Författare: I knopp och hjärta

Juggedieten – Tröstmat på 3 minuter

Inför en helt ny kategori som jag vill dela med mig av till er. Tycker att det behövs en motvikt till alla 5:2 och 2:5 dieter. Här finns det inga gränser med två dagar hit och fem dagar dit utan det som gäller är:

Vill man hålla formen får man följa juggenormen!

När kolhydraterna inte räcker till
Inga mått uppges för juggedieten, bara så att ni vet.

Du behöver följande:
Pasta (kan vara både nykokt och överbliven)
Ströbröd
Matolja
Kanel
Socker

Värm olja

Häll i ströbröd

Komplettera med kanel

…och så pasta

Socker enligt tröstbehov

Servera på lämpligt sätt

….och slutligen tröstät!

Prijatno!

Det osagda finns inte

Det var ett tag sedan jag fick ihop ett inlägg. Vet inte riktigt vad som hände. Kände inte att jag hade något tema som jag kunde bita tag i eller kanske mer rätt uttryckt, som bet tag i mig. Oftast krävs det starka känslor för att jag ska gå igång. (Nej, jag menar inte det du tänker på utan mer att jag måste vara engagerad hela vägen. Oooops, menar inte så heller. Du fattar vad jag menar!)

Någonting var det som hände när jag famlade efter teman för helt plötsligt transformerades jag till en poet. Jag bara gled in i diktningens värld och uppslukades av den i ett antal dagar. Helt oförklarligt för mig själv och mina närmaste som förärades några dikter från ingenstans. Misstänker att ett tillfälligt svårmod bara gav mig en jätteskjuts in i ordens lekrum. Drösvis med ord bara rann över mig och dansade fram i takt och rim. Jag spottade ut små dikter på löpande band. Som om någon hade tryckt på en knapp. En otroligt härlig känsla att försvinna in i en kreativ dimma och glömma allt annat. Egentligen spelar det mindre roll om det man får fram är bra eller dåligt, om det någonsin får se dagens ljus eller aldrig kommer läsas av någon annan. Det viktiga är att man får utlopp för det som man bär på och som kanske tynger ner en. Så fort en tanke blir ett uttalat ord blir det också konkret och verkligt. Det osagda finns inte men det sagda lever för alltid kvar.

Min fas tog snabbt slut. Lika tvärt som den började. Lastade av en massa känslor och tankar genom att konkretisera dem till ord och helt plötsligt var allt mycket lättare. Den första dikten fick ni läsa men resten har jag låst in. Kanske får de titta ut och dansa en sväng till nästa gång jag försvinner in i poesins land. Eller så lastar jag bara av ett lass till som får ligga och lagras ihop med de övriga.

Under tiden kommer jag återgå till det vanliga bloggandet. Tänker utmana mig själv med att vara med i Blogg100-utmaningen och försöka blogga dagligen i 100 dagar. Galet med tanke på min kreativa torka men det krävs lite galenskap om man ska förflytta gränser. Så stå ut med mig framöver. Kommer nog bli både högt & lågt och kort & långt och nytt & gammalt och lite av varje. Eller så går det med utmaningen som med nyårslöften. De håller i några dagar. I bästa fall.

Själen din

Din själ vännen min

Den är bara din.

Stundtals svag men ändå så fin.

Den kan vara både skygg och blyg

När det gäller samlar den sig och är stark och trygg.

Den vill dig väl

Även när det går fel.

Ibland är ju livet jobbigt och tufft

Fatta!

Även själar behöver få luft.

Lita på den min vän

Stå ut!

Den återhämtar sig nog till slut.

Billan

Kungen av mittenfilens rike

Missbruk av mittenfilen är en företeelse som jag har bevakat ganska länge och som stör mig till vanvett. Vet inte om jag har fått dille på denna i mitt tycke ”störning” som så ofta påverkar min egen bilkörning. Det jag syftar på är alla dessa människor som på en trefilig väg väljer att ligga i mittenfilen. De håller väldigt ofta lägre fart än den tillåtna och på så sätt tvingar in dem som inte vill köra om från höger att sicksacka sig förbi till vänster. Dessa människor ligger i mittenfilen inte enbart när de ska köra om någon utan även när de har hela vägen för sig själva.

