Onsdagen som blev en torsdag

Idag har jag haft en felkoppling i hjärnan. Har återkommande trott att det är torsdag. Ett flertal gånger har stressen över allt som behöver färdigställas innan helgen sköljt över mig. Hur ska jag hinna med alla måsten på en dag, för att i nästa sekund inse att det bara är onsdag. Märklig känsla det där. 

Egentligen hänger det ihop med att måldatumet för mitt stora projekt närmar sig med stormsteg och allt som behöver slutföras sammanstrålar nu. Marknadsföringsdelar ligger oftast sent i kedjan och de produktioner som behöver göras görs i slutfasen. Som projektledare behöver jag se till att alla delmoment levereras i tid. För tillfället känner jag mig som Shiva, med tre ögon och fyra armar. Koll på allt och många bollar i luften. På vägen dyker det titt som tätt upp hinder som man får sopa undan om man ska hinna fram i tid. 

Min teori är att denna högre växel gör att man hinner med mer på kortare tid vilket ger känslan av att mer tid har förflutit än det faktiskt har gjort. I huvudet är onsdagen redan avverkad och torsdagen pågår för fullt redan idag. Tror att det bästa sättet att återställa klockan blir att lägga sig i soffan och meditera resten av kvällen. Förhoppningsvis är det torsdag morgon imorgon.

Påt’ igen

I min, för övrigt ganska händelsefattiga tillvaro, får man göra stor sak av små saker, så som att lyfta fram små skeenden på vägen till jobbet. Ni kanske tröttnar på mig snart men tänker att det kan vara intressant för er att veta var Bajenhalsduken befinner sig för dagen eller om städaren hejar på mig igen.

Idag vaknade jag inte av Jante utan av att en mobil vibrerar upprepat. Så där lite dovt. Känner på min egena mobil och förstår att det inte är den. Klockan är exakt 6:00. Det är för tidigt för mig. Maken stänger av sin på natten så det är inte hans. Återstår endast en rimlig förklaring och det är att det är grannens. Otroligt! Antingen så har jag oklanderlig hörsel, vilket är mindre troligt, eller så är det väldigt lyhört hos oss. Istället för Jante gör sig grannen tillkänna. 

På bussen och tunnelbanan var det lugnt. Får sittplats redan vid Skanstull. Även lugnt och nästa ödsligt på väg ut mot plattan. Väl där ser jag en ensam tjej, mitt på plattan. Hon har en ryggsäck med en hög vimpel. Börjar fundera på vad hon gör där denna okristliga tid. Demonstrerar hon? Vad vill hon? Vågar man gå nära? Bestämmer mig för att korsa plattan precis så diagonalt som möjligt vilket innebär att jag nästan går in i flickan. När jag närmar mig säger hon med en loj röst ”Kaffe?”. Jag tittar upp på henne och fattar inte riktigt var kaffet finns. ”Javisst.Vad handlar det om?” undrar jag. Flickan fortsätter lika lojt med att säga något i stil med ” Ett samarbete mellan Stockholms Stad och Vasakronan…” samtidigt som hon plockar fram en pappersmugg från något som ser ut som en ärm och börjar trycka på en liten pump någonstans i midjetrakten. Jag kan se att kaffet som rinner ned i muggen är varmt samtidigt som hon frågar mig om jag vill ha mjölk. Gissar att mjölken finns i en Oatleyförpackning som sticker upp lite ur en ficka. Väljer bort mjölken. Tar muggen, tackar för mig och lämnar den loja flickan kvar på plattan. Kaffet smakar inget vidare och jag grunnar över vad som var grejen. Budskapet gick inte fram riktigt.


Fortsätter vidare. Bajenhalsduken var på plats men städaren var någon annanstans. Något var i görningen i H&M’s skyltfönster men kunde inte riktigt avgöra vad det var de gjorde. Truddilutten från NK’s skyltfönster lät idag som tivolimusik i marshtakt. Marscherade förbi raskt.Inte helt säker på att det är den bästa metoden som får oss att stanna och titta mer noga på de exponerade varorna. Kan vara ett misstag av dem. Grön gubbe idag. Uppför trapporna och påt’ igen.

    Fakirtåg

    Förr om åren var resor i jobbet en extra bonus. Ett avbräck från det ordinarie. Betald utflykt. Numera är det mest jobbigt. Upp mitt i natten för att hinna med ett fakirflyg eller ett försenat SJ-tåg. Våndas redan två dagar innan. Kommer jag kunna somna i tid för att sedan vakna i tid? Förbereder allt i detalj kvällen innan så att jag kan stega mig igenom morgonritualen i halv dvala. Naturligtvis regnar det dagen till ära. Jobbigt ska det vara. Vem vill upp mitt i natten då? Låt mig vara. Väl i hallen på väg ned kommer sms:et om att taxin strax är här. En timme och två minuter innan tåget åker kommer den. Varför ska de ha så mycket marginal så tidigt? 05:04 för att vara exakta. Tåget går 06:06. Taxichauffören öppnar bildörren och jag springer in. Som jag misstänkte rullar den fort fram, elbilen. 05:25 är vi på T-centralen. Kollar på tavlan och naturligtvis är just mitt tåg det enda tåget som av någon anledning kommer bli försenat. Preliminärtiden är 06:25! En timmes väntan på en bänk istället för min sköna säng. Jag orkar inte! Slår mig motvilligt ned. Sova kan jag inte göra. Skriver istället. Hoppet återkom när tavlan en kvart senare anger en ny tid, 06:10. Hur gör de när de räknar ut de där dyrbara minuterna undrar jag? Inget att leka med. 06:06 enligt utsatt tid sitter jag på min plats och någon minut senare rullar tåget. Göteborg here I come.

