Vaknar med en ångest över gårdagens ogenomtänkta och förhastade beslut att blogga 100 dagar i sträck. Den mentala spärren gör sig påmind redan. Det kommer aldrig att gå! Vad tänkte jag på eller snarare med? Inte är det första gången heller att jag upprepar mina misstag. Ok, tycks jag tänka, nu gör vi det igen, det omöjliga. Denna gång ska det gå utan att slå huvudet i väggen. Ja, där sprack det, huvudet. Eller är kanske väggen borde se upp? Vilket som, ont gör det och jobbigt blir det men jag får väl köra på. Dag 2 av 100. Heja mig!

#Blogg100