Författare: I knopp och hjärta

Såg min chans

En son utflyttad, one to go. Den utflyttade träffar jag allt för sällan trots att han bor nära min arbetsplats. Våra kalendrar går isär. Mitt mammahjärta kämpar med saknaden. Man vill vara behövd mer än bara när det handlar om praktiska tips.

Igår såg jag min chans när jag via sociala medier fick reda på att han ligger hemma sjuk. Ooohhh mitt lilla hjärta. Mamma ilar över och tar hand om dig. Nej, kan själv!

25-åringen vill inte bli gullad med. Jag gjorde ett försök i a f. Ger mig för denna gång men bara denna gång. Mamma blir du inte av med min lilla gullunge. I’ll be back!

Irrfärder genom stan

Anstränger mig hårt på jobbet för att fylla ut tiden på ett bra sätt. Försökte avlasta John som kände sig stressad idag. Minst en eller två goda gärningar fick jag till. Hade en sedan länge planerad AW efter jobbet men ju längre dagen gick desto mer funderade jag på att banga. Min nya hostmedicin gör mig lätt dåsig och kanske t o m aningens irrationell (skyll på den du tänker ni nog).

På vägen till Grodan där AW:n skulle gå av stapeln tänkte jag uträtta ett ärende. Av någon anledning har inte bara min egen energi sinat utan även alla mina klockors batterier har tagit slut. Har medfört att jag numera har dålig koll på tiden. Tänkte lämna in en av klockorna till Rob Engström AB som är det enda stället som jag vet har verktyg för en av klockorna. Minst en timmes väntan som behöver fyllas upp.

I o m det gick startskottet på min irrfärd genom stan. Gick in på Åhléns City och stötte på en gammal kollega, två gånger t o m. Fortsatte vidare till H&M Meccat runt Sergels torg. Fattar inte varför det finns så många H&M butiker samlade på så liten geografisk yta. Vad är det för behov denna stad har? Vidare till Mango. Ned till Nilssons skor och tillbaka till urmakaren. Självklart hade jag provat både skor och kläder på vägen. T o m slagit mig ned och vilat fötterna ett par gånger. Men märk väl det irrationella i att jag bara har provat men inte köpt.

Klockan var inte helt klar visade det sig. Nu var jag redan sedan länge försenad till AW:n och började misstro att jag någonsin skulle komma dit. Fick slå mig ned och vänta en stund. Erbjöds något att dricka under tiden. God service! Flott ska det vara. Urmakaren kommer ut med klockan. Nu äntligen kommer jag ha bättre koll på tiden. Den är inte fuktskyddad säger han. Vad? Brukar du bada med den? Nej. Packningen behöver bytas ut. Aha, ok. Ska jag, ska jag inte? Ska nog. Lämnar in den på nytt och går ut mot tunnelbanan och Grodan. Nu var lokalsinnet helt bortkopplat så jag stiger på i fel ände av tåget och går ut vid fel uppgång. Ännu mer irrfärd i höga klackar. Hittar fram till kompisarna till slut. De har hunnit dra igång sedan länge. Det hade jag också kunnat om jag inte hade irrat runt i onödan. Ett glas bubbel som belöning på hostmedicindosen lyfter humöret fort. Kvällen är räddad.

Wannabes hela bunten

Tänk så grötigt det kan bli när människor, företag eller organisationer inte har en klar och tydlig linje vad de står för. Att ha tillräckligt med insikt och mod för att våga vara sig själv. Det här är jag/vi bra på. Det här får ni om ni röstar på oss eller handlar hos oss eller anlitar oss. Visst är det svår att tilltala alla men hur man än gör kommer man ändå inte få alla att gilla det man erbjuder. Fokusera och välj väg. Du/ni får mer respekt då.

Våra politiska partier som verkligen bör ha tydliga skillnader är bara en grå massa. M försöker tala S-språk och S försöker vara som M. För att inte tala om småpartierna. Egentligen inte alls konstigt att de partier som är på uppgång har en sak gemensamt d v s några tydliga hjärtefrågor som de vågar driva fullt ut. Verkar uppskattas av väljarkåren.

Samma sak gäller för företagsvärlden. Lyckas någon med någonting då följer alla efter. Senast idag såg jag denna annons, eftersom mina 15 år på Telia sitter i ryggmärgen följer jag fortfarande branschens beteende, och trodde att det var en Telia-annons jag såg. Men icke, när jag tittade efter lite närmare såg jag fåret och insåg att det var Tele2, eller som min pappa skulle ha sagt Telia2. Sedan när är Tele2 lila? Att byta färg för att fånga blickar från oväntat håll kanske lurar någon på kort sikt men inte i längden. Frank be frank!

