Man slutar inte att förvånas över vissa människors okritiska hantering av flöden som vi dagligen matas med via sociala medier. I grunden är alla dessa medier nonsensbärare eftersom man primärt ska roa sig och socialisera via dem. Samtidigt klarar de av att sprida andra mer innehållsrika och seriösa budskap. So far so good!

Däremot när folk skickar runt en massa strunt undrar man hur det står till hos vissa. ”Min enda önskan är att mitt barn är lyckligt!” Ja, vems är det inte??!! Finns det någon förälder som önskar annat? ”Dela om du älskar dina barn” Varför ska jag göra det? Finns det någon bland mina vänner som tvivlar på min kärlek till mina barn som jag behöver informera lite extra? Kanske är det meningen att jag ska skryta om att jag älskar dem. Om jag inte delar, betyder det då att jag inte älskar dem? Om man skulle vända på det självklara i uppmaningen och be föräldrar gilla om de inte älskar sina barn, vad hade hänt då?

Alla älskar alla på nätet. Kors och tvärs. Döttrar, söner, mammor, pappor, vänner och ovänner. Alla vet det redan. Vi sprider och sprider. På sociala medier i alla fall. Sprider vi kärlek eller nonsens i verkliga livet däremot, det är frågan.