Med glädje och sorg

Idag tar det slut. Den verksamhet som maken har investerat 29 år i lägger ned och denna lördag blir den sista öppna verksamhetsdagen. En både glad och ledsam dag. Det ledsamma är att verksamheten inte klarade av den oskäliga hyreshöjning som kom från hyresvärden. Det glada är att han äntligen kommer ha lite ledighet. Framtiden är öppen för nya äventyr.

Verksamheten startades 1988 av maken och min lillebror. Samma år föddes våra söner som nu är vuxna män. Många år och generationer har passerat sedan dess. Haninge kommer inte vara sig likt för många av dem imorgon. 

Biljarden i Haninge på Facebook


Året 1988. Det är året som förknippas med denna bild. Det är det året Kjelle och Dragan beslutar sig för att starta upp företaget Haninge Pool. Ett mycket stort år för dem då de båda samma år får en son var, Igor och Filip. Sen dess har det gått 29 år. Sönerna har blivit män och Biljarden har blivit ett ställe i Haninge som alla känner till. Det har skett generationsskiften bland våra medlemmar och folk som varit nyfödda en gång på Biljarden har nu blivit trogna kunder. 

29 års arbete och idag återstår bara EN dag kvar. Idag är alltså den sista dagen i företagets historia. Vi hoppas så många som möjligt kommer och firar den här dagen med oss! 

Nu kör vi!

Med vänlig hälsning,

Biljarden

Bra fredagar

Varje fredag borde vara så här skön som denna. Den började med jobbfrukost på Strandvägen 1, något som min nuvarande grupp praktiserar med jämna mellanrum. Ett annat sätt att teama ihop sig. Förutom att frukosten var grymt god så lyckades jag med valet av en blå smoothie utmana min för dagen vita blus. Hur jag trots sugrör och flaska skvätte ned den med två små blåbärsfläckar övergår mitt förnuft. Klant är enda förklaringen. Fick låsa in mig på toa med en flaska diskmedel i hopp om att få bort så mycket av det blåa som möjligt. Lyckades ganska bra.


Blusen utmanades vidare av både thaimat till lunch och chockladtårta till eftermiddagsfikat. Vi firade några uppnådda milstolpar med tårta och chefens pappa som fyller 70 i helgen genom att låta avdelningen testa de införskaffade festattiraljerna. Denna gång utmanade jag Tom Sellecks mustasch. Läskigt klädsamt! 


På vägen hem svängde jag förbi Kungsträdgården. Kunde inte låta bli när jag såg hur det myllrade av folk där. Det gjorde mig glad. Tänkte på att Stockholm trots den olyckliga fredagen för några veckor sedan inte ger efter utan har återtagit fredagarna med full kraft. Underbart att se!



Återstår att utgöra hejaklack på sonens hemmamatch. Division 2 är ingen lekstuga så jag får ladda med en massa positiv energi så att resten av fredagen avslutas lika bra som den började. Trevlig helg på er!

Vill man vara fin…

Laddar inför kvällens pass. Har ju fått ordinerat övningar som jag måste göra minst tre gånger i veckan. Ett återbesök hos min nya sjukgymnast är inbokat på måndag och jag kan inte komma dit utan att ha följt hans instruktioner. Klarar inte av att köra med vita lögner så jag tränar pliktskyldigt. Är egentligen inte lika road av att gymma som att gå på pass men försöker kombinera ihop övningarna med passen. De blir som en uppvärmning innan.

Att det ska krävas så mycket för att hålla denna kropp i gott skick. Man kan inte fixa till den på samma tid som man kan få den att förfalla. Det är ett ständigt pågående arbete.  Utan avbräck och med större och större ansträngning. Om man ska orka finna energi för det måste man tycka att det är kul eftersom det inte finns några genvägar att snedda över. Bara att bita ihop och köra. Vill man vara fin får man lida pin.

Gillar chefen

Har en härlig chef. Fattar inte riktigt hur hon mäktar med allt, tufft jobb och tre små barn hemma, men hon gör det. Full koll dessutom. Trots belastning och förväntningar tar hon saker med ro. Jag är imponerad. 

Idag hade jag en situation som skapade en viss frustration hos mig. Diffusa gränssnitt som innebar att okända förväntningar helt plötsligt riktades mot mig. Berättade detta för chefen och förväntade mig en mer pragmatisk reaktion, en som de flesta chefer brukar ha, varken för eller emot. Men inte från min chef. Hon sa istället ”Du Biljana de är bara lite stressade över situationen. Gör så här bara….brrrrr!” och så demonstrerade hon med hela kroppen hur jag skulle skakar av mig både frustration och felaktiga förväntningar. När jag försökte säga två ord till på samma tema log hon glatt och skakade om kroppen på nytt ”Så här bara…brrrrrr!”. 

Fattade budskapet men det tog mig en stund. Hon har min rygg och det känns tryggt. Kan man annat än att gilla den chefen! 

Ny vecka, nya mödor

Vilket aprilväder vi har. Som om måndag inte räcker för att det ska kännas jobbigt nu utmanar även vädret ens goda humör. Grått och blött. Ingen höjdare.

Det där började jag skriva igår och glömde helt avsluta inlägget. Bröt därmed min planerade 100 dagars svit som nu fick ett ofrivilligt avbrott på en dag. Får ta igen det genom att skriva två inlägg en dag eller förlänga perioden med en dag. Så det kan bli. Hade inte reagerat själv om inte Ullis saknade gårdagens inlägg och blev orolig. Tack kompis för att du har koll på mig!

Nu fick det bli ett hybridinlägg istället. Ganska skönt för jag har inte riktigt tid att skriva idag. Har tränat och ska duscha och äta nu. Lite vila förhoppningsvis på det och så ladda inför nästa arbetsdag. Ha en bra kväll folks!

Check…

Må bra dag. Pampering myself. Frissan med massage. Thaimat och samtal om livet med sonen. Över en kaffe och lite godis. Inga måsten och bara positiv energi. Så ska en ledig dag vara. Älskar det!

Förresten underbart att ha vuxna barn. Jämlikar som nu har så mycket att dela med sig av. Så tillfredsställande att kunna luta sig tillbaka med vetskapen om att de fixar det här för nu står de på egna ben och vet vad de vill. Och lite får man spegla sig i glansen. Ja, det är min son. Honom har jag fostrat. Check!