Lyft upp mig när jag faller

En sjungande make kan definitivt få en att fundera över tillvaron. Just min make har en förmåga att läsa av mig utan att jag har uttryckt ett ord. Väldigt träffsäkra analyser dessutom. Han är inte sen med att ge goda råd efter att analysen är gjord. Min reaktion varierar beroende på analysens karaktär och exakt var den träffsäkra analysen träffar. Träffar den en öm tå blir jag tjurig och sur men träffar den däremot på ett oväntat ställe kan jag bli lite impad och påminnas om varför jag valde att leva med just denna smarta man.

Idag gick den smarta mannen sjungandes iväg till jobbet. Förvånat frågar jag honom ”Sjunger du på väg till jobbet?”. ”Ja vadårå? Ska jag kanske oroa mig för om det kommer in tillräckligt många kunder eller ej idag? Bekymrar mig inte.” svarar han och fortsätter ”Om du istället för att ta in och låta dig påverkas av så mycket problem via datorn och tv:n lyssnade mer på musik så skulle du också sjunga och må bättre.” Han levererade denna sanning och gick iväg till jobbet. I vanliga fall hade denna levererade sanning genererat ett rappt moget svar tillbaka i stil med ”Jag sitter och letar jobb på datorn, det fattar du väl.” eller ett ännu mognare ”Du då? Du gör likadant” men idag levererade jag inget svar. Jag imponerades över att han faktiskt träffade jätterätt. Denna vecka har jag verkligen fått en överdos av problem och negativitet. Jag kanske ska lyssna på musik istället för att läsa nyheter, titta på tv och söka jobb. Måste vara mycket bättre för humöret.

Några saker som sänkte mitt humör:

– Laziz, en ung skötsam snart 18-årig grabb med ett halvår kvar till studenten och ett stor framtid inom boxningen, utvisas utan sin familj efter sex år i Sverige tillbaka till ett land där han inte har någon. Han ropar på hjälp på planet och ber sina medpassagerare att inte sätta på sina bälten så att planet inte kan lyfta. Till slut lyfts han av planet och sätts i häkte i väntan på jag vet inte riktigt vad. Varför? Pojken har gått på mina barns gymnasieskola och bor i Jordbro, där jag själv är uppvuxen. Känns så nära mig. Det positiva i detta hemska är att Haninge har slutit upp bakom Laziz och det ger mig hopp om hans framtid och om mänskligheten. Vill ni stödja denna kamp kan ni gå med i FB-gruppen Låt Laziz stanna kvar i Sverige.

– Ser en superstark norsk dokumentär av Margreth Olin på SVT 1. ”Dom andra” heter den och handlar om hur ensamma flyktingbarn utvisas så fort de fyllt 18 år. I väntan på sin 18-års dag sitter de förvarade på anstalt. Så deprimerande och sorgligt. Allt vi någonsin har trott att våra välbärgade länder Sverige och Norge står för ställs på huvudet. Det gör ont i hjärtat att inse hur cynisk världen verkligen är och hur byråkratiska byråkrater kan vara.

– Ännu en massgrav har grävts upp i Bosnien. Vill inte höra det jag hör. Vill inte läsa det jag läser. Vill att det ska ta slut och att de öppna såren ska läka men kan inte se hur det ska gå till. Så mycket eländes elände som detta krig har lämnat efter sig får mitt hjärta att gå sönder. Jag är inte ensam om denna sorg.

– En tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson stjälper snarare än hjälper. Bakslag för den goda sidan. Kvinnan skulle ha tänkt efter innan hon agerade. Istället hjälpte hon Jimmie.

– Dokument utifrån visade i söndags en fransk dokumentär som heter ”Rökridåer”. Handlar om hur tobaksindustrin söker sig till nya marknader i Asien och Afrika när försäljningen minskar i väst. Har man sett en 4-åring tända en cigarett efter att mamma har gett honom frukost då mår man riktigt illa. Snacka om cynism!

– Företaget F från mitt inlägg om Freudiansk klantighet har tackat nej till min ansökan. Buhuuu! Jag ger snart upp.

– Har varit förkyld och har inte tränat på mer en en vecka. Det sänker också humöret!

