Sent ska synden vakna

Jag är en av dom. De där som tror att de kan köra på utan att de påverkas. Lätt att tro att det funkar när man inte ser effekten på utsidan. Invändigt pågår det säkert en massa som jag inte ser men börjar känna av. Pratar förståss om mat. Det ska till något drastiskt för att man ska fatta.

Under åren har jag byggt upp matvanor som är svåra att bryta. Mycket kolhydrater genom mitt sydeuropeiska arv. Vitt bröd intas till allt. Går ej att äta utan. Dessutom kretsar allt kring kött. Frukost, lunch, middag. Tro det eller ej men jag har blivit serverad ćevapćići (Balkanjärpar) till frukost. Man måste stå sig länge enligt min propsande farfar. För att inte tala om allt sött som jag inte kan vara utan. Socker om något bygger upp ett beroende. Vilket kaffe också gör. Kaffe med mjölk. Många no-no’s släpps förbi i mitt liv.

Har alltid tyckt att vägen till balans är att äta allt. Det man känner för när man känner för det. Tror inte på att man mår bra av att begränsa sig själv. Den linjen har jag följt. Men nu blir det ändring. Måttet är rågat och sent ska synden vakna. Min teori gäller naturligtvis under förutsättning att det man sätter i dig är nyttigt. Kan inte påstå att alla de där ovanorna är det. Efter dagens lågvattenmärke börjar mitt nya nyttigare liv. Mer mörkt bröd, mindre rött kött, mer grönsaker, mindre sötsaker, mer frukt, mindre kaffe. Och så ska jag äta ordentlig frukost. Minus ćevapćići (läses: chevapchichi).

Detta hoppas jag få till ikväll

Mästerligt bröd hos mästerkocken

En vacker dag kräver en vacker lunchmiljö. Det tyckte i alla fall Heidi och jag när vi höll ställningarna på avdelningen. Resten av kollegorna var borta för dagen så vi bestämde oss för att ge oss iväg lite längre än vanligt. Långpromenad från Liljeholmen till Winterviken passade oss utmärkt. Underbart att ha så fina miljöer så nära inpå. Efter idag kommer det bli många fler besök. 

Hela lunchen gick i Mästerkocksandan. Winterviken drivs av Markus Aujalay, en av domarna, bara det spännande nog för en matintresserad amatörkock som följer programmet. På plats fann vi även årets stora stjärnskott Filip Poon. 19-åringen åkte ut innan finalen men gjorde ett sådan intryck på Aujalay och Mannerström att de båda erbjöd honom jobb när han än kände för det. Så nu håller han till i Wintervikens kök. 

Laxsalladen var god men det nybakade brödet var fantastiskt. Hade kunnat äta bara det. Dagen lång i all oändlighet. Nästa gång köper jag med mig en hel limpa om det går. Eller snor med mig några extra bitar, sätter mig i solen och njuter.