Den låter sig inte fångas

Vet inte om det hänger ihop med min förkylning (eller vad det nu är) eller ren deppighet över att sommaren snart är slut och hösten närmar sig sakta men säkert. I vilket fall som helst känns det som att jag skulle behöva fånga regnbågen för att lyfta humöret. Såg skymten av den häromdagen och blev glad. Nu så tänkte jag men den smet ifrån mig ju närmare jag kom. Lyckan låter sig visst inte fångas så lätt. Den vill hålla sig på avstånd och låta oss längta efter den. Men en dag. En dag då är den fast.

Idag skulle det ske

Vaknade med lite hopp om denna dag. Såg fram emot det sedan länge inbokade Yoga-passet. Skulle få sällskap av Jessica vilket var extra roligt. Randig klänning dagen till ära. Väl framme på jobbet vid kaffeautomaten möter jag Jessica, även hon med ränder på. ”En Yogi-klädsel?” undrar jag. Inte riktigt visade det sig för Jessica har ett tajt schema idag och ett lunchpass stjäl för mycket tid. Tråkigt. Men nästa vecka då är Jessica med.

Fullt inställd på att ändå köra själv. Jag vill röra på mig och hostan borde klara av lite yoga. Tar mina väskor och beger mig. ”Ska du verkligen träna med den hostan?” frågar John. ”Ja, jag måste röra på mig” säger jag och går iväg. På vägen ut inser jag att yogan förmodligen inte klarar av min hosta så jag vänder på klacken och slår mig ner igen.

Det här börjar bli irriterande och jag vill inte vänta mer. Bestämmer mig för att ringa sjukvårdsrådgivningen. Kanske har de något råd att ge. En kvarts väntan senare får jag tala med en sköterska. Rådet jag fick var att återuppta hostmedicinen (som den senaste doktorn tyckte att jag kunde vara utan eftersom han aldrig tar den själv) och att stanna hemma för att vila. Även om arbetet inte är ansträngande så måste du tala och då hostar man mer var hennes råd. Fortsätt också att ta tempen för det är viktigt och vänta en vecka till.

Ja, ja, the story goes on and on and on. Vänta och se hur det går. Men om man inte orkar vänta då? Vid det här laget är vi alla trötta på min hosta. Och då menar jag inte enbart de som hör den hela dagarna. Då vilar vi då. Träningsväskan, den fick sig en liten utflykt den.

Nu får det vara nog

Det står still. Total stiltje. Det tycker jag är tråkigt. Vill ha lite mer liv i luckan för att tycka att det är roligt. Ger det denna vecka men sen får det vara nog. Om inte semesterlunket är över ser jag till att liva upp stämningen på något sätt. Och då menar jag inte med min hosta eller med att fira när ett mail hittar fram till mig utan mer handfast återkalla mina gamla Helga-takter och jaga fram handling. Ur vem får vi se.

Lite roligheter blev det idag trots allt. En lunch med en av mina favvo exkollegor på finsushistället förhöjde dagen. Mycket har hänt sedan vi sågs senast och det behövde processas igenom ordentligt. Han såg ut att må bra min vän. Check!

Har också haft en ny liten bordsgranne på besök idag. Hon följde med pappa till jobbet och jag förärades hennes sällskap. Smart och klurig liten tjej som producerade fina armband på löpande band. Alla fick ett. Mamma, pappa, lillebror, hon själv…. Om inget annat dyker upp så kanske jag kan producera lite armband till hela arbetsgruppen nästa vecka 🙂 I värsta fall kan jag bläddra igenom den Se&Hör som John hade med sig från gårdagens event.

Det plingar! Men oj, fick visst ett mail. Nog händer det lite trots allt! See ya.

Ha koll på tempen

Tålamod och lite mer tålamod. Två veckor till på de tre jag redan har spenderat med hostan är vad som krävs för en djupare utredning. Vet inte om jag ska vara glad över att doktorn inte hittade något fel eller oroa mig ännu mer för varför han inte hittar något när jag uppenbart har besvär.

Jobbigt det där med att känna efter i den svenska sjukvården. På något sätt är man alltid ifrågasatt. Vem vill vara en hypokondriker så man väntar in i det sista med att boka tid. För att få tid sen behöver man vara övertygande i sin redogörelse om man ska ta sig förbi sköterskans filter. En lång procedur bara för att få träffa en läkare.

