barnbarn

Video

Res med de bästa

De är grymma Malin och Dario. Inte bara för att de är världens sötaste kärlekspar som reser massor utan för att de dokumenterar sina resor bättre än någon annan. Varje viktigt landmärke har signerats med en pussbild av dem och varje resa har förärats med en film som skulle kunna konkurrera ut vilken reklamfilm som helst. Vi som inte reser med fysiskt får resa med i filmerna istället. Verkligen något att visa upp för barnen och barnbarnen när den tiden kommer.

Nyfiken på den senaste? Häng med dem till Paris….

Om ni vill åka med på fler häftiga resor med dessa två titta in här. Finns även på DarioLDarioL-YouTube.

Vi är redo

Fotboll i all ära men det finns risker med att låta svärmödrar mötas utan översyn. I synnerhet om man vet att det finns söta småttingar i närheten.
Tänk dig barnbarn Biljana! Ja det kan jag Eva. Det behövdes inte mycket för att våra mormors- och farmorshjärtan skulle gå igång och vi skulle drömma oss bort för en stund Eva och jag. Våra barn är inte redo för egna barn men vi är redo för barnbarn. Så känn ingen press Dario och Malin men om vi ska orka leka och ta hand om barbarnen får ni börja planera för framtiden.

IMG_7954.JPG

När Bregotten reste genom Europa

Nu har de rullat iväg söderut det söta gulliga paret. Precis som på uppresan i en fullpackad bil. Om ni frågar mig vad de har i bilen så är jag lite osäker men mycket är det. Det jag hann uppfatta när jag vinkade av dem var att det fanns många rullar varav en var en inrullad Kina-matta och några andra var toarullar. Har inte tänkt på det men gissar att svenskt toapapper håller bättre kvalité än det serbiska. Lika bra att hålla den standard man är van vid tänker de säkert mina små gullisar. Kaffeförpackningar och filter till bryggkaffe finns garanterat också med. I Serbien dricks det inte lika mycket filterkaffe som det kallas där. Hur ska vi klara oss utan bryggkaffe vi som är vana med det hemifrån? Det går inte så vi tar med oss det ned. De har även med sig en ny laptop. På gamla dar har de blivit datoriserade och vill ha en i varje bostad så att de slipper ha med sig en och samma upp och ned varje gång de reser genom Europa. Varför de inte köper en där nere vet jag ej. Vissa saker håller helt enkel inte måttet.

Oj, just det, har för mig att de även har med sig någon form av isoleringsväv och annat som hör badrumsrenovering till vilket de ämnar ägna sig åt så fort de kommer till huset i Belgrad. I Sverige är vi bättre på det också, att isolera oss vill sägas. Säkert har de tryckt in lite kläder och kanske någon kudde eller ytterligare en och annan teknisk manick som man inte kan vara utan. I vilket fall som helst brukar bilen vara smockad.

Förra året hade de även laddat med Bregott, flera paket som de skulle ha med sig i en kylväska, eftersom de svenska barnbarnen med vänner och flickvänner skulle hälsa på. Dessa Bregott glömdes i kylskåpet hemma i Haningebostaden. När de insåg det köptes det in nya i Trelleborg som också glömdes i ett kylskåp. Denna gång i Wien. Har en kusin där som de alltid hälsar på på vägen ned. Bregotten behövde stå kallt under besöket. Eftersom de var ytterst nödvändiga att ha med sig för barnbarnens skull vilket inget av barnbarnen känns vid och riktigt vet varför, förmodligen har någon försagt sig vid något tillfälle och mormor och morfar plockade upp behovet, så gjordes det upp en plan. Bregottpaketen skulle kusinen ta med sig nästa gång hon och hennes familj skulle åka hem till mamma, min moster, i Bosnien. Där skulle de så småningom hämtas upp nästa gång min mamma hälsade på syrran. Självklart i god tid innan barnbarnen kommer på besök i Serbien. Det är viktigt att ha rätt smör på mackan om man är svenskt barnbarn!

Ni som läste mitt inlägg Ordningen är återställd från den 18 oktober förra året vet också att de har skapat denna vana att transportera saker de saknar genom Europa från det ena till det andra landet. Mat upp och toapapper ned. Dålig hörapparat upp och ny bra ned. Den ickehörande pappan har faktiskt skaffat sig bättre hörapparat i år så förhoppningsvis kommer han vara lite bättre på att lyssna på vad som sägs. Detta under förutsättning att han verkligen har lyssnat ordentligt när inprovningen gjordes. Vi är inte helt övertygade om att så är fallet så mamma har blivit beordrad att svara i mobilen under den långa bilresan. Tidigare år har han svarat fast han har kört bil och inte hört vad som sägs. Den stressen vill vi slippa. Nu sitter jag på spänn och hoppas att de idag hinner fram till Wien ordentligt, med eller utan Bregott i bagaget.