– Vädret: inte så kul.

Precis när jag inser att jag ska lyssna mer på musik och följa omvärlden mindre för att lyfta humöret ringer maken från jobbet. Han har fått ett brev som har sänkt hans humör. En plan och en idé som han har haft har skjutits i sank av några tråkiga och fyrkantiga personer. Ett orättvist beslut utan bra argument. Min tur att analysera och peppa. ”Skit i dom! Ett bakslag på vägen. Kanske hjälpte de dig att slippa andra problem. Vi hittar på något annat bättre! Det löser sig, ska du se.”

Veckans största lärdom är att kärlek verkligen är lösningen på de flesta problem. Finns det kärlek så finns det hopp. Och gubben och jag är ett bra inarbetat team. Efter snart 30 år ihop lyfter vi upp varandra av bara farten i förbifarten.

The real housewife of Haninge

Hemmafrutillvaron som jag nästan lever eftersom stor del av dagarna tillbringas hemma är ganska kul. Om jag hade en bra anledning som t. ex. små barn eller extra mycket pengar på sparkontot skulle jag kunna ge järnet fullt ut. The real housewife of Haninge. Why not?

Gillar att laga mat. För det mesta. Älskar att baka. Tvätta har jag rutin på sedan småbarnsåren och alla träningsår därefter. Stryker gör jag stötvis och städar allt mindre och mindre men kan naturligtvis inte skippa det helt. Stora projekt vågar jag inte påbörja för då blir jag uppslukad. Det börjar med en sak och slutar med en totalrenovering eller byte av möblemang eller kanske ännu värre, en flytt.

Den glamourösa delen med lång sovmorgon, mycket luncher, shopping och spabehandlingar är jag en jäkel på. Saknar bara lite extra egna resurser eller en rikare man. Sorry baby!

Så med en sann real-housewife-anda har jag varit ute och shoppat. Bara det bästa är gott nog. Nu har vi förnyat oss med ett nytt strykjärn, ett av de bästa av bäst-i-test modellerna, och ett strykbräde som skulle kunna liknas vid en formel 1 bil. Om inte bäst så absolut dyrast. 10 års garanti avgjorde det hela. Ett racerbräde! Inget lämnas åt slumpen här. Slätt ska det bli!

Ett litet problem dock. Brädet får inte plats i skåpet där det är tänkt att det ska stå så nu kanske vi måste bygga om för det känns inte ok att ställa det i garderoben. Oj, oj! En möjlig dominoeffekt på g….

20130822-230225.jpg

En sund kropp med en osund själ

Yoga

Att en sund kropp hyser en sund själ vill man gärna tro på. I vilken ordning det ena ger det andra är svårare att klura ut. Att träning hjälper till att rensa tankarna, bli av med spänningar av både det ena och andra sorten och att orka med stämmer definitivt. Jag har hittat en mix som passar mig. Två träningsvarianter som står i motsats till varandra och just därför ger mig en bra balans.

Body Combat är min senaste passion. En mix av olika kampsporter i en koreografi. Här får jag utlopp för frustration och överskottsenergi. Lite lustig träningsform där man vifta med tomma slag mot en låtsas motståndare. Sparkar i luften gör man också. När vi är riktigt laddade, vilket vi oftast är i Haninge, skriker vi kamprop i kör så att håret reser sig på vår ledare. ”Mäktigt Haninge! Ni är bäst!” säger Marco. Kan hända att Marco far med en liten osanning men det bryr vi oss inte om. Vi vill tro att vi är bäst så vi skriker ännu högre nästa gång! Förlösande skönt.

På den andra sidan av ytterlighetslinjen hittar man yoga! En kärlek som jag har odlat i minst sju år. Älskar yoga! När jag började utöva denna meditativa träning hade jag fördomar om vad den stod för. Det kändes konstigt och lite märkligt att försöka fokusera så intensivt på andningen. Ännu svårare var det att få bort alla tankar som objudna dök upp precis när man försökte slappna av. Sakta men säkert har jag börjat förstå mig på både andningen och rörelserna. Nu tror jag inte att jag skulle klara mig utan min yoga. Skulle aldrig finna det där lugnet som jag så väl behöver.