      

    Oväntade prövningar

    Livet sätter en på prov när man minst vill det. Ibland undrar jag om någon där uppe knuffar på mig bara för att retas. Okej, nu är hon för avslappnad och bekymmersfri, låt oss se till att hon jobbar upp ett irritationsflås. Vi börjar med något litet som uppvärmning, låt oss säga en ny granne som börjar renovera okristligt tidigt på morgonen. Bra. Ett litet frö är sått. Sen ser vi till att det ösregnar så att håret krusas på det. Det går alltid hem. Utvilad efter semestern. Mer måste till. Vi lägger på ett ventilationsarbete på och en byggarbetsplats utanför kontoret. Svårt att andas och buller blir riktigt bra. Då så. Nu är hon mör. Sätter in stöten. Vi låter henne syna en bluff, hantera lite arrogans, känna en rejäl träningsvärk, åka med en knökfull buss, hitta en överfull tvättkorg och våndas över oväntade onödiga utgifter. Nu börjar det likna nåt. Äsch, nådastöten måste in. Vi låter grannen renovera dygnet runt. Det blir bra det. Ingen vila ingen ro ska hon ha. Så ja! Där satt den. Hon flåsar ordentligt nu. Hehehe. Det här var skoj ju. Måste göra om det snart.

    Grrrr, säger jag bara! Ska inte låta mig luras av dig där uppe så lätt. Yogar inte för intet. Det nya mantrat blir: ”Inget kan rubba mig för jag kan tackla alla stötar. Inget kan rubba mig för jag kan tackla alla stötar. Inget kan……”

      

    Det tar sig 

    Det börjar ta sig lite smått! Hann med mer idag, både på jobbet och med mina privata ärenden. Hoppade lunchen för att gå lite tidigare och hinna med alla ärenden innan frissan och sprang sedan på stan utan lunch. En korv med bröd blev det först kl 15.45 utanför Åhléns City. Nu är den 19.10 och jag sitter trött och hungrig på pendeln. Håret är fixat och en del saker inhandlade. Får anse det vara godkänd arbetsinsats. Det finns hopp. Hem och vila.

    Tre ynka dagar kvar av utmaningen! Jippi! Snart har jag avverkat 100 dagar i rad och därmed fullföljt Blogg100-utmaningen. Kommer vara stolt som en tupp på måndag.

    Slank in i denna park idag. Underbart vackert! Stockholm har många fina pärlor att bjuda på.


          

    Pausa tiden

    Går det att pausa tiden för ett ögonblick? Bara så att jag hinner ikapp lite. För jag hinner verkligen INTE med allt jag behöver göra. Sen låter jag den gå på som vanligt igen. Jag lovar!

    Den här veckan har varit extrem. Två steg fram och tre tillbaka. Skrev en att-göra-lista förra fredagen innan jag gick hem bara för att inte missa något när jag kom tillbaka i måndags. Listan har jag sedan kämpat med hela veckan. En del av punkterna har jag betat av och andra har jag inte ens hunnit till. Nya uppdrag och snabba puckar kom emellan.

    Avslutar den här veckan med en ny ännu längre att-göra-uppställning inför kommande vecka. Gissar att jag kommer få trampa vatten i minst en vecka till. Men först – lite helgvila. Innan jag tar tag i den väntande att-göra-hemma-listan… Pust!

    Tur och retur

    Ute och åker. Igår i Rimbo och idag i Hallsberg. Ena dagen sittandes i långa bilköer genom ett grått Stockholm och andra på ett tåg genom ett grönt regnigt landskap. Jobbrelaterade resor båda två. Roligt att få komma ut och bryta av den ordinarie rutinen. Samtidigt känns det som att detta inte är att jobba på riktigt. När man inte vänder papper och betar av inströmmande e-post jobbar man inte. Fast egentligen är det lika mycket jobb det här. Kanske t o m mer jobb än vanligt. Mycket nätverkande och inlärning som tar på krafterna men som man har otroligt mycket nytta av på sikt.

    Konstaterar att tåg verkligen är ett trevligt färdmedel när det flyter på. Man kan slappna av, njuta av utsikten, jobba, skriva inlägg som nu eller umgås med medresenärer. Billigt är det också. Stockholm-Hallsberg t o r kostade oss mindre än taxiresan från tågstationen fram till vår slutdestination, en resa på max en mil. Det kostar tydligen på att förpesta miljön.

    Snart framme i den stressade Stockholmska rusningstrafiken. Inte lika njutningsfullt resande återstår den sista lilla sträckan hem men det ska blir så skönt att få kasta sig ned i soffan efter en lång arbetsdag på vift.