Efter många års bilresande på tyska autobahns med strikta förhållningsregler om hur man behåller rytmen i bilkörningen och släpper förbi fortkörande bilar utan en pretigekamp, kan jag inte riktigt förstå det svenska fenomenet. Den enda förklaringen jag har är att det är tryggt att ligga i mittenfilen. Man behöver inte tvingas byta fil om högerfilen plötsligt förvandlas till en avfart eller om annan anledning uppstår. Så här kan man ligga tryggt och rulla på. Inte tänka så mycket på den övriga trafiken. Ve den som vill susa förbi.

Just i detta mittenfilens rike Sverige föddes en kung som tar sig fram i hög fart med hjälp av alla andra filer förutom just mittenfilen. Den kungen är inte kungen Kungen utan fotbollskungen Zlatan. Han sicksackar sig fram i hög fart förbi alla dessa människor som föredrar mittenfilen. De i mittenfilen tycker inte att han visar hänsyn till dem medan andra förstår att han inte skulle klara det utan ett stort hänsynstagande till de andra trafikanterna.

Hur han än beter sig på vägen Zlatan så väcker han känslor. Starka känslor. Nu senast har han delat Sverige genom sin reklam för Volvo. Mannen som vanligtvis inte sjunger nationalsången inför sina fotbollsmatcher läser den nu som en hyllning till Sverige och Volvo på sitt eget speciella sätt. Ett genidrag från Volvos marknadsavdelning skulle jag vilja säga. De har förstått att mittenfilens rike håller på att förvandlas och att det finns en hel värld av möjligheter om man lämnar det trygga och säkra. Om man nu vill sicksacka sig fram i hög fart istället för att tuffa på i mittenfilen så finns det ingen annan mer lämplig person att sätta bakom ratten än just Zlatan.

Han är både hatad och älskad men han berör. Ingen kan sälja svenskhet bättre än just Zlatan. Hatarna till trots. Han representerar alla svenskar. Invandrade svenskar, svenska svenskar, kristna svenskar, muslimska svenskar, rika svenskar, fattiga svenskar. Han är allt i ett. Alla kan identifiera sig med honom oavsett bakgrund. Han säljer in Sverige till hela världen men allra mest till alla dem som vill vara del av detta land men inte riktigt känner sig hemma än. Han får dem som aldrig har läst en bok att vilja börja läsa böcker. Nu är det dags att lära hela svenska folket ”Du gamla du fria” och att få Volvobilar att rulla överallt även utanför mittenfilen. Ingen kommer kunna göra det bättre än Zlatan.

Köpte jag mig fri eller smakar det bara illa?

