Höst

Tjock, tjockare, tjockast!

Skämmigt och förbryllande! Hur står det till i huvud egentligen? Oroar mig för att minnet kan vara skadat eller att jag bara är oerhört bortskämd. Oavsett vilken anledning så kräver det som hände lite eftertanke.

Igår tog jag på mig en mellantjock och mellanlång gammal svart jacka på mig och gick till jobbet. Efter besöket hos frissan passade jag på att titta in i några butiker på vägen hem. Saknade en mellantjock och mellanlång svart nyare jacka för den kommande mellanperioden. För tidigt för en tjockaste vinterjacka men snart för sent för en tunnare. Med det i huvudet testade jag och köpte en jacka. En favorit i repris. En svart mellantjock och mellanlång jacka. Prisvärd och skön. Jag var nöjd.

På kvällen visade jag stolt upp jackan för maken och sonen. Maken förstod inte riktigt varför jag behövde ytterligare en ny jacka. Jag motiverade mitt köp med teorin om mellantjocka jackor för mellanperioder samt att det var ett riktigt bra pris. Hans inlägg vändes omgående mot honom då jag oväntat fick stöd av sonen som tyckte att även pappa borde uppdatera sitt jackbestånd.

Idag tittade jag in i ett skåp som jag inte har tittat in på ett tag och upptäcker något som jag helt har glömt bort! För ett antal månader sedan var maken på en utlandsresa och kom hem med en fin present till mig. Han kan min smak vid det här laget och det han hade köpt var en söt fin höstjacka. Mellantjock och mellanlång. Eftersom det var off season ställde jag in den i skåpet och glömde den. Plötsligt dök den upp igen! Skämmigt!

Förstår ni nu hur besvärande detta känns? Hur kan man glömma en ny jacka? Hur många tjocklekar av svarta ytterplagg behöver en flicka egentligen äga? Om man glömmer en ny jacka behöver man verkligen ytterligare en ny? Ja ni, något fel på mig är det allt. Tjocklekarna verkar spela stor roll.

IMG_8165.JPG

Den eviga gåtan

Mörkare, kallare och deppigare. Dag för dag. Får jobba hårt för att inte dras ned i detta höstmörker. Häromdagen ledda en dumpad väderkommentar vid kaffeapparaten på jobbet till en djup existentiell diskussion av gänget som råkade befinna sig på plats. Vackert eller sorgligt när livet tar slut? Startade med höstlöv och slutade med hela världsalltet. Delade meningar rådde. En intressant diskussion utan någon gemensam slutsats. Vi gjorde ett tappert försök att lösa den eviga gåtan men utan framgång. Kanske lite väl mastigt uppdrag att ta på sig så där spontant en vanlig arbetsdag. Vi låter gåtan vandra vidare med hopp om att att andra kanske kan lösa den. Under tiden får vi acceptera att höstlöven faller och att det blir både kallt och mörkt innan ljuset kommer tillbaka. The circle of life!

IMG_8142.JPG

IMG_8148.JPG

IMG_8146.JPG

IMG_8143.JPG

Hösten och jag

Hösten är här! Den kom tvärt och överraskande snabbt, trots att den egentligen var mycket senare än vanligt. Tänk vad fort man anpassar sig till nya omständigheter. Det var så självklart att gå sommarklädd i september att man istället blir förvånad när hösten slår till. På något sätt gillar jag att den är här. Den antyder en förändring. Skolan har börjat, jobbet för de som har ett och ett startskott till mig själv att kicka igång mitt jobbsökande på nytt.

I våras vårstädade jag jaget och nu är det dags att klä sig varmt och skönt för att förbereda sig för kallare tider. Det kommer bli ruggigt vissa dagar och då är det bra om man är förberedd. Kan bli mys-pys också. Vem vet, allt kan hända. Lika bra att ställa in sig på alla möjligheter.

Hösten för med sig mycket fint också. Idag fyller t. ex. världens bästa mamma år! Massor av pussar och kramar till henne. En vacker höstprodukt! Varm och trygg som mammor ska vara.

Känns riktigt bra att välkomna hösten för en gångs skull. Den är inte lika hotfull och jobbig som den brukade vara. Vi kommer bättre överens nu och vem vet vad den för med sig. Sköter den sig som den ska kan den kanske blir min favoritårstid.

20130917-163413.jpg