Mycket av allt

Nu tappar jag helt fokus på skriveriet. En helkväll i fredags satte spår. Kunde inte återhämta mig riktigt på hela helgen. Gick på stan med älsklingen i lördags och hade mysdag med familjen och vänner i söndags. Flyt med sportevenemang som följdes, fotboll och hockey. Åkte buss med Carolina Klüft imorse, översatte danska till svenska mest hela dagen, väntade in hockeyvärldsmästarna på Sergelstorg, snudd på spontanbadade naken med Samir och Viktor för att en stund senare stoppas av Black Armys tåg förbi Gullmars. 

Fick samtidigt ett sorgligt besked om att en tidigare arbetskamrat alldelles för tidigt har gått bort i cancer. Tänker på hennes barn och på hur viktigt det är att vi tar tillvara på varenda stund i livet. Förr änvi anar tar det slut.

Det lilla i det stora 

Världen snurrar på oavsett vad vi små människor råkar ut för. Ur vårt väldigt avgränsade och subjektiva perspektiv är vi världens mittpunkt. Ur alla andra perspektiv är vi inte det. Om vi finns eller inte påverkar endast ett fåtal men det gör knappt någon skillnad i det stora perspektivet. Jorden snurrar på i alla fall. Mår vi inte bra, eller behöver hjälp, samma sak. Några bryr sig, övriga världen snurrar på. 

Så förgängligt är alltet. Det är helheten och det breda perspektivet som räknas och är den stora meningen med allt. Det lilla, det är inte lika viktigt. Det är utfyllnad. En liten, liten vinkel bland miljarder andra, ett litet grässtrå på ändlösa ängar eller en liten droppe bland alla andra i det stora havet. Ändå inbillar vi oss att vi är viktiga i sammanhanget. Vi stretar på, kämpar och sliter med livet som om det inte fanns en ände på något. Trots att förgängligheten är det enda sanna och ofrånkomliga i allt vi gör. Allt tar slut en vacker dag och vårt lilla perspektiv med det. 

Om nu det mesta ändå är ganska så meningslöst i det stora perspektivet skulle det vara mycket bättre för oss att inte sprattla emot så mycket från vårt lilla begränsade perspektiv och istället åka med det stora tåget. Go with the flow känns som en smidigare och roligare resa genom livet. Att släppa taget och åka med.

Detta är tillägnat någon som är min hela värld i det lilla, lilka perspektivet ❤️ och är inte tänkt som ett deppigt filosofiskt utlägg utan som en insikt om att vi ska ta livet med en klackspark och göra det till mindre seriöst än vi vanligtvis gör det till. 

Att riva och hiva 

Det känns bra att bygga upp något men det gör väldigt ont att riva ner det. Idag testades vi rejält. Skruvade, kastade, krossade och olyckligtvis kapade felaktigt av ett fjärrvärmerör. Vatten sprutade helt plötsligt åt alla håll. Dränkte en massa saker som stod beredda att kastas ut. Vi sprang runt i panik i försök att få stopp på eländet. Tursamt nog fanns två rediga och snabba killar på plats. De redde ut det hela genom att kapa av ytterligare ett rör. Det var verkligen krisläge. Men de hade en plan, dammsugarslangar avledde vattnet ut på gatan. Katastrof är milt uttryck. Stod länge och sopade febrilt ut vatten som envisades med att rinna innåt istället för uttåt.

Lite senare när mer hjälp kom för att fixa rören och riva ner ytterligare kunde vi skratta åt det. Skulle ha varit bästa Snapshotögonblicket i historien att spela in hela den panikartade sekvensen. Alla fyra som var på plats blev dyngsura och lätt chockade. Fotade inte något av vattenbadet.

Så här illa ser det ut just nu. Massor återstår att hiva och riva. Pust!



En ny tideräkning

Idag vaknade vi till ett nytt liv. Nu är den gamla eran över. Sista kvällen på Biljarden var ett stort firande. Även om det återstår en del arbete innan allt är helt avvecklat så var känslan av att det nu är en annan tideräkning som gäller. Det fanns ett före som från och med idag är ett efter. Många känslor på en och samma gång. Lättnad, oro, tillförsikt, saknad, glädje. Äntligen mer tid för och med varandra, på gott och ont. Det gäller att hitta nya rutiner som funkar för båda. Framför allt är det roligt att äntligen få ha helgerna ihop. My man is back.

Med glädje och sorg

Idag tar det slut. Den verksamhet som maken har investerat 29 år i lägger ned och denna lördag blir den sista öppna verksamhetsdagen. En både glad och ledsam dag. Det ledsamma är att verksamheten inte klarade av den oskäliga hyreshöjning som kom från hyresvärden. Det glada är att han äntligen kommer ha lite ledighet. Framtiden är öppen för nya äventyr.

Verksamheten startades 1988 av maken och min lillebror. Samma år föddes våra söner som nu är vuxna män. Många år och generationer har passerat sedan dess. Haninge kommer inte vara sig likt för många av dem imorgon. 

Biljarden i Haninge på Facebook


Året 1988. Det är året som förknippas med denna bild. Det är det året Kjelle och Dragan beslutar sig för att starta upp företaget Haninge Pool. Ett mycket stort år för dem då de båda samma år får en son var, Igor och Filip. Sen dess har det gått 29 år. Sönerna har blivit män och Biljarden har blivit ett ställe i Haninge som alla känner till. Det har skett generationsskiften bland våra medlemmar och folk som varit nyfödda en gång på Biljarden har nu blivit trogna kunder. 

29 års arbete och idag återstår bara EN dag kvar. Idag är alltså den sista dagen i företagets historia. Vi hoppas så många som möjligt kommer och firar den här dagen med oss! 

Nu kör vi!

Med vänlig hälsning,

Biljarden