tåg

Baklängesåkning genom landet Sverige

Åker baklänges genom öppna landskap. På tåg är det möjligt. Glömde ta med mig en bok så jag läser nyhetsapparna, scrollar igenom Facebook- och Twitterflödet. Vet inte hur klokt det är egentligen. Så många anledningar till att bli upprörd eller känna hopplöshet. Inte många ämnen som får en att må bra. Kanske skulle man som en av mina kloka jobbkollegor kasta ut tv:n och sluta läsa nyheter helt. Bättre att leva i okunskap om omvärldens händelser än att matas ihjäl med allt elände som vi ändå inte kan lösa. Eller kan vi? 

I hetsen att ständigt skapa nyhetsflöden dränks vi av det ena budskapet värre än det andra. För balansens skull lyfter man först upp en fördelaktig röst för att sedan några rader längre ned ge utrymme till en motröst. Så ska det vara i ett land med yttrandefrihet så länge det inte går till överdrift vilket det oftast gör. Vissa budskap bankas i oss så hårt att de till slut blir ett mentalt faktum. 

Skulle vilja veta hur resonemanget går hos medieredaktionerna när det handlar om att inte spela olika propagandamaskiner i händerna, vilket ofta sker, medvetet eller omedvetet. Jakten på säljande rubriker överdriver problemen och skrämmer upp folk. Som läsare tar man ställning, för eller emot. Sociala medier piskar därefter upp stämningen ännu mer genom frånvaron av sakliga debatter och vips har vi fullskaliga ideologiska krig. Tror inte att jag behöver ge er exempel på vilka de är eftersom ni säkert redan har era egna oroshärdar.

Konstaterar att baklängesåkning genom öppna landskap rensar hjärnan. Sex timmar räcker till många tankar och ännu fler inlägg.

   
 

Fakirtåg

Förr om åren var resor i jobbet en extra bonus. Ett avbräck från det ordinarie. Betald utflykt. Numera är det mest jobbigt. Upp mitt i natten för att hinna med ett fakirflyg eller ett försenat SJ-tåg. Våndas redan två dagar innan. Kommer jag kunna somna i tid för att sedan vakna i tid? Förbereder allt i detalj kvällen innan så att jag kan stega mig igenom morgonritualen i halv dvala. Naturligtvis regnar det dagen till ära. Jobbigt ska det vara. Vem vill upp mitt i natten då? Låt mig vara. Väl i hallen på väg ned kommer sms:et om att taxin strax är här. En timme och två minuter innan tåget åker kommer den. Varför ska de ha så mycket marginal så tidigt? 05:04 för att vara exakta. Tåget går 06:06. Taxichauffören öppnar bildörren och jag springer in. Som jag misstänkte rullar den fort fram, elbilen. 05:25 är vi på T-centralen. Kollar på tavlan och naturligtvis är just mitt tåg det enda tåget som av någon anledning kommer bli försenat. Preliminärtiden är 06:25! En timmes väntan på en bänk istället för min sköna säng. Jag orkar inte! Slår mig motvilligt ned. Sova kan jag inte göra. Skriver istället. Hoppet återkom när tavlan en kvart senare anger en ny tid, 06:10. Hur gör de när de räknar ut de där dyrbara minuterna undrar jag? Inget att leka med. 06:06 enligt utsatt tid sitter jag på min plats och någon minut senare rullar tåget. Göteborg here I come.

  

Tåg mot ovissheten

Här sitter jag och mår bra. Äntligen är vädret så som det ska vara en vacker sommardag. Vaknade. Tog det lugnt. Drack kaffe med maken. Tittade på sonens fotbollsmatch. Vinst såklart. Härlig promenad hem. Längst med gårdarna grillades det. En och annan låg i gräset och solade. Inga höga ljud. Inget kaos. Ingen panik. Inte här i alla fall.

Någonstans långt bort, i ett annat land, finns kaoset. För långt bort för våra ögon att se. För långt bort för våra öron att höra. För långt bort för våra hjärtan att känna. Hungriga, trötta och desperata flyende människor försöker trycka in sig i överfulla tåg som ska ta dem vidare mot friheten och tryggheten. Till EU. Där finns lugnet. Tror de. Lugnet och en välkomnande famn. Bara de får plats på tåget.

Bilderna med de överfulla tågen gör mig så ledsen. Vet de inte? De är inte önskade. Vi har inte råd. Vi har inte tid. Vi har inte plats för dem. Överfulla tåg på väg mot ovissheten har vi sett förut. En Golgata genom Europa. Förbi taggtråd och stängsel på väg mot det eviga lugnet och tystnaden.

Tur och retur

Ute och åker. Igår i Rimbo och idag i Hallsberg. Ena dagen sittandes i långa bilköer genom ett grått Stockholm och andra på ett tåg genom ett grönt regnigt landskap. Jobbrelaterade resor båda två. Roligt att få komma ut och bryta av den ordinarie rutinen. Samtidigt känns det som att detta inte är att jobba på riktigt. När man inte vänder papper och betar av inströmmande e-post jobbar man inte. Fast egentligen är det lika mycket jobb det här. Kanske t o m mer jobb än vanligt. Mycket nätverkande och inlärning som tar på krafterna men som man har otroligt mycket nytta av på sikt.

Konstaterar att tåg verkligen är ett trevligt färdmedel när det flyter på. Man kan slappna av, njuta av utsikten, jobba, skriva inlägg som nu eller umgås med medresenärer. Billigt är det också. Stockholm-Hallsberg t o r kostade oss mindre än taxiresan från tågstationen fram till vår slutdestination, en resa på max en mil. Det kostar tydligen på att förpesta miljön.

Snart framme i den stressade Stockholmska rusningstrafiken. Inte lika njutningsfullt resande återstår den sista lilla sträckan hem men det ska blir så skönt att få kasta sig ned i soffan efter en lång arbetsdag på vift.