Har precis avslutat en sen lunch på Kungshallarna och stegar över Kungsgsgatan med mitt sällskap, Aleksandra, en släkting på besök i Sverige. Tänkte visa henne Konserthuset och ta några turistfoton då någon går fram till oss och säger:
– Hjälp mig snälla du!.
Jag tittar upp och ser en afrikansk kvinna i något omoderna kläder.
– Vad handlar det om? frågar jag henne. Vad behöver du hjälp med? Under tiden börjar hjärnan gå på högvarv och jag känner mig lite besvärad. Varför frågar hon just mig och just nu? Vet inte vad hon vill ha hjälp med.
– Jag behöver någonstans att sova och behöver pengar. Snälla hjälp mig.
– Hur mycket behöver du för kunna få sova?
– 100 kr för att sova och få ett mål mat.
I det ögonblicket känner jag att jag kan avvara en hundring om det är det som krävs för att hon ska få sova inomhus. Jag plockar fram plånboken och ger henne 100 kr. Hon blir så glad att hon tar tag och kramar mig riktigt hårt samtidigt som hon börjar hulka och skaka av gråt. När hon väl släpper mig ber hon mig om en hundring till så att hon kan få till två nätter på rad. I det ögonblicket börjar mitt tvivel gro. Konstig känsla. Vet inte riktigt vad jag ska tro. Behöver hon verkligen hjälp eller såg jag lättlurad ut? Slår bort tanken för fy så hemskt om hon verkligen inte har någonstans att sova och jag är så cynisk och tror att hon har satt detta i system. Hundringen har hon fått men en till är inte aktuell eftersom jag nu inte litar på att hon verkligen talar sanning.
– Jag är ledsen men jag har inte mer att ge.
Mina ord känns inte alls trovärdiga eftersom jag i ena handen håller i två fulla shoppingkassar. Mitt dåliga samvete jobbar för fullt.
– Någon annan kan säkert hjälpa dig inför den andra natten.
Hon tittar på mig och säger:
– Hur många så här snälla personer tror du att det finns? 1 på 10 000 kanske. Snälla kan du ge mig 100 kr till?
Här för mitt sunda förnuft och mitt dåliga samvete en kamp. 200 känns som lite för mycket så jag drar till med en bortförklaring som är så ihålig som den bara kan bli men den enda jag kommer på just då:
– Jag är själv arbetslös och har inte mer.
– Aha.
Där avstannade hennes fortsatta försök till att få ytterligare pengar. Ursäkten verkade fungera och vår konversation avslutades. Aleksandra som inte förstår ett ord svenska och som hade betraktat hela händelsen undrade vad det hela handlade om. Jag började förklara och för ett ögonblick vände jag mig om för att se mig om efter kvinnan. Hon skyndade sig bort från Hötorget. Det som förvånade mig var att bredvid henne gick en man som såg välstädad och väldigt svensk ut. Han skyndade med och de försvann bakom hörnet på väg mot Sveavägen. Kvar var jag ännu mer förvirrad än några minuter tidigare. Vem var han?

Hjälpte jag en person i nöd eller blev jag lurad på pengar? Har ingen aning. Jag vill verkligen tro att hon behövde min hjälp och att jag gjorde gott men någonstans tvivlar jag på att det var så. Samtidigt får jag dåligt samvete för att jag tvivlar över hennes uppriktighet. Tänk om den där mannen inte alls var en kumpan utan nästa person hon frågade om pengar? Tänk om hon frågade mig om ytterligare en hundring för att hon kände att hon vågade passa på när den första kom så snabbt? Tänk om de var kumpaner och i mig såg ett lämpligt offer, drog en story och fick en hundring? Tänk att en avlurad eller bortskänkt hundring kan betyda så mycket? För oss båda. Hur många hundringar kan man egentligen få ihop eller göra sig av med på en dag?

Märklig upplevelse med en bitterljuv eftersmak. Tanken var att jag skulle köpa mig lite gott samvete men resultatet blev istället ett dåligt samvete och total förvirring.

Parlare italiano?

Kommer ni ihåg mitt inlägg om drömjobb eller det ljuva livet som jag liknade det vid? Sonen fick förmånen att mot betalning resa till Italien och upptäcka Rom, en resa som han inte glömmer i första taget. Han bär ett italienskt namn, älskar fotboll och hans favoritfilm är Gladiator så på något vis valde de rätt kille för uppdraget. Eller så hade han bara flyt 🙂

Nu är i alla fall resultatet av den insatsen här. En reklamfilm för EF språkresor. Vill du åka med till Rom en sväng, klicka på länken här:

EF ama Roma

Parlare italiano? No? Synd att man inte är ung på nytt. Hade gärna utökat språkkunskaperna lite till.

Aldrig där man vill vara

Stiltje. Lugn. Ingen stress. Det mest ansträngande jag har gjort den senaste tiden är att jag har yogat en och annan gång. Bakat har jag visserligen också gjort men det gills knappt. Annars lever jag näst intill ett pensionärsliv. De senaste dagarna har jag fått smaka på hur det kommer kännas när även den andre sonen flyttar ut. Lugn. Stiltje. Ingen stress. Inga ljud. Tråkigt. Det som är jobbigt ena dagen längtar man efter nästa dag.

