Bibizzzi

Fakirtåg

Förr om åren var resor i jobbet en extra bonus. Ett avbräck från det ordinarie. Betald utflykt. Numera är det mest jobbigt. Upp mitt i natten för att hinna med ett fakirflyg eller ett försenat SJ-tåg. Våndas redan två dagar innan. Kommer jag kunna somna i tid för att sedan vakna i tid? Förbereder allt i detalj kvällen innan så att jag kan stega mig igenom morgonritualen i halv dvala. Naturligtvis regnar det dagen till ära. Jobbigt ska det vara. Vem vill upp mitt i natten då? Låt mig vara. Väl i hallen på väg ned kommer sms:et om att taxin strax är här. En timme och två minuter innan tåget åker kommer den. Varför ska de ha så mycket marginal så tidigt? 05:04 för att vara exakta. Tåget går 06:06. Taxichauffören öppnar bildörren och jag springer in. Som jag misstänkte rullar den fort fram, elbilen. 05:25 är vi på T-centralen. Kollar på tavlan och naturligtvis är just mitt tåg det enda tåget som av någon anledning kommer bli försenat. Preliminärtiden är 06:25! En timmes väntan på en bänk istället för min sköna säng. Jag orkar inte! Slår mig motvilligt ned. Sova kan jag inte göra. Skriver istället. Hoppet återkom när tavlan en kvart senare anger en ny tid, 06:10. Hur gör de när de räknar ut de där dyrbara minuterna undrar jag? Inget att leka med. 06:06 enligt utsatt tid sitter jag på min plats och någon minut senare rullar tåget. Göteborg here I come.

  

Andningsuppehåll

Long time no see. Har varit skönt att ta en paus från bloggen. Behövde den tysta perioden. Hade huvudet fullt av andra bekymmer och hittade inte det fokuset som krävs när man ska skriva. Lite märkligt ibland hur vissa saker när de ställs i perspektiv blir ynkliga. Totalt oväsentliga. För ett ögonblick blev bloggandet det. Känns som att jag höll andan länge men nu kan andas ut ett tag. Skönt. Inspirationen kan väckas till liv igen.

Sista arbetsdagen inför semestern återstår. En ynka dag till ska betas av. Känns hanterbart. Det ska jag nog klara av. Därefter hägrar en månads ledighet. För första gången inga planer alls. Helt planlöst. Kan inte minnas när det hände senast. Vi landar där vi landar. Bara det är lugnt och varmt. Ett dopp då och då skulle sitta bra. Om det inte går nöjer jag mig med lite god mat och ett glas vin emellanåt. Och djupa andetag.

Det tar sig 

Det börjar ta sig lite smått! Hann med mer idag, både på jobbet och med mina privata ärenden. Hoppade lunchen för att gå lite tidigare och hinna med alla ärenden innan frissan och sprang sedan på stan utan lunch. En korv med bröd blev det först kl 15.45 utanför Åhléns City. Nu är den 19.10 och jag sitter trött och hungrig på pendeln. Håret är fixat och en del saker inhandlade. Får anse det vara godkänd arbetsinsats. Det finns hopp. Hem och vila.

Tre ynka dagar kvar av utmaningen! Jippi! Snart har jag avverkat 100 dagar i rad och därmed fullföljt Blogg100-utmaningen. Kommer vara stolt som en tupp på måndag.

Slank in i denna park idag. Underbart vackert! Stockholm har många fina pärlor att bjuda på.


      

På jakt

Spännande saker och stora förändringar är på gång. Det kommer mera om det längre fram. Grattis säger jag till de berörda! 

Och grattis också till Caitlyn Jenner! WOW! Vilken förändring det blev. 

Själv är jag på jakt. Har en massa att se till innan helgen. Kör jobbpasset på dagen och jakten på kvällen. Ut på stan och leta igenom butikerna. Måste finna utstyrsel till det stora eventet. Våndas inför det. Anade nästan på förhand att jag inte skulle hitta det jag letar efter men begav mig ut i alla fall.

Mycket riktigt blev det ingenting denna gång heller. Var inne en kort sväng och vände. Tröttnade fort. Orkade inte krysta fram ett inköp bara för att. Åker hem istället och surar över förlorad tid samt över det faktum att jag måste göra ett nytt försök igen. Trött, frusen och irriterad blev resultatet istället för nöjd, glad och ekiperad. 

Tung start

Veckan kunde ha börjat lite snällare. Hörde regnet smattra mot fönstret. Min ambitiösa träning i helgen hade lämnat spår och hela kroppen värkte. En dunderförkyld make fick mig att misstänka en liten egen släng av samma förkylning. Tog en Alvedon innan jag till slut steg upp. Innan dess hade jag minst två framflyttningar av väckarklockan och ingen som helst lust att stiga upp.

Ut i regnet och morgonrusningen. Länge sedan bilkön var så lång. Busschauffören på snabbussen valde en alternativ väg och kapade väntetiden rejält. Väl framme på Gullmars var tvärbanan sen som vanligt. Upp till 10 minuters förseningar p g a biltrafiken. Förstår inte riktigt det där med att regelbundenheten påverkas av trafiken. Till slut borde det jämna ut sig så att vi inte ens märker om det är den ordinarie eller den försenade tvärbanan som dyker upp. Sen var den i alla fall, fyra minuters väntetid förlängdes till åtta.

