Mörkare, kallare och deppigare. Dag för dag. Får jobba hårt för att inte dras ned i detta höstmörker. Häromdagen ledda en dumpad väderkommentar vid kaffeapparaten på jobbet till en djup existentiell diskussion av gänget som råkade befinna sig på plats. Vackert eller sorgligt när livet tar slut? Startade med höstlöv och slutade med hela världsalltet. Delade meningar rådde. En intressant diskussion utan någon gemensam slutsats. Vi gjorde ett tappert försök att lösa den eviga gåtan men utan framgång. Kanske lite väl mastigt uppdrag att ta på sig så där spontant en vanlig arbetsdag. Vi låter gåtan vandra vidare med hopp om att att andra kanske kan lösa den. Under tiden får vi acceptera att höstlöven faller och att det blir både kallt och mörkt innan ljuset kommer tillbaka. The circle of life!
Författare: I knopp och hjärta
Lappar, antaganden och anklaganden
Såg en lapp imorse på vägen ut. En anonym granne som saknar sin cykel vill GENAST ha tillbaka den. Lappen antyder att någon i porten har flyttat på cykeln.
Hade sett en mängd cyklar stående i porten under en längre tid. Den senast inflyttade grannen, en ensamstående pappa vars små söner ofta hälsar på med sina cyklar, var den första jag tänkte på. Häromdagen hade jag släppt in dem i porten. En av dem bar upp sin cykel uppför trappan. Hälsa pappa att det finns cykelrum tipsade jag. Ni ska inte behöva bära på cyklarna.
Utgick från att grabbarna kanske hade nämnt för pappa att någon tant hade kommenterat cyklarna och nu kan han tro att den tanten såg till att cykeln försvann. På vägen hem plingade jag därför på hans dörr för att tipsa honom om att föreningen kanske vet var cykeln är. De brukar vara hårda på att rensa ut namnlösa cyklar från cykelförrådet så cykel i porten borde ligga pyrt till. Han var inte hemma så jag skrev en liten lapp och slängde in i brevlådan.
Kort efter plingar det på min dörr. Grannen! Inte alls hans eller barnens cyklar det handlar om. Han lämnar tillbaka min lapp med ett leende. Lite pinsamt. Han förstod dock och jag ursäktade mig för misstaget. Tydligen var det en kvinnlig granne som hade frågat honom om var cykeln hade tagit vägen. Han visste inte riktigt vilken lägenhet den grannen bor i.
För att bryta den påbörjade kedjan av oskyldigt anklagade grannar skriver jag en ny lapp. Denna gång till den cykellösa anonyma grannen och hänger den på portdörren med samma tips som tidigare. Kolla med föreningen. Väntar nu på upplösningen. Napp eller lapp?
En sorglig dag
Politiskt kaos råder. En sorglig dag. Besvikelse på alla plan. De enda som har anledning att jubla är de som den stora majoriteten tycker förtjänar det minst. Total kollaps för alla andra. Framöver kommer en minoritet råda över en majoritet. Tror inte att det var den utgången vi såg framför oss när vi röstade igår.
Demokrati förpliktigar. Våra val får konsekvenser. Helt uppenbart har det fått det idag. Stor förvirring. Skakigt läge. Vi är många som har röstat men ändå inte fått våra röster hörda. Så känns det. Det kan aldrig sluta bra det. Besviken över båda lägren är jag. En sorglig dag på många sätt.
Freeday
Inte en fri dag men fri efter idag. Helgen är här och jag ser fram emot den. Sista arbetsdagen blev hektisk. Helt plötsligt fylldes agendan med en massa uppdrag som John och jag hade förträngt eller glömt bort. Massor att göra och massor blev gjort! Känner mig supernöjd. Nu ska jag hem och vila och heja! Basket, fotboll och slutligen valet på söndag. Vinst är det enda som räknas för alla tre. Hjärtat är vässat och med ❤️ i dagarna tre.
Förvirringen är total
Känner mig trött på en massa orent spel. Trött på all pajkastning, alla hotbilder och all skrämselpropaganda. Lika trött är jag på all denna mediebevakning som likt tv-kanalernas i övrigt falande utbud inte heller håller en tillräckligt hög lägsta nivå. Alla söker sensation. Alla vill knäppa någon på näsan. Alla skyller på alla. Ingen tar ansvar för konsekvenserna av sitt eget handlande. Alltid är det någon annans fel. Allt ställs på huvudet. Det du trodde att du visste vet du inte längre. Den gode kan vara den onde. Den onde är from som ett lamm. Rasister är emot rasism och feminister är egentligen terrorister. Vänster kan vara höger och höger är troligtvis vänster. Allt är ifrågasatt. Lyssna men tro inte på allt du hör. Läs men ta inte in allt.
Man blir verkligen orolig över hur förvirrade vi väljare har hunnit bli så här dags. Vågar inte lita på resultatet som vi tillsammans kommer rösta fram på söndag. Det enda jag vet är att jag absolut inte vill att SD flyttar fram sina positioner ännu mer. Om ni tycker att ni är klara över vad ni ska rösta på säger jag grattis! Själv känner jag mig less innan det ens har börjat. Tror att jag har fått en politisk överdos och världens beslutsångest. Dags för lite medietystnad så att magkänslan och hjärtat kan få göra jobbet.
Laget är större än jaget
Det finns något otroligt starkt och vackert i lagidrotter. Laget är alltid starkare än den enskilda individen. När samspelet i ett lag fungerar kan under ske. Visst krävs exeptionella individer i laget för att kunna prestera på topp men det är ändå den där gemensamma energin som är avgörande. Att kunna lita på varandra. Att alla har en given roll. Att ledaren har förtroende för spelarna. Att spelarna har förtroende för sin egen förmåga. Att man har ett gemensamt mål i sikte. Och framför allt att man ”dör” för varandra på plan. Då sker underverk! Vi mot resten av världen!
Har njutit av att följa basket VM och det serbiska laget. Sådant brukar vanligtvis vara mer plågsamt än njutningsfullt men denna gång har någonting hänt. Ett lagspel utöver det vanliga. En semifinalplats i VM är enormt stort för det lilla landet med den långa baskettraditionen. Även om deras resa stannar här och nu så har laget gjort underverk. Och man ser att de har kul ihop. Eufori för oss basketälskare.
Ställ om tänk om!
Vissa saker går inte min väg. Något jag länge har sett fram emot blir inte av. Nu deppar jag över det. Hade ställt in mig på en förändring men får tänka om istället. Det tar emot lite att göra det. När man vill någonting väldigt mycket då är det lätt att vara där innan alla bitarna är på plats. Om sen bitarna inte landar där de ska blir besvikelsen desto större.
Ett sätt att glömma är att förflytta tankarna till något annat. Ställa om fokus. Just nu tänker jag jul för hela slanten. Förbereder våra kommande kampanjer. Får jobba på att få de bitarna att falla på plats i stället. Julen är ju inte för intet förväntningarnas högtid.
#förhenne
En ångvält körde över mig igår! Men det var det värt. Tusentals namnunderskrifter har samlats in och ännu fler armband knutits på tjejmilens deltagare som har tagit ställning mot barnäktenskap och för flickors rättigheter. Ett otroligt tryck på engagemanget och intresset. Alla ställde upp på vår kampanj #förhenne .
Grym känsla med denna kraft och kampvilja både hos löparna och Plan Sveriges team i Danica. Tack Josefin, Erik, Emilia, Sebastian och Patricia!
Fri från dig
Hur mycket är arv och hur mycket miljö? Den frågan skulle man vilja ha svar på. Vad kan jag göra för att förändra? Vad kan du göra för mig? Jag för dig? Vi för alla oss?
Sitter och väntar. Väntan är på sätt och vis ens bästa vän samtidigt som den likväl piskar upp oron. Man vet aldrig vad man möter i andra änden. Höga toppar eller djupa dalar. Det gäller att inte känna efter. Helst att glömma om det går. Med risk att förtränga vilket man absolut inte får göra. Missar du den när den kommer, om den kommer, tillbaka kan det vara kört. Du vet aldrig. Om, när, hur, var.
Ändå sitter du där. Känner efter. Tänker på det. Oroar dig för den. Du är inte ensam om den men du önskar att du vore. Fri från bekymmer. Denna gång.
Var är tjejerna? Och invandrarna?
Har längtat efter denna första partiledardebatt för att skilja agnarna från vetet. Börjar med att sakna inte bara Gudrun och Fi utan fler kvinnor överlag. Hade inte heller sagt nej till någon med invandrarbakgrund i panelen. Representation av en stor andel av befolkningen kan verkligen inte avspeglas bland partiledarna. Inte olikt många andra viktiga positioner i samhället för övrigt. Förändring behövs helt uppenbart.