Konstigt det där hur man aldrig är riktigt nöjd. När det är lugnt då vill man att det ska hända något. Händer det för mycket vill man ha lugnet tillbaka. Har man jobb vill man bara vara ledig och när man inget jobb har och är ledig hela tiden vill man så klart inget hellre än ett jobb ha. Är det kallt vill man att det ska vara varmt och är det för varmt vill man att det ska vara kallt. Är man kort vill man vara lång och är man lång vill man vara lite kortare. Detsamma gäller en massa annat. Vad är det för fel på oss (läs:mig)? När kommer vi nöja oss med nuet? Precis det vi eftersträvar mest i yogan är det svåraste att få till. Att mota borta alla påflugna tankar är en kamp. Så svårt.

Det här lugnet som jag lever under just nu gör att jag inte ens är trött när det är dags att lägga sig. De senaste nätterna har jag legat vaken utan tillstymmelse av trötthet. Är livrädd att vända på dygnet helt eller att inte sova alls. Istället vänder och vrider jag mig i sängen i hopp om att sömnen ska infinna sig när jag har hittat den rätta positionen. Svårt nog att fylla ut dagen med aktiviteter som det är och än mindre om jag förlänger min vakna tid. Jobbigt att bli pensionär om det ska vara på det här viset. För mycket tid med sig själv är aldrig bra. Man grubblar för mycket.

Får tänka ut en ny strategi för 2014 eftersom denna inte riktigt funkar. Funderar på att umgås mycket mer med andra för att slippa mitt eget sällskap, jobba och träna så hårt att jag stupar innan jag ens hinner lägga mig och så det viktigaste av allt – grubbla mindre genom att fylla skallen med andra nonsens tankar. Hmm, undrar vad som fattas mig? Kan det vara det nya året?

Så Gott Nytt År alla mina vänner! Det är dit vi ska skynda oss för det är där våra hopp och önskningarna håller hus. Alltid någon annanstans än just här och nu. Skynda, skynda! Vi ses när vi alla är där vi vill vara.

Väntar och väntar

Går i väntans tider och är lite disträ. Glömmer och missar saker. Det hör till när man väntar. Vad det är exakt jag väntar på är lite mindre klart men några tips kan ni få.

Väntar på julen och det nya året men ogillar all hysteri som omger dessa helger. Får inte riktigt ihop de tu. Trots all tid i världen, nu när jag för en gångs skull inte jobbar under den mest hektiska decemberperioden, har jag ännu inte köpt en enda julklapp. Inget julbak genomfört heller. Misstänker att jag väntar på att entusiasmen ska infinna sig.

Väntar också på det där jobbet som aldrig kommer. ”Ring, mobilen, ring!” är min version av nyårstalet från Skansen. Om jag har tur kanske den bästa julklappen kommer i form av ett samtal. Vill inte tänka på vad som händer om jag inte har tur och samtalet aldrig kommer. Ännu mer entusiasm kanske?

Väntar på snön. Var är den? Vill inte ha detta slaskiga och gråa täcke som omger oss. Känns som jag bor på fel plats. Inte konstigt att man längtar bort ibland. Ge mig snö eller ta med mig till värmen men lämna mig inte så här.

Väntar på barnbarnen. Här får jag nog ge mig till tåls för ingen av sönerna är riktigt där än men önska får man göra. Hade varit riktigt ”gött” med små gluttisar att gosa med.

Väntar på bättre tider gör jag också! De måste komma snart. Omöjligt att det bara går utför något måste snart vända uppåt. Skulle vara skönt om man fick uppleva den vändningen innan man går ur tiden själv.

Väntar på ….. Ja säg det. Det finns som synes en massa saker jag väntar på. Har blivit riktigt bra på att vänta. Eller vänta nu… Väntar jag eller hoppas jag?

Stockholm i väntan på Julen

Det finns någonting vackert i de förväntansfulla kontrasterna som uppstår mellan julbelysningen och vintermörkret som övertar staden redan på eftermiddagen. Extra fint är Stureplan så här inför Jul och Nyår när allt pynt är uppe. Bara snön som fattas för att idyllen ska vara fullkomlig. Julhandel däremot skippar jag gärna.

Kalkonbacon är svingott

Tillbaka i vardagen efter en månlandning. Semester i Förenade Arabemiraten (FAE) kändes lite som att landa på månen. Det behövs inte mer än 6 timmars flygresa för att komma till en helt annan värld. Samlar fortfarande på en massa intryck som jag inte riktigt vet hur jag ska sortera. Det är ett kontrasternas land, sharia i kombination med Las Vegas överdåd och tusen och en natt turism. Fascinerad är jag, helt klart.