På jobbet väntade den låååånga att göra listan. Bara att bita tag i det sura äpplet och börja beta av den. Ute smattrade regnet fortfarande. God morgon arbetsveckan!

Pausa tiden

Går det att pausa tiden för ett ögonblick? Bara så att jag hinner ikapp lite. För jag hinner verkligen INTE med allt jag behöver göra. Sen låter jag den gå på som vanligt igen. Jag lovar!

Den här veckan har varit extrem. Två steg fram och tre tillbaka. Skrev en att-göra-lista förra fredagen innan jag gick hem bara för att inte missa något när jag kom tillbaka i måndags. Listan har jag sedan kämpat med hela veckan. En del av punkterna har jag betat av och andra har jag inte ens hunnit till. Nya uppdrag och snabba puckar kom emellan.

Avslutar den här veckan med en ny ännu längre att-göra-uppställning inför kommande vecka. Gissar att jag kommer få trampa vatten i minst en vecka till. Men först – lite helgvila. Innan jag tar tag i den väntande att-göra-hemma-listan… Pust!

Bukfylla dagen efter

Dagen efter festligheter brukar hungern slå till. I samlad trupp promenerade vi över bron till Hornstull på jakt efter stället med de gigantiska pizzorna. Lite manfall på vägen blev det. Fyra tappra tjejer vågade sig till slut på dessa skapelser. Intalade mig att en vegetarisk variant är så mycket bättre än en vanlig ”bukfylla” som Camilla liknade det vid. Förälskade mig i uttrycket, kommer användas flitigt framöver.


Måste säga att jag chockade mig själv med att nästan äta upp hela. Tror att det var knappt en fjärdedel kvar. Vi fick sällskap till bords av två rejäla typer. De såg hemmastadda ut. Misstänker att de har varit med förut och vet exakt varför de hänger där. Garanterad gratismat över till dem.


Efter lunchen tog koman vid. Som tur är går vissa arbetsuppgifter på autopilot och kan utföras i ett töcken. Helt plötsligt var arbetsdagen över och jag på väg hem. Återhämtning väntar.

Gamla synder jagar mig

Förr eller senare hinner ens gamla synder ikapp en. Mina utflykter de senaste dagarna har jag fått sota för idag. Möte på möte på möte med massor av nya action points att åtgärda. Däremellan samtal som fick det dåliga samvetet att gå i spinn. Saker som jag har skjutit upp bara för att hinna göra annat som kändes viktigare för ögonblicket. Nu är de här de där missade bollarna. De bankar på dörren och ropar ”Det är dags nu!”.

För ett ögonblick steg stressnivån och jag sprang i korridoren. Not good. Som tur var skulle hela gänget vidare till JCP’s vårfest och jag med dem. Avbröt alla måsten och smet iväg. Fortsätter imorgon. Mat, dryck och umgänge på en av Liljeholmens mysigaste terrasser satt riktigt bra. Stressnivån sjönk drastiskt och är obefintlig just nu. Lite ögongodis på det och jag är helt lugn. Redo för nya utmaningar. Helt plötsligt leker livet igen. Tjoho!

Tur och retur

Ute och åker. Igår i Rimbo och idag i Hallsberg. Ena dagen sittandes i långa bilköer genom ett grått Stockholm och andra på ett tåg genom ett grönt regnigt landskap. Jobbrelaterade resor båda två. Roligt att få komma ut och bryta av den ordinarie rutinen. Samtidigt känns det som att detta inte är att jobba på riktigt. När man inte vänder papper och betar av inströmmande e-post jobbar man inte. Fast egentligen är det lika mycket jobb det här. Kanske t o m mer jobb än vanligt. Mycket nätverkande och inlärning som tar på krafterna men som man har otroligt mycket nytta av på sikt.

Konstaterar att tåg verkligen är ett trevligt färdmedel när det flyter på. Man kan slappna av, njuta av utsikten, jobba, skriva inlägg som nu eller umgås med medresenärer. Billigt är det också. Stockholm-Hallsberg t o r kostade oss mindre än taxiresan från tågstationen fram till vår slutdestination, en resa på max en mil. Det kostar tydligen på att förpesta miljön.

Snart framme i den stressade Stockholmska rusningstrafiken. Inte lika njutningsfullt resande återstår den sista lilla sträckan hem men det ska blir så skönt att få kasta sig ned i soffan efter en lång arbetsdag på vift.


Dåligt beslut

Valde att gå ifrån rutinen och nu irrar jag runt i kollektivtrafiken. Tänkte passa på att yoga efter jobbet. Vid den tiden åker inte längre snabbussarna hem. Var helt övertygad om att pendeltågen åker som vanligt så jag hoppar av tvärbanan vid Årstaberg. Det skulle jag inte ha gjort. Där är stationen avstängd till augusti. Hoppar på första bästa buss på väg mot Gullmarsplan. Åker igenom områden som jag inte har sett tidigare. Spännande men inte det jag har planerat för. Har massor att göra hemma. Kommer vara glad om jag  hinna med någonting överhuvudtaget eftersom jag nu måste hoppa mellan mängder av kommunikationsmedel för att komma till förorten. Minst tre busslinjer till blir det. Saknar min bil just nu.