Relationer har alltid fascinerat mig. Framförallt relationer mellan människor. De är lika viktiga för våra liv som syret vi andas in. Vissa av oss har en bättre syreupptagningsförmåga än andra men ingen klarar sig utan.

Vissa relationer väljer man att gå in i själv. Andra får man på köpet. Några är livslånga. En del klara inte ens av den kortaste stunden. Många är givande och anpassningsbara. Ett fåtal är tärande och destruktiva. Alla sorter finns. Utmanande. Roliga. Formella. Bejakande. Hämmande. Utflippade. De flesta är nödvändiga. Men oavsett form lämnar alla spår efter sig.

De där spåren fyller vår minnesbank med erfarenheter. De formar oss. De lär oss att välja rätt. Att inte göra om samma misstag som vi har gjort tidigare. Alla människor kan man inte klicka med hur man än vill. Hittar man rätt ska man hålla i så länge man kan. Funkar det inte är det lika bra att lämna och gå. Släppa taget. Gör det bara snyggt och med respekt. Skada inte.

De svåraste att hantera är förmodligen de som betyder mest. De ska man vårda ömt. Inte ta för givet. Inte ens då det är som mest självklart. Tänker på föräldrar. Barn. Syskon. Vänner som alltid är där. Eller är de kanske inte det?

Sen finns det de viktigaste som lämnar de djupaste avtrycken och som bara utgörs av kärlek. De är speciella och säregna. De är nyckfulla och svåra att förstå sig på. Ids inte försöka göra det för det har så många andra gjort före mig. De är ändå omöjliga att få grepp om. Men de är de nödvändigaste som man bara inte kan vara utan. Som fyller lungorna med syre. Som gör att man lever. De ska man vårda och hålla i. Tro på och aldrig släppa taget om.

Så idag hyllar vi kärleken!