En Skandinavisk affär

Sitter på planet tillbaka hem till Stockholm efter en minst sagt spännande dag. Förutom att jag tog med mig det gråa vädret till Köpenhamn fick jag även privilegiet att besöka ett hjärnkontor. Ett innovationscenter med resurser och kapacitet att tänka nytt. Väl dolt mitt i centrala Köpenhamn. Det blev en dag med mycket input. Är imponerad och laddad inför fortsättningen. Tursamt för mig blev det engelska. Hade inte funkat annars. 

En svensk-jugge som ska ta in rena grekiskan på danska förstod jag skulle bli besvärligt. Trodde dock inte att det skulle vara lika knöligt att läsa danska. Fick det bevisat när jag skulle ta mig tillbaka till Kastrup. Hittade ned till metron men steg på fel tåg. Kunde inte klura ut av två alternativa linjer vilken som åkte till flygplatsen. Upptäckte det för sent och fick vända om. Väl på flygplatsen fick jag leta efter rätt terminal och sedan kollas extra av säkerhetskontrollen. Blev muddrad och min väska gicks igenom eftersom jag inte hade lagt in tandkrämstuben i en genomskinlig plastpåse. Lätt utpekad känsla. Det lustiga i sammanhanget, trots all noggrannhet i kontrollen av vad man bär med sig, är att ingen kollar upp vem man är innan man stiger på planet. Behövde inte identifiera mig någonstans. Det räckte med att checka in enligt bokningsnumret, få ut boardingkortet och sen scanna in det när man boardar planet. Rent teoretiskt skulle det kunna sitta en helt annan person på min plats just nu. By the way, förhållandet var det omvända i Stockholm. Ingen brydde sig om min tandkrämstub men de kollade passet. 

Positivt är att jag fick ta fast lane och har wi-fi på Norwegian. Gillar också att det sitter en kvinnlig pilot där framme. De är inte många men de finns. 

Fakirtåg

Förr om åren var resor i jobbet en extra bonus. Ett avbräck från det ordinarie. Betald utflykt. Numera är det mest jobbigt. Upp mitt i natten för att hinna med ett fakirflyg eller ett försenat SJ-tåg. Våndas redan två dagar innan. Kommer jag kunna somna i tid för att sedan vakna i tid? Förbereder allt i detalj kvällen innan så att jag kan stega mig igenom morgonritualen i halv dvala. Naturligtvis regnar det dagen till ära. Jobbigt ska det vara. Vem vill upp mitt i natten då? Låt mig vara. Väl i hallen på väg ned kommer sms:et om att taxin strax är här. En timme och två minuter innan tåget åker kommer den. Varför ska de ha så mycket marginal så tidigt? 05:04 för att vara exakta. Tåget går 06:06. Taxichauffören öppnar bildörren och jag springer in. Som jag misstänkte rullar den fort fram, elbilen. 05:25 är vi på T-centralen. Kollar på tavlan och naturligtvis är just mitt tåg det enda tåget som av någon anledning kommer bli försenat. Preliminärtiden är 06:25! En timmes väntan på en bänk istället för min sköna säng. Jag orkar inte! Slår mig motvilligt ned. Sova kan jag inte göra. Skriver istället. Hoppet återkom när tavlan en kvart senare anger en ny tid, 06:10. Hur gör de när de räknar ut de där dyrbara minuterna undrar jag? Inget att leka med. 06:06 enligt utsatt tid sitter jag på min plats och någon minut senare rullar tåget. Göteborg here I come.