Aldrig där man vill vara

Stiltje. Lugn. Ingen stress. Det mest ansträngande jag har gjort den senaste tiden är att jag har yogat en och annan gång. Bakat har jag visserligen också gjort men det gills knappt. Annars lever jag näst intill ett pensionärsliv. De senaste dagarna har jag fått smaka på hur det kommer kännas när även den andre sonen flyttar ut. Lugn. Stiltje. Ingen stress. Inga ljud. Tråkigt. Det som är jobbigt ena dagen längtar man efter nästa dag.

Konstigt det där hur man aldrig är riktigt nöjd. När det är lugnt då vill man att det ska hända något. Händer det för mycket vill man ha lugnet tillbaka. Har man jobb vill man bara vara ledig och när man inget jobb har och är ledig hela tiden vill man så klart inget hellre än ett jobb ha. Är det kallt vill man att det ska vara varmt och är det för varmt vill man att det ska vara kallt. Är man kort vill man vara lång och är man lång vill man vara lite kortare. Detsamma gäller en massa annat. Vad är det för fel på oss (läs:mig)? När kommer vi nöja oss med nuet? Precis det vi eftersträvar mest i yogan är det svåraste att få till. Att mota borta alla påflugna tankar är en kamp. Så svårt.

Det här lugnet som jag lever under just nu gör att jag inte ens är trött när det är dags att lägga sig. De senaste nätterna har jag legat vaken utan tillstymmelse av trötthet. Är livrädd att vända på dygnet helt eller att inte sova alls. Istället vänder och vrider jag mig i sängen i hopp om att sömnen ska infinna sig när jag har hittat den rätta positionen. Svårt nog att fylla ut dagen med aktiviteter som det är och än mindre om jag förlänger min vakna tid. Jobbigt att bli pensionär om det ska vara på det här viset. För mycket tid med sig själv är aldrig bra. Man grubblar för mycket.

Får tänka ut en ny strategi för 2014 eftersom denna inte riktigt funkar. Funderar på att umgås mycket mer med andra för att slippa mitt eget sällskap, jobba och träna så hårt att jag stupar innan jag ens hinner lägga mig och så det viktigaste av allt – grubbla mindre genom att fylla skallen med andra nonsens tankar. Hmm, undrar vad som fattas mig? Kan det vara det nya året?

Så Gott Nytt År alla mina vänner! Det är dit vi ska skynda oss för det är där våra hopp och önskningarna håller hus. Alltid någon annanstans än just här och nu. Skynda, skynda! Vi ses när vi alla är där vi vill vara.

Väntar och väntar

Går i väntans tider och är lite disträ. Glömmer och missar saker. Det hör till när man väntar. Vad det är exakt jag väntar på är lite mindre klart men några tips kan ni få.

Väntar på julen och det nya året men ogillar all hysteri som omger dessa helger. Får inte riktigt ihop de tu. Trots all tid i världen, nu när jag för en gångs skull inte jobbar under den mest hektiska decemberperioden, har jag ännu inte köpt en enda julklapp. Inget julbak genomfört heller. Misstänker att jag väntar på att entusiasmen ska infinna sig.

Väntar också på det där jobbet som aldrig kommer. ”Ring, mobilen, ring!” är min version av nyårstalet från Skansen. Om jag har tur kanske den bästa julklappen kommer i form av ett samtal. Vill inte tänka på vad som händer om jag inte har tur och samtalet aldrig kommer. Ännu mer entusiasm kanske?

Väntar på snön. Var är den? Vill inte ha detta slaskiga och gråa täcke som omger oss. Känns som jag bor på fel plats. Inte konstigt att man längtar bort ibland. Ge mig snö eller ta med mig till värmen men lämna mig inte så här.

Väntar på barnbarnen. Här får jag nog ge mig till tåls för ingen av sönerna är riktigt där än men önska får man göra. Hade varit riktigt ”gött” med små gluttisar att gosa med.

Väntar på bättre tider gör jag också! De måste komma snart. Omöjligt att det bara går utför något måste snart vända uppåt. Skulle vara skönt om man fick uppleva den vändningen innan man går ur tiden själv.

Väntar på ….. Ja säg det. Det finns som synes en massa saker jag väntar på. Har blivit riktigt bra på att vänta. Eller vänta nu… Väntar jag eller hoppas jag?