Återvinning


Återvinning av högsta rang! Gamla strumpbyxor och tennisbollar blir fysioterapeutiskt redskap för att få bort min låsning i bröstryggen. Trodde att jag hade en knuta men det var lite mer än så. Enligt sjukgymnasten mest troligt orsakad av bilkrocken i höstas då jag och världens gulligaste kollega råkade hamna mitt i en polisjakt med en biltjuv körandes mot trafiken. Av allt som kunde ha hänt är nog en låsning i bröstryggen rätt acceptabelt även om det gör ont. 

Allt mitt yogande visar sig ha bra resultat, fick beröm för mina muskler och rörlighet av sjukgymnasten. Hon tror t o m att just den goda formen har gjort att jag har kunnat parera den onda och låsningen så länge som jag har gjort. Vet ej om det är bra att vara en som biter ihop och kör när det gör ont men får väl ta det som ett styrkebesked. Ska fortsätta att träna och kurera mig med mitt hemmagjorda verktyg som jag absolut måste använda. Kommer stå mot väggen och massera ryggen resten av helgen. Det gör skönont kan jag hälsa.

Yin yoga

Jobbar man på kontor blir det väldigt mycket sittande. Även om det går att höja skrivbordet och stå gör jag det inte tillräckligt ofta. Det eviga sittandet gör kroppen stel. För min del extra mycket då jag, helt emot vad man borde göra, ofta sitter med benen i kors. En vana som jag inte lyckas bli av med. Tro mig, har försökt. Kämpar med att hålla emot i max en minut och så ger jag efter och slänger oftast över det högra benet över det vänstra. Denna ovana har skapat en obalans i mina höfter och fram- och baksida lår. Egentligen blir hela kroppen påverkad. Allt blir lite skevt.

Sedan jag började på min nuvarande tjänst har tempot varit högt och arbetsdagarna flytande. Det går inte alltid att stänga ned och hinna till träningsklassen enligt plan. Som tur är kan man även träna online via SATS. Passar mig utmärkt att inte behöva passa tider utan köra ett pass när det passar mig hemma. Har främst testat yoga och Trigger Point. Allt för att tänja ut och få bort stelheten i kroppen. Nu senast blev det yin yoga, en meditativ och lugn yogaform. Den handlar om att hålla positioner mellan 3-6 minuter. Främst ska den öka flexibiliteten och behålla elasticiteten i vår fascia eller bindväv. Var mycket, mycket tuffare än vad jag hade räknat med. Det är inte alls lätt att hålla positioner så länge. Både kropp och hjärna säger ifrån och vill lämna innan tiden löper ut. Fick kämpa mig igenom de mentala spärrarna och lida mig igenom de fysiska. För det kändes. Rejält. Tolkar det onda som att det är behövligt. Kommer därför fortsätta med det tills kroppen och hjärnan ger efter. Tror att jag kan vara något på spåren. 

Tar mig an våren

Idag skulle jag behöva ge mig på en rejäl vårstädning hemma. Om det där med vår är för stort åtagande så skulle bara en städning räcka. Men inte ens det orkar jag mig på. Troligtvis på grund av prefixet vår i kombination med trötthet.  Den drabbar mig så fort lite ljusare tider kommer. Precis när det för övrigt börjar ljusna och spira i naturen blir jag oförklarligt orkeslös. Naturligtvis finns det en förklaringar till det, men i mitt huvud känns den förklaringen väldigt ologisk. Rent känslomässigt och även fysiskt längtar jag till våren, så självklart borde bara den längtan i sig generera mer energi och kraft när våren väl kommer, tycker man. Ändå blir det precis tvärtom, energin rinner ur mig. Brukar återkomma så småningom men måste alstras först.

Får väl börja med att knapra i mig Omega3 och en massa B- och D-vitaminer för att avhjälpa lite. Förstår också att jag behöver vistas ute i ljuset samt röra på mig. Någonstans läste jag att milda vintrar med mycket mörker, vilket det blir hos oss i Norden när snön saknas, genererar en ökning av vårtrötthet och vårdepressioner. Kan tyckas orättvist. Inte nog att vi lever i kyla och mörker under långa perioder men sen ska vi inte helt orka ta oss an våren när den väl kommer. 