Yoga är mycket svårare och mer krävande än vad betraktaren tror. Man rör sig knappt ur fläcken men blir både trött och varm av den. Varje övning utmanar kroppen på sitt sätt. Hur man klarar av övningen varierar från gång till gång. Dagsformen styr. Jag känner inte till en träningsform som har så många moment och så mycket variation som yoga. Det är alltid lika kul att få köra ett pass men en ny instruktör eftersom det med 100%-ig säkerhet dyker upp nya övning som man aldrig har testat tidigare. Man blir aldrig fullärd i yoga.

Inte blir man färdigtränad någonsin heller. Ett evighetsarbete. Ju äldre man blir desto jobbigare verkar det vara. Undrar varför det är så svårt att att uppnå den där sunda kroppen? Är det själen som spelar en ett spratt? Den vill hellre ägna sig åt mindre sunda aktiviteter som bullbak, trerättersmiddagar och gott vin. Vilken tur att jag numera är en mer balanserad person och börjar söndagen med ett yogapass så att jag kan avsluta den med en riktigt god middag 🙂 Det är balans det!

Bild

Vi dansar för dig Bebo

Vi dansar för dig Bebo

Idag läste jag i DN att Bebo Valdés har gått ur tiden. Bebo blev 94 år gammal. För många var Bebo okänd. De flesta vet inte att han var en legend inom kubansk musik. 9 st Grammys. En pianist som sedan 1963 har bott i Sverige, varav under lång tid i Brandbergen.

Bebo var inte bara en stor musiker utan också en stor och varm personlighet. Vi lärde känna Bebo och hans familj under några underbara veckor på Mallorca 1992. Mötet med familjen Valdés och den tillbringade tiden tillsammans har för alltid etsat sig fast i mitt hjärta.

Ett möte över generationer. Vi, en småbarnsfamilj från Haninge, möter familjen Valdés även de från Haninge. Redan på bussen på väg till hotellet fann vi varandra. Resten av tiden tillbringade vi tillsammans. Bebo, Rosa, Rickard och Lena gjorde den sommaren oförglömlig.

Bebo var en ödmjuk och varm person. Karismatisk. Lågmäld. Aldrig långt till skratt. Tyckte om att handla och laga mat. Ofta stötte vi på honom många år senare just när han var ute och gjorde sina inköp. Han kom alltid ihåg oss trots sin stigande ålder.

Jag har alltid undrat varför denna gömda pärla aldrig fick den uppskattning av Sverige som han var värd. Hur kommer det sig att hans storhet gick oss alla förbi? Men det är inte så konstigt. Det beror nog på Bebo själv. Han nöjde sig med det enkla i tillvaron. Något som gör honom till en stor man.

”Att dö är detsamma som att födas” lär Bebo ha sagt. ”Sörj inte när jag dör. Köp rom och choklad, bli fulla och dansa”.

Bebo, i kväll dansar vi för dig. ❤

Bild

Billans Pirogfabrik på snabbvisit

Billans Pirogfabrik

Jag är inte bara amatörbagare jag är proffsbagare också. Några gånger om året gästspelar Billans Pirogfabrik i vårt kök. Då bakas det piroger så det står härliga till. Plåt efter plåt avverkas tills ett tillräckligt antal är producerat. Pirogerna sorteras, paketeras och levereras därefter. De lämnar det temporära bageriet för att flytta in till det enda stället där dessa fantastiska piroger kan förtäras – Haninge Biljardhall.

Eftersom ägaren av hallen har en fling med bagaren är det inte, som ni förstår, helt rent mjöl i påsen kring hela upplägget. Några piroger försvinner alltid under processens gång. En del kan lokaliseras till diverse hungriga magar på besök i bageriet. Några kan hittas i frysen hemma. Men de flesta lyckas ta sig till Biljarden där de avslutar sin tillvaro som efterlängtade mumsbitar sålda över disk mot en mindre summa pengar. Där slutar också alla spår efter dem. När den sista är borta poppar bageriet upp igen och så fortsätter det i det oändliga.

Tror inte att jag behöver säga att http://biljardenihaninge.info.se har de bästa pirogerna i stan.