig. Tack kompis för att du har koll på mig!

Nu fick det bli ett hybridinlägg istället. Ganska skönt för jag har inte riktigt tid att skriva idag. Har tränat och ska duscha och äta nu. Lite vila förhoppningsvis på det och så ladda inför nästa arbetsdag. Ha en bra kväll folks!

Beslutsångest

Återigen får jag erbjudanden som jag måste väga och fundera kring. Inga solklara val utan mer, å ena sidan, å andra sidan. Om jag gör si kan det bli så, men det skulle även kunna bli så här eller sådär. Om jag gör så, kan det å andra sidan bli sisådär, eller så kan det bli toppen. Ingen vet. Inte jag heller. 

Som vanligt är alternativet som jag gillar lite mer, också det som är mer osäkert och det som är mer säkert inte lika spännande. Har haft min beskärda del av sådana beslut de senaste åren och några av dem har jag ångrat. Kanske med rätta. Därför tycker jag att det är svårt när jag återigen behöver välja väg. Brukar sluta med att det rationella får stryk av magkänslan eller bara känslan. Som tur är får jag lite betänketid. Får fajtas med mig själv ett tag. Vi får se var vi landar. Men jag har mina aningar.

Laddar om

Tar mig hemåt lite tidigare än vanligt. Luften har gått ur mig på något sätt. Så är det ofta när det har funnits en anspänning inför någonting och man väl har gått in i mål. Då släpper allt och energin är förbrukad. Man behöver ladda om. Tycker dessutom att jag har förtjänat det och kan unna mig en timme extra vila. Vårkänslorna spelar också in. Det var ljuvligt att traska runt på stan på lunchen. Ville inte in på kontoret igen. Nu ska jag hem och träna, äta och vila. See you tomorrow!

D-day today

Den stora dagen är här. Lansering av projektet. Alla var på tårna och väntade med spänning på de första tecknen från kunderna. All möda och hjärnkraft man har lagt på förberedelserna inför ska nu ge resultat. Som alltid dyker mindre hinder upp på vägen för att testa ens påpasslighet men de flesta lyckades vi mota bort. Huruvida det blir en framgångssaga återstår att se. Spännande fortsättning följer. 

Andra delen av dagen består av fotografering inför kommande kampanj. Brukar vanligtvis vara lugna, långa och långsamma sittningar backstage. Som kund är man mest med för att nicka instämmande och godkänna produktionerna medan man bjuds på kaffe, kakor, godis och frukt. Så även denna dag minus lugnet och godkännande nickningar från oss. Blev lite mer engagemang vilket sinkade tidsplanen och förlängde arbetsdagen för de flesta. Osäkert hur populära vi är just nu när vi fördröjer deras AW men vad gör man inte för att kampanjen ska bli så lyckad som möjligt. Hänger kvar lite till innan jag kan bocka av dagen helt.

Vi mot resten av världen

D-dagen närmar sig med stormsteg, måldatumet för mitt projekt. Det innebär att farten på det vi håller på med just nu är oerhört hög. Samtidigt kan vi bocka av punkt efter punkt på aktivitetslistan. Verkligen allt tycks falla på plats. Nästan så att man kan göra vågen eller släppa ut ett och annat jubelrop. Anspänningen släpper dock inte helt ännu. Det hoppas vi att den gör när vi har tryckt på knappen nästa vecka. 

Något riktigt fint sker när man jobbar med stora projekt. Alla har sin givna roll och jobbar på mot ett gemensamt mål. Ett teamarbete utförs dirigerat av en huvudprojektledare. Hur lyckosamt det blir beror på så många olika faktorer. Främst handlar det om tydlighet, struktur och inte att förglömma ledarskap. Fungerar de delarna så klarar man av de flesta motgångar på vägen, för problem de dyker alltid upp i en eller annan form. 

Om komponenterna inte fungerar som de ska blir det mycket svårare. Med otydlighet och brist på bra ledarskap följer gränssnitts- och ansvarsfördelningsproblem. Prestige gör sig också lätt påmind då. Ingen struktur skapar oreda och risk för ofas i arbetet. Vad ska levereras, när och av vem? Frustration och missnöje gör entré vilket påverkar arbetsglädjen och teamkänslan som går ut över slutresultatet. Men när det funkar, ojojoj, då är det magi. Då är det vi mot resten av världen, teamkänsla och stolthet. En härlig känsla!

Längtar bort

Längtar bort idag. Känner mig trött. Kan hända att någonting sitter i kroppen men mest troligt är det handlar om knoppen. Det mesta startar där. Mycket anspänning med deadlines och leveranser har dränerat mig på kraft. Skulle behöva en minisemester. Eftersom det inte går att få till just nu får jag istället drömma mig tillbaka till några härliga stunder. 

Onsdagen som blev en torsdag

Idag har jag haft en felkoppling i hjärnan. Har återkommande trott att det är torsdag. Ett flertal gånger har stressen över allt som behöver färdigställas innan helgen sköljt över mig. Hur ska jag hinna med alla måsten på en dag, för att i nästa sekund inse att det bara är onsdag. Märklig känsla det där. 

Egentligen hänger det ihop med att måldatumet för mitt stora projekt närmar sig med stormsteg och allt som behöver slutföras sammanstrålar nu. Marknadsföringsdelar ligger oftast sent i kedjan och de produktioner som behöver göras görs i slutfasen. Som projektledare behöver jag se till att alla delmoment levereras i tid. För tillfället känner jag mig som Shiva, med tre ögon och fyra armar. Koll på allt och många bollar i luften. På vägen dyker det titt som tätt upp hinder som man får sopa undan om man ska hinna fram i tid. 

Min teori är att denna högre växel gör att man hinner med mer på kortare tid vilket ger känslan av att mer tid har förflutit än det faktiskt har gjort. I huvudet är onsdagen redan avverkad och torsdagen pågår för fullt redan idag. Tror att det bästa sättet att återställa klockan blir att lägga sig i soffan och meditera resten av kvällen. Förhoppningsvis är det torsdag morgon imorgon.

Gå vidare eller fastna

Totalstopp. Nu går det inte längre. Hur man än försöker rädda det som räddas kan går det inte. Vissa saker kan inte slätas över även fast man försöker. Till slut finns det ingen återvändo. Det gäller att acceptera att man har kört fast, trycka på ”Delete” och börja om.

Att jobba med marknadsföring och vara del i kreativa processer är bland det roligaste som finns samtidigt som det också kan vara det svåraste som finns. Skiljelinjen mellan framgång och flopp är supertunn. Det gäller verkligen att alla inblandade parter är synkade och att man inte talar förbi varandra. Det är ofta lättare sagt än gjort. Inte heller går det att stressa fram kreativitet. Den måste få ta sin tid vilket man sällan har tillräckligt av. Blir man, som man ofta blir, kär i en idé finns alltid risken att man håller fast vid den för länge. Skruva och fixa tills det inte längre går. Det är där vi är just nu. Fast. Antingen ger vi idén ett försök till eller helt enkelt överger vi den och starta om. Marknadsföring ska man inte kompromissa med, det blir sällan bra.

Påt’ igen

I min, för övrigt ganska händelsefattiga tillvaro, får man göra stor sak av små saker, så som att lyfta fram små skeenden på vägen till jobbet. Ni kanske tröttnar på mig snart men tänker att det kan vara intressant för er att veta var Bajenhalsduken befinner sig för dagen eller om städaren hejar på mig igen.

Idag vaknade jag inte av Jante utan av att en mobil vibrerar upprepat. Så där lite dovt. Känner på min egena mobil och förstår att det inte är den. Klockan är exakt 6:00. Det är för tidigt för mig. Maken stänger av sin på natten så det är inte hans. Återstår endast en rimlig förklaring och det är att det är grannens. Otroligt! Antingen så har jag oklanderlig hörsel, vilket är mindre troligt, eller så är det väldigt lyhört hos oss. Istället för Jante gör sig grannen tillkänna. 

På bussen och tunnelbanan var det lugnt. Får sittplats redan vid Skanstull. Även lugnt och nästa ödsligt på väg ut mot plattan. Väl där ser jag en ensam tjej, mitt på plattan. Hon har en ryggsäck med en hög vimpel. Börjar fundera på vad hon gör där denna okristliga tid. Demonstrerar hon? Vad vill hon? Vågar man gå nära? Bestämmer mig för att korsa plattan precis så diagonalt som möjligt vilket innebär att jag nästan går in i flickan. När jag närmar mig säger hon med en loj röst ”Kaffe?”. Jag tittar upp på henne och fattar inte riktigt var kaffet finns. ”Javisst.Vad handlar det om?” undrar jag. Flickan fortsätter lika lojt med att säga något i stil med ” Ett samarbete mellan Stockholms Stad och Vasakronan…” samtidigt som hon plockar fram en pappersmugg från något som ser ut som en ärm och börjar trycka på en liten pump någonstans i midjetrakten. Jag kan se att kaffet som rinner ned i muggen är varmt samtidigt som hon frågar mig om jag vill ha mjölk. Gissar att mjölken finns i en Oatleyförpackning som sticker upp lite ur en ficka. Väljer bort mjölken. Tar muggen, tackar för mig och lämnar den loja flickan kvar på plattan. Kaffet smakar inget vidare och jag grunnar över vad som var grejen. Budskapet gick inte fram riktigt.


Fortsätter vidare. Bajenhalsduken var på plats men städaren var någon annanstans. Något var i görningen i H&M’s skyltfönster men kunde inte riktigt avgöra vad det var de gjorde. Truddilutten från NK’s skyltfönster lät idag som tivolimusik i marshtakt. Marscherade förbi raskt.Inte helt säker på att det är den bästa metoden som får oss att stanna och titta mer noga på de exponerade varorna. Kan vara ett misstag av dem. Grön gubbe idag. Uppför trapporna och påt’ igen.