#blogg100

Limboläget är över

Känns otroligt skönt att slippa detta limboläge som jag befann mig i under förra året. Äntligen får man sträcka på ryggen. Limbo är kul under små korta perioder men absolut inte länge. Att leta jobb kan verkligen liknas vid limbo på låg höjd. Man befinner sig i en obekväm ställning under en för lång tid helt enkelt.

Alla de som tror att man hinner njuta av den ledighet man helt plötsligt får möjlighet till genom att inte arbeta vill jag bara säga – ni tror fel. Korta stunder av ledighet finns där så klart men den mesta tiden går åt till att söka jobb. På alla möjliga sätt. Annonser, kontakter, sociala medier, seminarier, luncher, vänner, nätverk, rekryteringsbolag. Om och om igen. OM det dessutom drar ut på tiden tills man får napp ifrågasätter man allt. Sig själv, jobbsökarmetoden, kontaktnätet, nivån på jobben man söker.

När man sen sitter med facit i hand tycker man självklart att det egentligen var ganska tydligt hur man skulle göra för att lyckas. Och visst ligger det mycket sanning i den insikten samtidigt som det inte går att veta vilken metod det är som verkligen funkar innan man de facto har ett jobb. Tvivel kan få vilken människa som helst på avvägar. Man vacklar och det tränger igenom. Vågar inte söka kvalificerade jobb eller vågar inte visa personligheten eller vågar inte tro på den egna magkänslan. Man vågar inte vara sig själv. Det är så klart aldrig bra.

Den här tiden har lärt mig massor om mig själv, om samhället och om livet. Har insett att individen oftast bara är en siffra eller en vara. Väldigt få ser en som en helhet. Ännu mer sällan ser de den potential man besitter. Myndigheter finns mestadels till för att kontrollera och ifrågasätta. Inte för att hjälpa. Rekryteringsbolag har jag ingen bra erfarenhet av heller. Tycker att de enbart är i vägen. Löpande-bandet-rekryteringar där inget utrymme finns för att se andra värden än de som snabbt kan bockas av. Det är här man förvandlas till kronor och ören.

Jag vet vad jag går för och vad jag klarar av men ändå fick hela denna process mig att ifrågasätta min egen förmåga. Trots att jag var riggad för att anamma alla goda råd och metoder som jag matades med så var det stundtals hopplöst att nå fram till de som man behövde nå. Hur är det då för de stackare som inte har samma förutsättningar. De har ingen chans. Arbetslöshet är nog näst efter sjukdom och mobbing det värsta man kan drabbas av.

Nöjdare än nöjd

Nu är första arbetsdagen avverkad. Hängde på låset imorse och fick vänta ut min nygamla chef Annika. Snacka om förväntansfull. Första mötet var en introduktion med generalsekreteraren för nytillkomna medarbetare. Som ni förstår var jag nyast. Att jag har börjat på en internationell organisation blev fort tydligt då vi gick över till engelska. En kollega från Jordanien var nämligen närvarande. Engelskan kommer dammas av känner jag.

Mycket lära känna nya kollegor också. Var medlyssnare på några viktiga möten. Spände öronen ordentligt och försökte hänga med på allt som sas. Inledningsvis finns inte något filter för väsentlig och oväsentlig information. Kommer väl utveckla det så småningom. Under tiden suger jag åt mig allt. Hann även med lite kaffeprovning. Ny kaffesort testades och då var alla kallade till samkväm. Bra tillfälle att lära känna fler.

Åkte hem otroligt nöjd och glad över att jag valde Plan. Dagen bekräftade verkligen valet och jag känner mig lyckligt lottad. Ska bli riktigt roligt när jag är klar med introduktionerna och kan börjar med riktiga arbetsuppgifter.

För att göra dagen ännu bättre ska jag avsluta den med att gå ut och se på fotboll i denna snöyra. Heja IFK Haninge Brandbergen!

