Mörkare, kallare och deppigare. Dag för dag. Får jobba hårt för att inte dras ned i detta höstmörker. Häromdagen ledda en dumpad väderkommentar vid kaffeapparaten på jobbet till en djup existentiell diskussion av gänget som råkade befinna sig på plats. Vackert eller sorgligt när livet tar slut? Startade med höstlöv och slutade med hela världsalltet. Delade meningar rådde. En intressant diskussion utan någon gemensam slutsats. Vi gjorde ett tappert försök att lösa den eviga gåtan men utan framgång. Kanske lite väl mastigt uppdrag att ta på sig så där spontant en vanlig arbetsdag. Vi låter gåtan vandra vidare med hopp om att att andra kanske kan lösa den. Under tiden får vi acceptera att höstlöven faller och att det blir både kallt och mörkt innan ljuset kommer tillbaka. The circle of life!