Tror att jag för dagen ska fokusera på att ta mig an våren och lämna vårstädningen där hän. Den får jag ta mig an en annan vårdag.

Plikten kallar

Tänk att pliktkänslan är påkopplad även när man sover. Denna måndag, så som förra veckan, vaknar jag exakt två minuter före väckarklockan. Som om Jante bara väntar på att få knacka en på axeln och säger att nu är det snart dags att vakna, förbered dig. Upp och hoppa! Hoppar plikttroget upp när Jante kallar.

På vägen till jobbet var inte allt som förra veckan. Bajenhalsduken satt inte på sin plats och städarenen hälsade på mig innan jag ens hann göra ett eget försök. Blev riktigt glad! NK’s omklädda skyltfönster andas numera Påsk och vår. En färgexplosion av nyckläckta ägg fyllda med vårplagg samt annat smått och gott, förstärkt av trudiluttig musik som strömmar ut ur högtalarna och hjälper oss förbipasserande att vakna ur vår vinterdvala. Fick stanna för röd gubbe denna gång. Bekom mig inte alls. In på torget och upp för trappen. Och så var vi där igen.

Sedan jag började mitt nuvarande jobb har jag inte hunnit till min BodyCombat vilket gör mig ganska besviken. Kan inte längre få utlopp för underliggande frustrationer genom luftslag. För att väga upp för den förlusten tänker jag ikväll återuppta Zumba. Kanske kan frustrationerna titta fram med lite höftvickningar. Är dock lite orolig för att mitt flås inte kommer räcka till och att koordinationsförmågan inte längre är som den en gång var. Ser däremot riktigt fram emot glädjen i dansen. Lite skaka rumpa kan säkert skaka bort Jante också.

Söndagsritualen

Söndag morgon har blivit heligt för mig. Ett yogapass redan vid niotiden är en ritual som jag inte kan vara utan. Inte ens efter en sen lördag kväll missar jag yogan på morgonen. Den är nödvändig för mitt välmående. Har yogat regelbundet i över 10 år. Annan träning kan jag fuska med men inte med yogan. 

Kan inte hävda att jag är en äkta yogi eftersom åldersstelheten kräver mycket högre yogafrekvens än jag hinner med men tillräckligt ofta för att hålla mig ifrån ryggskott och andra krämpor. Förutom det har min andningsteknik förbättrats oerhört. Otroligt bra att ta till i stressade situationer eller när man har svårt att somna. Det är få tillfällen i våra häktiska liv som ger oss möjlighet att vända oss innåt och bara vara. I yogan får vi det. Kan vara svårt i början men när man har kommit över tröskeln är det svårt att vara utan. 

Namaste!

Allt eller inget

För min del kan det ofta vara så. Satsa allt eller helt avstå. Har kämpat mig fram till att komma upp till en träningsnivå där jag orkar med lite tuffare pass. I alla fall trodde jag att jag var där när jag bokade dagens tre pass med en av mina favoritinstruktörer Marco! Två timmar med fullt fokus och rejäla utmaningar. Först 21 minuters kondition, därefter en halvtimme Trigger Point och slutligen en hel timme Shape. O M G, säger jag bara! Heelt slut. Fuskade mig igenom några övningar, erkänner. Det gick bara inte.

Släpade mig därefter hem till soffan och där är jag kvar än. Har ett långkok på gång på spisen (tryckkokare är grymma om man inte har tid) som inte kräver så mycket ansträngning av mig. Duschar gör jag om en stund. Orkade inte heller ta mig ut i regnet för att se på fotboll. Sorry sonen, får bli nästa match istället. Har några timmar och en natt att återhämta mig på tills morgonens extra långa yogapass startar. Två timmar även det. Utmaningar tycks vara mitt kall.

Kommer bli en soppa på bruna bönor, fläsk och korv. Bra för magen!