Förr eller senare hinner ens gamla synder ikapp en. Mina utflykter de senaste dagarna har jag fått sota för idag. Möte på möte på möte med massor av nya action points att åtgärda. Däremellan samtal som fick det dåliga samvetet att gå i spinn. Saker som jag har skjutit upp bara för att hinna göra annat som kändes viktigare för ögonblicket. Nu är de här de där missade bollarna. De bankar på dörren och ropar ”Det är dags nu!”.

För ett ögonblick steg stressnivån och jag sprang i korridoren. Not good. Som tur var skulle hela gänget vidare till JCP’s vårfest och jag med dem. Avbröt alla måsten och smet iväg. Fortsätter imorgon. Mat, dryck och umgänge på en av Liljeholmens mysigaste terrasser satt riktigt bra. Stressnivån sjönk drastiskt och är obefintlig just nu. Lite ögongodis på det och jag är helt lugn. Redo för nya utmaningar. Helt plötsligt leker livet igen. Tjoho!