lugn

Stormen under lugnet

Ni vet den där känslan när det pågår en mindre storm under ytan men ingen ser den eftersom du är kolugn utåt. Så är det för mig just nu. Skulle kunna få panik bara jag tänker på någon av de hundra sakerna som oroar mig och som behöver lösning men på något sätt lyckas jag behålla lugnet. Betyder det att jag stänger av eller att jag äntligen har fattat att panik inte hjälper vet jag inte riktigt. Vilket som är det en rätt bra metod. Håller jag ut tillräckligt länge kanske problemen ebbar ut av sig själva. Kan vara så att jag har blivit visare med åren och förstår att oro inte leder någonvart eller så är jag bara avtrubbad. En del saker kan man lösa genom att välja väg, hålla fast vid den och inte vända sig om. Så fort ett beslut är taget är det lättare. Velandet och övervägandet är det jobbiga och förlänger plågan. Så jag tänkte mig att jag ska blunda, hoppa och ta smällen. Om den kommer. Gör den inte det, då är allt som det borde vara. 

Tåg mot ovissheten

Här sitter jag och mår bra. Äntligen är vädret så som det ska vara en vacker sommardag. Vaknade. Tog det lugnt. Drack kaffe med maken. Tittade på sonens fotbollsmatch. Vinst såklart. Härlig promenad hem. Längst med gårdarna grillades det. En och annan låg i gräset och solade. Inga höga ljud. Inget kaos. Ingen panik. Inte här i alla fall.

Någonstans långt bort, i ett annat land, finns kaoset. För långt bort för våra ögon att se. För långt bort för våra öron att höra. För långt bort för våra hjärtan att känna. Hungriga, trötta och desperata flyende människor försöker trycka in sig i överfulla tåg som ska ta dem vidare mot friheten och tryggheten. Till EU. Där finns lugnet. Tror de. Lugnet och en välkomnande famn. Bara de får plats på tåget.

Bilderna med de överfulla tågen gör mig så ledsen. Vet de inte? De är inte önskade. Vi har inte råd. Vi har inte tid. Vi har inte plats för dem. Överfulla tåg på väg mot ovissheten har vi sett förut. En Golgata genom Europa. Förbi taggtråd och stängsel på väg mot det eviga lugnet och tystnaden.

Nu får det vara nog

Det står still. Total stiltje. Det tycker jag är tråkigt. Vill ha lite mer liv i luckan för att tycka att det är roligt. Ger det denna vecka men sen får det vara nog. Om inte semesterlunket är över ser jag till att liva upp stämningen på något sätt. Och då menar jag inte med min hosta eller med att fira när ett mail hittar fram till mig utan mer handfast återkalla mina gamla Helga-takter och jaga fram handling. Ur vem får vi se.

Lite roligheter blev det idag trots allt. En lunch med en av mina favvo exkollegor på finsushistället förhöjde dagen. Mycket har hänt sedan vi sågs senast och det behövde processas igenom ordentligt. Han såg ut att må bra min vän. Check!

Har också haft en ny liten bordsgranne på besök idag. Hon följde med pappa till jobbet och jag förärades hennes sällskap. Smart och klurig liten tjej som producerade fina armband på löpande band. Alla fick ett. Mamma, pappa, lillebror, hon själv…. Om inget annat dyker upp så kanske jag kan producera lite armband till hela arbetsgruppen nästa vecka 🙂 I värsta fall kan jag bläddra igenom den Se&Hör som John hade med sig från gårdagens event.

Det plingar! Men oj, fick visst ett mail. Nog händer det lite trots allt! See ya.

IMG_7844.JPG

IMG_7845.JPG