Det händer i Sverige idag

Ett omskakande Facebookinlägg om en situation som en vän upplevde i samband med ett frisörbesök fick mig att kommentera. Vännen hade blivit indragen i en situation där en arbetsgivare (man) slog en anställd (kvinna). Vännen (kund) såg inte själva fysiska akten men var närvarande när bråket startade och blev involverad då kvinnan ringde och bad om hjälp. Vännen tillkallade polis. Inget mer än polisanmälan kunde göras. Det visade sig att kvinnan skulle tillbaka till arbetet nästa dag. Ensamstående mamma som behöver ha jobbet kvar. Kvinnan trodde att det faktum att polisen varit där skulle göra det mer tryggt för henne. Jag reagerade på att hon skulle tillbaka. Mina frågor och kommentarer i inlägget fick en spinnoff i Messenger. Vännen och jag förstod att kvinnan inte skulle vara trygg på jobbet och jag pusslade ihop min vän med ytterligare en vän som arbetar med utsatta kvinnor. Hon hjälpte oss med råd om vart kvinnan kan vända sig om det händer på nytt och vilka andra viktiga nummer som finns att tillgå. Vännen med civilkurage har gjort vad hon kan för att hjälpa den utsatta kvinnan. Vi hoppas nu att hon har mod och kraft att ta sig ur den hemska situationen.

Je suis française

Vive la France! Frankrike förnekar sig inte. Det franska folket reser sig och samlas när det behövs. Modigt av folket att välja ett politiskt oprövat kort i Emmanuel Macron. Tyder på att de föredrar viss osäkerhet framför främlingsfientlighet. Det är starkt!

Såg Dokument Utifrån om Emmanuel Macron igår på SVT Play. Blev ganska imponerad. Vet fortfarande för lite om honom men får en riktigt bra känsla. Han verkar vara precis en sådan person som nutidens politik behöver, någon som inte tänker block, vänster och höger, utan förstår att det behövs en ideologisk förnyelse, mer anpassad till globaliseringens förutsättningar. 

Ofrånkomligt att inte känna Obama-vibbar. Förhoppningsvis med större framgång och starkare uppbackning än Obama fick när väl besluten ska tas. Blir spännande att följa!

Photograph by Ed Alcock

Med glädje och sorg

Idag tar det slut. Den verksamhet som maken har investerat 29 år i lägger ned och denna lördag blir den sista öppna verksamhetsdagen. En både glad och ledsam dag. Det ledsamma är att verksamheten inte klarade av den oskäliga hyreshöjning som kom från hyresvärden. Det glada är att han äntligen kommer ha lite ledighet. Framtiden är öppen för nya äventyr.

Verksamheten startades 1988 av maken och min lillebror. Samma år föddes våra söner som nu är vuxna män. Många år och generationer har passerat sedan dess. Haninge kommer inte vara sig likt för många av dem imorgon. 

Biljarden i Haninge på Facebook


Året 1988. Det är året som förknippas med denna bild. Det är det året Kjelle och Dragan beslutar sig för att starta upp företaget Haninge Pool. Ett mycket stort år för dem då de båda samma år får en son var, Igor och Filip. Sen dess har det gått 29 år. Sönerna har blivit män och Biljarden har blivit ett ställe i Haninge som alla känner till. Det har skett generationsskiften bland våra medlemmar och folk som varit nyfödda en gång på Biljarden har nu blivit trogna kunder. 

29 års arbete och idag återstår bara EN dag kvar. Idag är alltså den sista dagen i företagets historia. Vi hoppas så många som möjligt kommer och firar den här dagen med oss! 

Nu kör vi!

Med vänlig hälsning,

Biljarden

Tystnaden

Den tog plats idag. Fyllde tomrummet som fredagens dåd skapade. Det stora svarta hålet täpptes igen av en värdig och kraftfull tystnad. Ibland är ord överflödiga. De fyller ingen funktion och behövs inte. Det som inte sägs talar högre än det som formuleras i ord. Den tystnaden som Stockholm fylldes med idag var det vackraste och värdigaste jag har upplevt. Den ingav kraft, hopp och en stark känsla av gemenskap. Vi står enade idag.

En sorgens dag i Stockholm

Fortfarande i chock. Går förbi Åhléns varje dag. Kunde ha varit vem som helst av oss som var i vägen för denna galning. Idag var flera av mina vänner där. Just idag. Just då. Skärrade men med livet i behåll. En skulle träffa mig trekvart senare. Det blev inte så. Istället satt jag fast på arbetet bakom lyckta dörrar och hon räddades av okända personer som drog bort henne och andra från olycksplatsen. Hon såg högar med människor ligga på gatan. Den andra skulle hämta sin maskeradkostym på Buttericks men p g a den lille sonens lust att gå blev promenaden fördröjd och de därmed räddade från att bli överkörda. De befann sig 50 m bort från bilen. En tredje såg bilen köra in vid Kammakargatan och krocka in i ett liggande stenlejon som flyttades en meter. Hon såg den fortsätta sicksackandes nedför gatan, svänga av och sen komma tillbaka in på Drottninggatan igen. Hon hann se att föraren hade rånarluva på huvudet. Chockad gick hon längs med Drottninggatan och såg kroppar ligga på gatan.