Det bästa med hela resan var att jag och mamma fick göra vår första bara-vi-två resa och jag är glad att jag fick det där rycket att bara dra iväg någonstans i en vecka så att detta blev av. Absolut en av mina topptre bästa resor. Tack Fritidsresor och tack lilla mamma!

Delar med mig av lite nya insikter och kunskaper, helt random sorterat:

– Om ni någon gång har undrat så kan det visst regna i öknen och man kan visst ha picknick i sanden intill motorvägen!

– Inga skrotbilar körs på de sexfiliga motorvägarna och om bilen är skitig eller får motorstopp bötfälls du. Mycket troligt av en polis i Ferrari eller Lamborghini.

– Kalkonbacon (visste inte ens att en sådan existerade) är svingott (sorry, kunde inte låta bli :))!

– Skattenivån är nästan obefintlig på bilar och bensin. Mer än 600 000 bilar på ca 1,5 milj invånare i Dubai. Vad sägs om ett pris på mindre än 2:50 kr per liter? Den 2 dec på FAE’s nationaldag kan det hända att alla får tanka gratis bara för att fira. Har hänt förr.

Insåg att jag väldigt gärna skulle vilja skicka Jimmie Åkesson och några av hans närmaste på studieresa till FAE av många anledningar. Några följer här:

– Han skulle få en insikt om värdet av gästarbetare. FAE’s befolkning utgörs till 90% av gästarbetare. De bygger allt och är de som arbetar och håller upp landet. Deras förhållanden är inte alltid de bästa men de är där av en anledning och den är god nog. Och så måste någon putsa alla dessa skyskrapefönster.

– Möjligtvis skulle Jimmie bli lite mindre rädd för islam och dess kvinnosyn. Rikedomen som oljan har genererat medför att lokalbefolkningens kvinnor inte arbetar alls, vilket inte heller de lokala männen gör såvida det inte handlar om regeringsuppdrag eller att driva något av företagen som de har byggt upp. Han skulle inse att kvinnor har ett högt värde och att deras män måste behandla dem väl.

– Han har rätt i att det inte råder jämlikhet för när en utländsk kvinna gifter sig med en lokal får hon 140 000 i pengar (är osäker på om det är kronor eller dirham. Det senare skulle dubblera värdet) och medborgarskap vilket även hennes medhavda barn får. Om en utländsk man gifter sig med en inhemsk kvinna får han henne men inget av det andra.

– Kriminaliteten är extremt låg och vad jag vet våldtäkterna också, trots alla dessa invandrare och muslimer i landet. Hur kan det vara möjligt? Jimmie kanske skulle snygga till statistiken och komma fram till en annan slutsats. Han kan ju det där bra.

– Han skulle få öva på engelskan och kanske bättra på den lite också, talas av alla där.

– Finns en del likheter mellan Sverige och FAE vad gäller synen på alkohol. I SWE kör vi förmyndarattityden och begränsar både inköpsmöjligheterna och användningen. Samma sak gäller i FAE med tillägget att det i vissa av emiraten kan resultera i piskrapp för påkomna överförfriskade lokala.

– Några gemensamma hatobjekt finns också. Man får inte ha ett pass med stämpel från Israel om man ska in i FAE. Jimmie är hårdare, han vill inte ha in någon alls.

Andra riktigt bra upplevelser:

– Bada kan man göra i ett av de renaste vatten jag har badat i. Riktigt härligt!

– Åka upp till toppen av Burj Kalifa på bara en minut. Ännu häftigare!

– Kanske se Zlatans yacht ligga förankrad utanför hans hus på ett av palmbladet som man kan se från rymden (påstås det). Tydligen är den enorm, guldpojkens båt.

– Shoppa, shoppa, shoppa tills man inte orkar mer.

Och så slutligen – återvända så fort man kan d v s när man har skrapat ihop lite nya slantar!

Nedan följer ett litet galleri av bilder: