Allt är inte enbart skit

Pandemin har satt skräck i oss, med all rätt. Vi ska vara rädda för den och försöka hålla den stången. Tanken om att jordens undergång är nära finns någonstans i bakhuvudet. Tänk om allt bara lägger av. Hela världen för samma kamp som vi mot denna osynliga fiende. Alla är upptagna med sitt.

Mitt i allt detta har jag fått mitt första barnbarn. Den största lyckan av alla. Har fått hålla den lilla underbara varelsen en endaste gång när han var tre dagar gammal. Därefter har jag hållit mig borta från honom. Nu är han tre veckor och jag vill inte riskera något. Hur länge denna prövning ska pågå är det ingen som vet. Det är skit. Att saker och ting sällan blir som man har tänkt sig är mer en regel än ett undantag.

Men allt är faktiskt inte skit som pandemin för med sig. Nu kan det låta cyniskt att utrycka sig så men det ligger något i att kriser kan föra med sig bra saker också. Här kommer min lista med positiva effekter, numreringen är inte en prioritetsordning:

 

 

  1. Vi inser att livet är skört och att man ska ta tillvara på det.
  2. Kris enar oss.
  3. Politiskt tjafs förlorar sin mening.
  4. Familjen är viktig och vi kan passa på att se varandra på riktigt.
  5. En bra sjuk- och äldrevård är en grundsten i ett samhälle. Nu fattar alla att vi inte kan sätta den på undantag.
  6. De som vi lutar oss mot när vi är som mest sköra förtjänar inte att vara underbetalda. Äntligen är det tydligt för alla!
  7. Myndigheterna har tilltro till folk och släpper ”övervakar”-attityden. Närmare en medborgarlön än så har vi nog aldrig varit.
  8. Miljön får återhämta sig och vi ser tydliga och snabba resultat!
  9. Vi konsumerar mindre krimskrams.
  10. Vi förstår hur beroende vi är av varandra och att vi inte kan skita i vår nästa.
  11. Lönsamhet utan empati och etik har ingen framtid.
  12. Mindre stress. Vi har tid att dra ned på tempot, tänka efter och tänka om.
  13. Jag kan meditera, yoga och promenera i naturen mer än vanligt.
  14. Pengar behövs men de betyder ingenting när liv står på spel.

Allt, precis allt, hänger ihop. Vi kommer ingenstans på egen hand.

 

Håll paniken borta

Det var hemskt länge sedan jag skrev ett inlägg. Blev så trött på min egen röst men också på allt övrigt brus som vi alla utsätts för. Behövde vila från det. Är inte säker på att jag lyckades att stänga ute bruset, mer än min egen röst, vilket kan vara nog så tillräckligt att lyckas med.

Nu är jag här igen. Denna gång på grund av bruset aldrig har varit så starkt som nu. Det pågående bruset kring Covid 19. Allt, precis allt, genomsyras av viruset och dess framfart.

Våra liv är pausade och vi är hänvisade till det egna fysiska rummet. Vi uppmanas att hålla distansen till vår nästa, särskilt till de vi älskar mest av allt på denna jord! Dem är vi farligast för. Ju närmare vi kommer, desto sämre är det.

Det visste jag väl redan. Ingen ny insikt som förmedlas till mig inte. Vi ska hålla oss ifrån varandra, då är vi som tryggast. Så mycket har man lärt sig genom åren. Släpp inte någon inpå för det kan aldrig sluta bra. Trots det så har jag inte levt enligt den regeln. Har trängt mig på mina nära och kära mer än rekommenderat. Men nu är det slut med det.

Nu håller jag distansen till allt. Jobbar på distans, rundat folk jag möter ute, andas inte i närheten av någon, umgås med familjen virtuellt men framförallt distanserar jag mig från paniken. Den får hålla sig borta!

Men just det senare har blivit svårare och svårare de senaste dagarna. Genom Sveriges mer, i mitt tycke, rationella hållning till hur man ska förhålla sig till epidemin, gick det bra initialt. Ingen anledning till panik utan snarare en stegvis anpassning till situationen. Jag tror på den strategin som man har valt i Sverige och på att den fungerar här, förmodligen bara här och ingen annanstans. Men tydligen har omvärlden svårt att förstå hur vi kan vara så här ”avslappnade” i denna situation. Rentav vårdslösa. De trycker på oss en panik som vi hittills framgångsrikt har hållit borta. Vår strategi ifrågasätts hårt.

Alldeles för en stund sedan ringde min pappa mig, för övrigt sittandes i karantän i Belgrad där han endast får lämna huset någon dag i veckan mellan 04:00 och 07:00 för att handla mat i en utpekad matbutik, och undrar var jag är. Han oroar sig för oss då han har läst i tidningen att Sverige går mot en katastrof. Siffror på antal smittade och döda, fokus på att rädda ekonomin före människorna och lågt engagemang kring att förhindra spridningen. I tidningen visar de en bild med ett café i Stockholm som tydligen är smockat med folk.

Jag försöker förklara att vi mår bra och att det inte är någon fara med oss. Vi håller oss hemma och nej, vi kommer inte prata med okänt folk. Ingen mening att försöka förklara att jag har fullt förtroende till den svenska modellen och att vi bygger upp en gruppimmunitet mot både virus och panik. Han tror mer på tidningen han läser än på det jag säger.

Svårt att förstå att det bästa i alla krislägen är att sitter lugnt i båten så länge man kan. Behålla behärskningen och hålla paniken borta så att man kan ta rationella beslut. Svårt att förklara för andra att det är precis så här Sverige fungerar – konsensus före restriktioner.

Mycket av allt

Nu tappar jag helt fokus på skriveriet. En helkväll i fredags satte spår. Kunde inte återhämta mig riktigt på hela helgen. Gick på stan med älsklingen i lördags och hade mysdag med familjen och vänner i söndags. Flyt med sportevenemang som följdes, fotboll och hockey. Åkte buss med Carolina Klüft imorse, översatte danska till svenska mest hela dagen, väntade in hockeyvärldsmästarna på Sergelstorg, snudd på spontanbadade naken med Samir och Viktor för att en stund senare stoppas av Black Armys tåg förbi Gullmars. 

Fick samtidigt ett sorgligt besked om att en tidigare arbetskamrat alldelles för tidigt har gått bort i cancer. Tänker på hennes barn och på hur viktigt det är att vi tar tillvara på varenda stund i livet. Förr änvi anar tar det slut.

Det slog om…

….på nolltid från kyla till sommarvärme. Hela stan vaknade. Det t o m luktar sommar. Hade privilegiet att fira in den dagen med arbetskamraterna. En heldagsakrivitet med planering och roligheter på kvällen. Kan hälsa att bankfolk inte alls är torrisar, att jag är ganska säker på att kasta tunga klot dit de bör landa och att Carl-Philip både är snygg och går fort med barnvagn.

Förstår bara inte varför jag är så bakis idag…


Nyttigt inbillar jag mig

Bussen är knökfull. Går inte att stänga dörren. Den förra hade ett motorhaveri innan den lämnade Gullmars så en redan full buss fick utrymmas. Efter otaliga försök lyckades dörren slutligen stängas och vi rullar nu. Solen ligger på ordentligt och jag har inga fler svarta plagg som jag kan ta av mig offentligt. Det positiva i sammanhanget är att jag har en sittplats och att solglasögonen är på. Huh!

Åt en fantastiskt god bentolåda på Berns idag. På det gick jag lös på dessertbuffén. Många i hälsans tecken förtäckta godbitar fanns att välja mellan. Inbillade mig att de var mer nyttigta än onyttiga. Kan hända att kvantiteten på intaget sänker nyttighetsfaktorn men jag bortser från det. Känner mig fortfarande proppmätt och det har ändå gått mer än fem timmar sedan jag åt min lunch. Ska försöka väga upp det med lite träning ikväll. Namaste!



Flyt

Ni vet det där när man är hängig utan att riktigt fatta varför. Något finns i kroppen men bryter inte fullt ut. Så har jag känt mig nu i fyra dagar. Inte pigg, inte sjuk heller. Bara långsammare i tanken och mer lättstörd. Betade av arbetsdagen i alla fall. Har några förberedelser att göra privat och de känns bara jobbiga fast de borde vara roliga. Utförde några av dem och var på väg hem då jag ringde lillsonen som visade sig vara i närheten. Tur var det för jag fick både skjuts och besök. Hemma väntade maken med en färdig middag. Bara att slå sig ned och njuta av maten. Ibland får man till det!

Det händer i Sverige idag

Ett omskakande Facebookinlägg om en situation som en vän upplevde i samband med ett frisörbesök fick mig att kommentera. Vännen hade blivit indragen i en situation där en arbetsgivare (man) slog en anställd (kvinna). Vännen (kund) såg inte själva fysiska akten men var närvarande när bråket startade och blev involverad då kvinnan ringde och bad om hjälp. Vännen tillkallade polis. Inget mer än polisanmälan kunde göras. Det visade sig att kvinnan skulle tillbaka till arbetet nästa dag. Ensamstående mamma som behöver ha jobbet kvar. Kvinnan trodde att det faktum att polisen varit där skulle göra det mer tryggt för henne. Jag reagerade på att hon skulle tillbaka. Mina frågor och kommentarer i inlägget fick en spinnoff i Messenger. Vännen och jag förstod att kvinnan inte skulle vara trygg på jobbet och jag pusslade ihop min vän med ytterligare en vän som arbetar med utsatta kvinnor. Hon hjälpte oss med råd om vart kvinnan kan vända sig om det händer på nytt och vilka andra viktiga nummer som finns att tillgå. Vännen med civilkurage har gjort vad hon kan för att hjälpa den utsatta kvinnan. Vi hoppas nu att hon har mod och kraft att ta sig ur den hemska situationen.