beslut

Stormen under lugnet

Ni vet den där känslan när det pågår en mindre storm under ytan men ingen ser den eftersom du är kolugn utåt. Så är det för mig just nu. Skulle kunna få panik bara jag tänker på någon av de hundra sakerna som oroar mig och som behöver lösning men på något sätt lyckas jag behålla lugnet. Betyder det att jag stänger av eller att jag äntligen har fattat att panik inte hjälper vet jag inte riktigt. Vilket som är det en rätt bra metod. Håller jag ut tillräckligt länge kanske problemen ebbar ut av sig själva. Kan vara så att jag har blivit visare med åren och förstår att oro inte leder någonvart eller så är jag bara avtrubbad. En del saker kan man lösa genom att välja väg, hålla fast vid den och inte vända sig om. Så fort ett beslut är taget är det lättare. Velandet och övervägandet är det jobbiga och förlänger plågan. Så jag tänkte mig att jag ska blunda, hoppa och ta smällen. Om den kommer. Gör den inte det, då är allt som det borde vara. 

Besluten sitter i magen

Gillar inte för många valmöjligheter. Då hamnar jag genast i för och emot listning. Å ena sidan å andra sidan. Behöver jag det här och varför? Det här är väl bra. Näää, inte riktigt det jag har tänkt mig. Det här då? Jo men visst, kanske. Nja, saknar en liten detalj som jag har tänkt mig.

Så där håller jag på tills jag ger upp och inte väljer någonting alls till slut. Och tro inte nu att det bara handlar om prylar och kläder. Nej då, den här beslutsvåndan kan handla om allt möjligt. Enkla som avancerade saker. Från mat, semester, aktiviteter till boende och jobb. Från att det är jätteviktigt att väga detaljer och leta efter perfektion till att strippa ned frågeställningen till betydelselöshet. Inte ens värt ett ställningstagande. Äsch jag behöver inte det där om det ändå inte motsvarar mina ideal. Om ni förstår hur jag menar? Galet.

Men så händer det ibland att jag inte ens behöver tänka efter. Allt är precis som jag vill ha det. Det känns i magen. Då är beslutet enkelt. När det bara finns en väg att gå och allt annat bara försvinner ut i periferin. I sådana lägen är jag lycklig. När man vet att det här behöver jag inte överväga alls. Det bara är rätt.

Har funderat över om det är så att det rationella beslutet per automatik är jobbigt och det känslomässiga lätt. Det rationella måste vägas och övervägas. Granskas från alla håll och kanter. Det känslomässiga bara känns. Behöver inte vägas och synas för man vet genast att det är rätt. Kanske är det enligt min teori t o m så att det rationella sätter igång när den starka magkänslan inte finns där. Och det är så fort jag släpper in för och emot som det tar stopp för mig. Då blir jag tveksam och ifrågasätter hela beslutet.  Men magen den kan den. Den känner mig och vet när jag trivs och gillar något och när jag inte gör det. Från och med nu överlåter jag alla beslut åt magen. Då vet jag att de blir bra.

Dåligt beslut

Valde att gå ifrån rutinen och nu irrar jag runt i kollektivtrafiken. Tänkte passa på att yoga efter jobbet. Vid den tiden åker inte längre snabbussarna hem. Var helt övertygad om att pendeltågen åker som vanligt så jag hoppar av tvärbanan vid Årstaberg. Det skulle jag inte ha gjort. Där är stationen avstängd till augusti. Hoppar på första bästa buss på väg mot Gullmarsplan. Åker igenom områden som jag inte har sett tidigare. Spännande men inte det jag har planerat för. Har massor att göra hemma. Kommer vara glad om jag  hinna med någonting överhuvudtaget eftersom jag nu måste hoppa mellan mängder av kommunikationsmedel för att komma till förorten. Minst tre busslinjer till blir det. Saknar min bil just nu.

Bitterljuvt beslut

Nu är beslutet taget. Det var det jobbigaste jag har gjort på väldigt väldigt länge. Hade ont i magen även efter att jag hade skrivit på. Här har jag gått och inte önskat mig annat än ett bra jobb och så när jag äntligen har fått ett får jag erbjudande om fler. Att man samma dag tackar ja till en och tackar nej till en annan drömarbetsgivare är ingenting jag var beredd på. Inte konstigt att den olustiga känslan ligger kvar och förtar del av glädjen över det tagna beslutet. Gjorde jag rätt val nu?

Det var inte riktigt så här jag hade föreställt mig det. Trodde att jag skulle skutta runt i glädjedans men i stället blev det lite bitterljuv upplevelse. Förrän man verkligen har börjat arbeta är det svårt att helt veta om man har gjort det rätta valet. Som tur är behöver jag inte vänta länge för att ta reda på hur det blir. Redan på onsdag kommer jag nämligen slänga mig rakt in i hetluften. Trots min vånda ska det faktiskt bli riktigt roligt att upptäcka en helt ny bransch men framför allt att bita tag i nya utmaningar och att lära känna helt nya arbetskamrater.

Tänkte hålla er på halster lite till och inte uppge var jag börjar. Men på onsdag kommer ni få veta var jag har hamnat 🙂

Om ni undrar….

För er som undrar hur det gick med gårdagens inlägg och min yogamatta kan jag hälsa att Raspberry leder men en uppstickare har intagit en säker andraplats, Midnight Blue.  Själv har jag fortfarande inte tagit ställning. Några andra beslut kom emellan och det blev overload i hjärnan. På det vaknade jag med huvudvärk i morse. Den där eländiga förkylningen som inte vill släppa greppet om mig gör sig påmind igen.

Annars är det toppen! Aldrig bättre faktiskt. Det är vår ute. Ljuset gör mig mycket, mycket gladare. Kycklingparaden av dagisbarn på utflykt som jag såg igår lyfte mitt humör till toppnivåer. Finns inget finare än lyckliga tjattrande små barn. När de mår bra mår jag också bra. Och så har jag massa planer för nästa vecka.

Finns några orosmoln som jag inte riktigt orkar fördjupa mig i eftersom skallen känns så tjock fortfarande. Kan nämna en bara för att lätta mitt hjärta och inte hålla er på halster. Mamsen och papsen planerar sin resa till Belgrad och jag har återigen inte lyckades övertyga dem om att lämna bilen hemma och flyga ned istället. Bara i år säger de. Nästa minsann då blir det ändring. Tror nog på det när jag ser det.