Förvirringen är total

Känner mig trött på en massa orent spel. Trött på all pajkastning, alla hotbilder och all skrämselpropaganda. Lika trött är jag på all denna mediebevakning som likt tv-kanalernas i övrigt falande utbud inte heller håller en tillräckligt hög lägsta nivå. Alla söker sensation. Alla vill knäppa någon på näsan. Alla skyller på alla. Ingen tar ansvar för konsekvenserna av sitt eget handlande. Alltid är det någon annans fel. Allt ställs på huvudet. Det du trodde att du visste vet du inte längre. Den gode kan vara den onde. Den onde är from som ett lamm. Rasister är emot rasism och feminister är egentligen terrorister. Vänster kan vara höger och höger är troligtvis vänster. Allt är ifrågasatt. Lyssna men tro inte på allt du hör. Läs men ta inte in allt.

Man blir verkligen orolig över hur förvirrade vi väljare har hunnit bli så här dags. Vågar inte lita på resultatet som vi tillsammans kommer rösta fram på söndag. Det enda jag vet är att jag absolut inte vill att SD flyttar fram sina positioner ännu mer. Om ni tycker att ni är klara över vad ni ska rösta på säger jag grattis! Själv känner jag mig less innan det ens har börjat. Tror att jag har fått en politisk överdos och världens beslutsångest. Dags för lite medietystnad så att magkänslan och hjärtat kan få göra jobbet.

IMG_8094.JPG

Förvirrat f-stim

Alla med lite livserfarenhet lyfter på ögonbrynet och funderar över om det verkligen är stimmet med ett i och en dubbelstavning som jag syftar på. Stig Malm ni vet… Nej, nej, nej! Naturligtvis inte. Jag syftar på ett riktigt fiskstim. Ett som bara består av tre stycken förvirrade men j-kligt roliga fiskar, Katarina, Magnus och Billan. I a f tycker vi själva att vi är riktigt roliga. Och vi vet att vi ofta är förvirrade.

Misstänker att jag har lyckats förvirra er också så låt mig börja från början. För ett antal år sedan anställdes jag av en fisksnärta, ursäkta flicksnärta menar jag. En modig, kaxig och frisinnad affärschef. En Pippi-typ. Inte bara fräknarna och charmen som utmärker likheten med Pippi. Vad sägs om en pappa som är sjökapten, mycket hästvana och två kompisar som påminner om Tommy och Annika. Vi klickade redan under intervjun och har klickat allt sedan dess. Föga visste vi varför.

Lite längre fram i tiden utökades vår gemenskap med ett tillskott. Vi råkade på en ung man i kontorslokalerna. En lugn och tyst norrlänning som visade sig ha en riktigt skarp hjärna och rapp tunga men framför allt massor av humor. Vi klickade igen. Inte var det tydligare för oss varför denna lite märkliga kombination kände sådan samhörighet. Vi förstod inte då att vi redan hade bildat ett eget stim, fiskstimmet. Alla tre var vi, visade det sig, födda i fiskarnas tecken.

Förutom en underfundig sarkastisk och träffsäker humor så delar vi en oförmåga att ta snabba och enkla beslut vilket kan uttrycka sig i form av förvirrade irrfärder mellan olika lunchrestauranger bara för att vi inte vet var och vad vi vill äta. Inte tycker vi att det är något konstigt med det. Det bara är så när man är en fisk. I ett fiskstim.

Med tiden har vi delat på oss och jobbar inte längre ihop men vi träffas då och då. Varje gång vi gör det, som idag, så är vi samma gamla fiskstim igen. Vi klickar, irrar och skrattar ihop. Pippi, Tommy och Annika.