Hur mycket är arv och hur mycket miljö? Den frågan skulle man vilja ha svar på. Vad kan jag göra för att förändra? Vad kan du göra för mig? Jag för dig? Vi för alla oss?

Sitter och väntar. Väntan är på sätt och vis ens bästa vän samtidigt som den likväl piskar upp oron. Man vet aldrig vad man möter i andra änden. Höga toppar eller djupa dalar. Det gäller att inte känna efter. Helst att glömma om det går. Med risk att förtränga vilket man absolut inte får göra. Missar du den när den kommer, om den kommer, tillbaka kan det vara kört. Du vet aldrig. Om, när, hur, var.

Ändå sitter du där. Känner efter. Tänker på det. Oroar dig för den. Du är inte ensam om den men du önskar att du vore. Fri från bekymmer. Denna gång.