Visste inte hur jag skulle ta mig hem när allt var avstängt. Mot företagets rekommendation att stanna på arbetet och avvakta hemgång tills allt var säkrat begav jag mig så småningom iväg ändå. Tog en båt från Nybrokajen till Nacka Strand som vanligtvis åker till Dalarö men som denna gång gjorde extra stopp på vägen för att evakuera folk från stan. Där hämtades jag av världens bästa svärdotter som evakuerade svärmor ända hem till Haninge. När kaptenen på M/S Dalarö inledde med att säga ” Det är en speciell dag idag…” satte sig klumpen i halsen. Det är en särskild dag, fasansfull men ändå hoppfull. Det jag såg i detta elände var en gemenskap och samlad kraft som inga galningar kan förstöra. Någonting i sådana situationer gör oss starkare. 

Jä!%€?/&@°§!it!!!

Blir så förbannad att jag kokar av ilska. Kan tyvärr inte få utlopp för den ilskan eftersom ingen kundtjänst jag vill skälla ut har öppet just nu. Kanske lika bra det för jag hade nog haft svårt att hålla igen. Jag verkligen HATAR P-böter men när jag har slarvat eller missat något accepterar jag det och betalar.

I samband med att sonen råkade ut för sladdolyckan för några veckor sedan kördes han själv till KS i ambulans och bilen bärgades bort till en verkstad. Maken som skyndade till KS var osäker var sonen hade hamnat och parkerade bilen på en parkering utan att först betala. Han tänkte att han snabbt skulle springa in, lokalisera sonen och återvända för att betala om det var rätt plats alternativt rulla vidare. Det var såklart helt feltänkt av honom vilken han snällt fick böta för. Inget att snacka om. Även om det säkerligen händer ofta runt ett sjukhus så är det bara att bita i det sura äpplet och betala.

De här veckorna som har gått har varit en lång handläggningsprocess med försäkringsbolag, polisrapporter, kostnadsförslag etc. Nog jobbigt att hantera. Oavsett hur tillmötesgående försäkringsbolaget är tycker jag att det är jobbigt och tidskrävande. Precis när jag trodde att allt äntligen var över hittar jag ett brev från Transportstyrelsen hemma. Tänkte att det är avställning av bilen men icke! Det är två erinran om förfallna p-böter på 700 spänn vardera, för felparkering på samma gata där verkstan som bilen lämnades till ligger!! Två dagar i direkt anslutning till själva olyckstillfället på en plats dit bilen bärgades. Hur i h-e kunde det hända! Vi var där och tömde bilen en vecka senare utan att verkstaden informerade om att de har fått p-böter.

Jä!%€?/&@°§!it!!!

Nu kommer jag behöva jaga runt och leta efter den skyldige, bärgare eller verkstad, och förhandla med försäkringsbolag eller polisen för att få detta avskrivet eller bli ersatt för. Jag orkar inteeeeeee!

I männens dåtid

Tillståndet från den ena dagen till den andra pendlar. Det följer utmaningarnas karaktär. Idag ansökte jag om ett nytt pass. Håret var fixat redan i lördags så den delen hade jag koll på. Resten kunde jag inte påverka. Sönderstressad från igår med lätt huvudvärk och svarta ringar under ögonen, då glasögon som vanligtvis täcker över det mörka inte får användas, fick jag till slut just ett sådant passfoto som jag försökte undvika. Lärdomen av detta är, som många gånger tidigare, att vissa saker kan man inte parera för. Det blir som det blir. I slutänden, vem bryr sig om mitt passfoto mer än jag själv.

För övrigt är det den internationella kvinnodagen idag. Under åren har dess existens väckt större och större irritation hos mig. Det går att följa i mina texter på detta tema, skrivna den 8 mars 201320142015 med undantag för 2016 då bloggen låg nere. Nu är vi här igen. Det är den 8 mars 2017. Vad har hänt sedan sist? Ingenting. Vi är där vi var senast. Fortfarande i männens dåtid. Att nå fram till grabbarnas nutid tycks omöjligt. Kommer krävas många kvinnodagar innan vi är ikapp.

Några inslag från vår gemensamma nutid:

  1. I ett av världens mest jämlika länder – Sverige
  2. IMG_7975I Serbien där en kvinna dödas var femte dag och där all statistik säger att kvinnor ligger efter på alla mätbara plan delas mängder av blombuketter ut idag.
    Grattis på kvinnodagen tjejer! Ni är uppskattade åtminstone en dag om året.
  3. En frisk fläkt och absolut en förebild på alla plan är Vedrana Rudan, en kroatiska som är modig, provokativ och rolig på samma gång. Oavsett om det handlar om sex, kyrka, nationalism, feminism eller politik, skräder hon inte orden. Hon sticker ut hakan. Utan pardon. Kostnaden, den står hon för själv. Texten hon skrev tillägnad dagens datum bränner ordentligt. Den är svårsmält till och med för mig. Hade så gärna översatt den till svenska men jag är varken skicklig eller modig nog. Ledsen för det. En hint kan ni få om jag säger att rubriken lyder ”Visa mig din mu*ta” . För er som förstår, håll till godo.