
Idag läste jag i DN att Bebo Valdés har gått ur tiden. Bebo blev 94 år gammal. För många var Bebo okänd. De flesta vet inte att han var en legend inom kubansk musik. 9 st Grammys. En pianist som sedan 1963 har bott i Sverige, varav under lång tid i Brandbergen.
Bebo var inte bara en stor musiker utan också en stor och varm personlighet. Vi lärde känna Bebo och hans familj under några underbara veckor på Mallorca 1992. Mötet med familjen Valdés och den tillbringade tiden tillsammans har för alltid etsat sig fast i mitt hjärta.
Ett möte över generationer. Vi, en småbarnsfamilj från Haninge, möter familjen Valdés även de från Haninge. Redan på bussen på väg till hotellet fann vi varandra. Resten av tiden tillbringade vi tillsammans. Bebo, Rosa, Rickard och Lena gjorde den sommaren oförglömlig.
Bebo var en ödmjuk och varm person. Karismatisk. Lågmäld. Aldrig långt till skratt. Tyckte om att handla och laga mat. Ofta stötte vi på honom många år senare just när han var ute och gjorde sina inköp. Han kom alltid ihåg oss trots sin stigande ålder.
Jag har alltid undrat varför denna gömda pärla aldrig fick den uppskattning av Sverige som han var värd. Hur kommer det sig att hans storhet gick oss alla förbi? Men det är inte så konstigt. Det beror nog på Bebo själv. Han nöjde sig med det enkla i tillvaron. Något som gör honom till en stor man.
”Att dö är detsamma som att födas” lär Bebo ha sagt. ”Sörj inte när jag dör. Köp rom och choklad, bli fulla och dansa”.
Bebo, i kväll dansar vi för dig. ❤
Gilla detta:
Gilla Laddar in …