Just idag gick allt supersmidigt och jag fick en tid så fort att jag blev tvungen att rusa iväg från jobbet för att hinna fram i tid. Det var inte lätt måste jag medge. Kollektivtrafiken är inte så smidig utanför rusningstid. Hann i tid men fick ändå vänta ca tre kvart extra. Där kom den första tålamodsprövningen. Stackars läkaren var överhopad med patienter och när han ropade in en annan patient en halvtimme över min bokade tid var jag tvungen att fråga om jag var bortglömd på något sätt. Han lovade att han skulle visa mig hur bokningssystemet såg ut. Om du måste tänkte jag. Är mer intresserad av en diagnos.

Han var ganska rolig läkaren. Fick mig en uppläxning för att jag inte hade koll på tempen. Du har säkert en dyr mobiltelefon och vad kostar en termometer, undrade han. Jag har en termometer men trodde inte att det var nödvändig att kolla när jag inte kände mig varm, var mitt svar. Jodå det var det. Han tittade in i halsen, lyssnade på lungorna och tog tempen. Eftersom allt var bra höll han på att släppa iväg mig. Vad är det då som trycker över bröstet undrade jag? Jaha, då blir jag nödgad att låta dig ta ett stick i fingret, säger han. Hade jag inte ställt frågan så hade jag inte fått lämna blodprovet. Konstigt det där med regler som de måste följa. In i det sista undviker de behandling eller tester för att hålla nere kostnaderna. Om patienten kräver det då kan de bli ”nödgade” att låta en kollas lite extra.

Eftersom blodprovet också var i sin ordning återstår endast avvaktan på att hostan ska ebba ut av dig själv. Ingen träning ännu, yoga räknas visst inte som träning (jag sa ju att han var rolig), vila, ingen hostmedicin behövs men om jag stör mina arbetskamrater med min hosta kan jag alltid sjukskriva mig. Om jag fortfarande hostar om två veckor då ska det utredas. Se då till att boka en ordinarie läkarbesökstid var medskicket. Blev inte så mycket klokare av detta läkarbesök men lätt road av läkaren. Tydligen viktigt att alltid ha koll på tempen. Något man kan implementera på resten av livet.

Låt mig va’

Snabba bud idag. Nu sitter jag och väntar på bussen i Farsta C för att åka hem till Haninge och min husläkare. Hann knapp få i mig kaffet på jobbet innan det blev dags att åka hem igen. Allt på grund av den där enträgna hostan/förkylningen som inte vill lämna mig trots hostmedicin i mer än tio dagar nu. Får se vad denna doktor kommer fram till. Det enda jag vill är att den ska låta mig vara så att jag kan börja träna igen. Pallar inte med den längre.

In da hood

En söndagspromenad in da hood är inte som många förväntar sig. Tro det eller ej men det är denna vackra natur man hittar bakom knuten i Haninge. Det är bara att följa den röda pricken i fjärran så är man trygg men akta er för ormar som kan överraska.

Läs först och tala sen

Det är så lätt att missförstå saker om man inte lyssnar eller läser ordentligt. T o m att se något med egna ögon är ingen garanti på att man har uppfattat det rätt. Låt mig berätta en liten anekdot (gissar att ni anade att den skulle komma).

Igår hände det en del förändringar på jobbet vilket min bloggande kollega skrev ett kort inlägg om. Del av förändringen är riktigt kul och delar av den egentligen milt uttryckt mindre rolig. Detta uttrycks på ett finurligt och skojigt sätt av John i inlägget.

Sent på kvällen igår kommer Kjelle hem och som vanligt, om jag är vaken, kör vi en kort avstämning om hur dagen har varit för honom och för mig. Vid det här laget känner han till namnen på några av mina arbetskamrater. John har, som han förmodligen oftast gör hos andra, fastnat även i huvudet på min man. I samtalet nämner Kjelle lite snabbt att Fille hade varit och hälsat på honom. Aha, ok, hade gärna velat se och träffa Fille lite oftare. Varför kom han inte hem en stund tänkte jag men sa inget.

Efter en stund säger Kjelle ”Och John har visst sagt upp sig! Han ska sluta.”. Va? Har jag missat något tänker jag. Har det hänt något sedan jag gick hem för dagen? ”Nej det har han inte!” svarar jag snabbt. Hur vet Kjelle att det händer saker på mitt jobb, han som varken har Facebook eller är bevandrad i sociala medier funderar jag. Fick inte ihop det i huvudet för ett ögonblick tills han säger ”Filip läste det på…”.

Naturligtvis blev jag tvungen att läsa upp det Fille INTE hade läst tillräckligt ordentligt. Där stod det något helt annat. John ska inte sluta, han har faktist bara börjat.

Lärdom: i min familj vet alla vem John är och ibland, när vi t.ex. slarvar med läsningen, drar vi förhastade slutsatser.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: