Bra fredagar

Varje fredag borde vara så här skön som denna. Den började med jobbfrukost på Strandvägen 1, något som min nuvarande grupp praktiserar med jämna mellanrum. Ett annat sätt att teama ihop sig. Förutom att frukosten var grymt god så lyckades jag med valet av en blå smoothie utmana min för dagen vita blus. Hur jag trots sugrör och flaska skvätte ned den med två små blåbärsfläckar övergår mitt förnuft. Klant är enda förklaringen. Fick låsa in mig på toa med en flaska diskmedel i hopp om att få bort så mycket av det blåa som möjligt. Lyckades ganska bra.


Blusen utmanades vidare av både thaimat till lunch och chockladtårta till eftermiddagsfikat. Vi firade några uppnådda milstolpar med tårta och chefens pappa som fyller 70 i helgen genom att låta avdelningen testa de införskaffade festattiraljerna. Denna gång utmanade jag Tom Sellecks mustasch. Läskigt klädsamt! 


På vägen hem svängde jag förbi Kungsträdgården. Kunde inte låta bli när jag såg hur det myllrade av folk där. Det gjorde mig glad. Tänkte på att Stockholm trots den olyckliga fredagen för några veckor sedan inte ger efter utan har återtagit fredagarna med full kraft. Underbart att se!



Återstår att utgöra hejaklack på sonens hemmamatch. Division 2 är ingen lekstuga så jag får ladda med en massa positiv energi så att resten av fredagen avslutas lika bra som den började. Trevlig helg på er!

Tystnaden

Den tog plats idag. Fyllde tomrummet som fredagens dåd skapade. Det stora svarta hålet täpptes igen av en värdig och kraftfull tystnad. Ibland är ord överflödiga. De fyller ingen funktion och behövs inte. Det som inte sägs talar högre än det som formuleras i ord. Den tystnaden som Stockholm fylldes med idag var det vackraste och värdigaste jag har upplevt. Den ingav kraft, hopp och en stark känsla av gemenskap. Vi står enade idag.

Stoltare kan ingen vara

Två dagar präglade av chock och sorg men samtidigt fulla av värme och gemenskap. I kris skakas vi om och vaknar till liv. Det är först när något otäckt händer som man förstår värdet av själva livet och små petitesser och triviala bekymmer blir på riktigt betydelselösa. Då bryr vi oss inte om vem som är vem eller varifrån personen kommer utan vi hjälps åt och tar hand om varandra. Om vi kan delas upp i någonting så skulle det vara i onda och goda. Som tur är har de goda en kraftig majoritet. Ondskan kan skrämmas och skada enormt, så som den har gjort och gör, men den kan aldrig vinna. Det är mer tydligt än någonsin tidigare.

Är så gripen av allt som har hänt. Hjärtat går sönder för de oskyldiga människor som har mist livet på ett fruktansvärt sätt på grund av detta vansinnesdåd. Vad han än ville uppnå med sin handling har han inte lyckats med. Tvärtom. Vi står starkare än någonsin. Ett Stockholm fullt av kärlek. Man kan inte annat än känna en otrolig stolthet över Stockholm och dess invånare. Stoltare kan ingen vara! 

En sorgens dag i Stockholm

Fortfarande i chock. Går förbi Åhléns varje dag. Kunde ha varit vem som helst av oss som var i vägen för denna galning. Idag var flera av mina vänner där. Just idag. Just då. Skärrade men med livet i behåll. En skulle träffa mig trekvart senare. Det blev inte så. Istället satt jag fast på arbetet bakom lyckta dörrar och hon räddades av okända personer som drog bort henne och andra från olycksplatsen. Hon såg högar med människor ligga på gatan. Den andra skulle hämta sin maskeradkostym på Buttericks men p g a den lille sonens lust att gå blev promenaden fördröjd och de därmed räddade från att bli överkörda. De befann sig 50 m bort från bilen. En tredje såg bilen köra in vid Kammakargatan och krocka in i ett liggande stenlejon som flyttades en meter. Hon såg den fortsätta sicksackandes nedför gatan, svänga av och sen komma tillbaka in på Drottninggatan igen. Hon hann se att föraren hade rånarluva på huvudet. Chockad gick hon längs med Drottninggatan och såg kroppar ligga på gatan.

Visste inte hur jag skulle ta mig hem när allt var avstängt. Mot företagets rekommendation att stanna på arbetet och avvakta hemgång tills allt var säkrat begav jag mig så småningom iväg ändå. Tog en båt från Nybrokajen till Nacka Strand som vanligtvis åker till Dalarö men som denna gång gjorde extra stopp på vägen för att evakuera folk från stan. Där hämtades jag av världens bästa svärdotter som evakuerade svärmor ända hem till Haninge. När kaptenen på M/S Dalarö inledde med att säga ” Det är en speciell dag idag…” satte sig klumpen i halsen. Det är en särskild dag, fasansfull men ändå hoppfull. Det jag såg i detta elände var en gemenskap och samlad kraft som inga galningar kan förstöra. Någonting i sådana situationer gör oss starkare. 

Mitt Stockholm

Vilket fantastiskt väder vi har haft idag. Stockholm visar sig från sin bästa sida. Tog mig tid att fota på lunchen och från Himlen i Skatteskrapan ikväll. På vägen till middagen i tunnelbanan mellan Gamla Stan och Slussen, hörde jag en ung grabb säga till sin vän:

– Titta så vackert! Jag tittar alltid ut över vattnet när jag åker här medan andra tittar ned i sina mobiler. När jag flyttade till Stockholm sa jag till mig själv att den dagen jag tittar ned i mobilen och inte ut över den vackra staden har jag blivit en zombie.

Så är det nog. Vi lever i våra virtuella världar och tittar allt för sällan upp och ut över det vackra omkring oss trots att verkligheten slår ut det mesta. Det gäller att lyfta blicken emellanåt och njuta av utsikten.

Det tar sig 

Det börjar ta sig lite smått! Hann med mer idag, både på jobbet och med mina privata ärenden. Hoppade lunchen för att gå lite tidigare och hinna med alla ärenden innan frissan och sprang sedan på stan utan lunch. En korv med bröd blev det först kl 15.45 utanför Åhléns City. Nu är den 19.10 och jag sitter trött och hungrig på pendeln. Håret är fixat och en del saker inhandlade. Får anse det vara godkänd arbetsinsats. Det finns hopp. Hem och vila.

Tre ynka dagar kvar av utmaningen! Jippi! Snart har jag avverkat 100 dagar i rad och därmed fullföljt Blogg100-utmaningen. Kommer vara stolt som en tupp på måndag.

Slank in i denna park idag. Underbart vackert! Stockholm har många fina pärlor att bjuda på.


      

Stockholm i väntan på Julen

Det finns någonting vackert i de förväntansfulla kontrasterna som uppstår mellan julbelysningen och vintermörkret som övertar staden redan på eftermiddagen. Extra fint är Stureplan så här inför Jul och Nyår när allt pynt är uppe. Bara snön som fattas för att idyllen ska vara fullkomlig. Julhandel däremot skippar jag gärna.

20131202-214512.jpg

20131202-214606.jpg

20131202-214647.jpg

20131202-214742.jpg

20131202-214847.jpg

20131202-214952.jpg

20131202-215040.jpg