Det gulliga paret i maj 1960

Det gulliga paret i maj 1960

Det gulliga paret oktober 2012

Det gulliga paret i oktober 2012

Väntar och väntar

Går i väntans tider och är lite disträ. Glömmer och missar saker. Det hör till när man väntar. Vad det är exakt jag väntar på är lite mindre klart men några tips kan ni få.

Väntar på julen och det nya året men ogillar all hysteri som omger dessa helger. Får inte riktigt ihop de tu. Trots all tid i världen, nu när jag för en gångs skull inte jobbar under den mest hektiska decemberperioden, har jag ännu inte köpt en enda julklapp. Inget julbak genomfört heller. Misstänker att jag väntar på att entusiasmen ska infinna sig.

Väntar också på det där jobbet som aldrig kommer. ”Ring, mobilen, ring!” är min version av nyårstalet från Skansen. Om jag har tur kanske den bästa julklappen kommer i form av ett samtal. Vill inte tänka på vad som händer om jag inte har tur och samtalet aldrig kommer. Ännu mer entusiasm kanske?

Väntar på snön. Var är den? Vill inte ha detta slaskiga och gråa täcke som omger oss. Känns som jag bor på fel plats. Inte konstigt att man längtar bort ibland. Ge mig snö eller ta med mig till värmen men lämna mig inte så här.

Väntar på barnbarnen. Här får jag nog ge mig till tåls för ingen av sönerna är riktigt där än men önska får man göra. Hade varit riktigt ”gött” med små gluttisar att gosa med.

Väntar på bättre tider gör jag också! De måste komma snart. Omöjligt att det bara går utför något måste snart vända uppåt. Skulle vara skönt om man fick uppleva den vändningen innan man går ur tiden själv.

Väntar på ….. Ja säg det. Det finns som synes en massa saker jag väntar på. Har blivit riktigt bra på att vänta. Eller vänta nu… Väntar jag eller hoppas jag?

Ordningen är återställd

Mina underbara älskade föräldrar är tillbaka i Sverige. Dags för vinteride. De har en märklig uppdelning av året där de tillbringar vintern i Sverige och sommaren i Serbien. Det omvända hade kanske varit smartare med tanke på deras ålder och hälsa men de tänker omvänt, väldigt ofta. För att det hela ska vara om möjligt ännu mer besvärligt väljer de att bila hela den långa sträckan på närmare 250 mil mellan Stockholm och Belgrad. Envisa är de och helt omöjliga att få in på rätt tankar. Lämna bilen hemma, flyg ned och skaffa en liten bil som ni kan ha där istället. Nej då, den 77-årige pappsen vägrar flyga. Istället får vi barn och barnbarn oroa oss. På vägen ned lyckades han bli stoppad av polisen och få fortkörningsböter, så ni kan förstå att man har en del att tänka på.

Nu är de alltså här. Tack och lov gick resan bra. Med sig hade de en massa godsaker så som hemmagjord ajvar (tro inte för ett ögonblick att den har några likheter med den man köper i butik), mängder av tunn-tunn filodeg för att göra ”gibanica”, en variant på ostkaka, egen gjord sylt och en hel säck av en speciell sorts vitkål som är perfekt att lagra och så småningom rulla ihop ”sarma” med, kåldolmar gjorda på surkål. Skulle vara svårt att få med sig allt detta på ett flyg, därav bilen. För inte går det att tänka sig ett vinterhalvår utan dessa delikatesser.

Deras närvaro märks inte enbart genom alla de godsaker som de per omgående fördelar mellan oss barn och barnbarn. Den känns och den hörs också! Bara på några dagar har jag hjälpt dem lösa fler problem än jag själv har råkat ut för på flera månader. Deras hemtelefon funkar t.ex. inte för modemet har kraschat och i väntan på ett nytt är det enda kommunikationsmedlet pappsens mobiltelefon eftersom mamsen knappt använder sin. Som en följd av det fungerar inte heller porttelefonen och pappsen, som nästintill är döv och oftast vägrar använder sin hörapparat, har därmed blivit den enda kontaktytan med omvärlden. Väldigt högljudda samtal har förts dessa dagar. En hel del upprepningar och missförstånd har förekommit också. Förutom det lyckades de också slarva bort ett helt nytt bankkort, förmodligen i papperssorteringen, så det spärrades och nytt beställdes. Mat har intagits och en totalt oregerlig politisk debatt har ägt rum. En komisk sådan. En väldigt kategorisk icke hörande pappa (i dubbel bemärkelse) med mycket specifik världssyn och två övervuxna-borde-veta-bättre-vid-det-här-laget barn, varav jag är ett, som försöker övertala honom om annat. Snabbare energidränering har jag nog inte varit med om någonsin.

Så nu, äntligen, är ordningen återställd och allt är som det ska vara. Huvudpersonerna är på plats. Återstår bara för mig att säga ”Välkomna hem mina underbart besvärliga föräldrar! Jag har saknat er. Och pappsen tack för den där politiska lektionen! Äntligen vet jag hur allt hänger ihop. Vem kunde tro att världen antingen är bara svart eller bara vit.”