Pirrigt och förväntansfullt

Idag är det pirrigt. Lite som inför den första skoldagen. En massa förväntningar. Kommer finnas mycket att lära sig. Läskigast är nog att lägga alla namn på minnet. På senare år har jag blivit riktigt kass på det. Man vill inte verka snorkig det första man gör. Får väl ha alla sinnen på spänn så att all ny info sjunker in ordentligt. Huga.

Under det senaste året har jag inte precis haft inarbetade rutiner. Inte mer än en gemensam förmiddags fikastund med maken. Resten av dagarna har kunnat byggas upp utifrån behov och dagsform. Ganska lätt att vänja sig vid. En hel del nytta har jag gjort men mest har det nog varit ren avslappning. Får vänja av mig från det nu. På gott och ont.

Har också bestämt mig för att åka kommunalt till jobbet. Det är mycket länge sedan det hände. Har antingen haft väldigt nära till jobbet så att jag har kunnat gå eller cykla  alternativt har det varit enklare och fortare att ta bilen. Kommer klara mig på 30-40 min dörr till dörr. Känns också bra.

Det sista lilla blir att välja utstyrsel. Vad ska man ha på sig första dagen. Kanske det svåraset beslutet att ta. Första intrycket är viktigt 🙂

Bitterljuvt beslut

Nu är beslutet taget. Det var det jobbigaste jag har gjort på väldigt väldigt länge. Hade ont i magen även efter att jag hade skrivit på. Här har jag gått och inte önskat mig annat än ett bra jobb och så när jag äntligen har fått ett får jag erbjudande om fler. Att man samma dag tackar ja till en och tackar nej till en annan drömarbetsgivare är ingenting jag var beredd på. Inte konstigt att den olustiga känslan ligger kvar och förtar del av glädjen över det tagna beslutet. Gjorde jag rätt val nu?

Det var inte riktigt så här jag hade föreställt mig det. Trodde att jag skulle skutta runt i glädjedans men i stället blev det lite bitterljuv upplevelse. Förrän man verkligen har börjat arbeta är det svårt att helt veta om man har gjort det rätta valet. Som tur är behöver jag inte vänta länge för att ta reda på hur det blir. Redan på onsdag kommer jag nämligen slänga mig rakt in i hetluften. Trots min vånda ska det faktiskt bli riktigt roligt att upptäcka en helt ny bransch men framför allt att bita tag i nya utmaningar och att lära känna helt nya arbetskamrater.

Tänkte hålla er på halster lite till och inte uppge var jag börjar. Men på onsdag kommer ni få veta var jag har hamnat 🙂

Vänner i nöd

Det är i nöd man upptäcker vilka som är ens riktiga vänner. En riktig vänskap håller även när det är tufft och inte endast när man har roligt. Att få ett cancerbesked är förmodligen det svåraste någon kan råka ut för. Den som aldrig har drabbats kan inte förstå hur hemskt det är. Även om prognoserna är goda pågår det en kamp om livet för den som är sjuk. Den känslan sitter för evigt kvar även om man friskförklaras. Cancer blir man aldrig helt fri från. Den gör sig ständigt påmind.

En av mina fina vänner har oförtjänt fått ett för tungt lass av denna sjukdom. Men hon är lika stark som hon är vacker och jag vet att hon kommer klara även denna kamp. Vill sända så många styrkekramar till dig Nadia och säga att du verkligen är värd all lycka i livet! Och att du inte är ensam. Dina vänner är med dig.

Såg denna fantastiska film och vill tillägna dig den Vänner i nöd.

Nu vet ni

Om ni någon gång har tvivlat eller grubblat över hur det ligger till säger jag bara:

20140315-175350.jpg

Har inte läst boken ännu men jag känner tjejen i fråga.

Ketchupeffekt

Helt galen dag idag. Det händer så mycket så jag hinner inte riktigt hänga med. Det är väl så när det helt plötsligt lossnar. Har våndats och våndats det senaste året. Det har gått upp och ned med humöret och jobbsökeriet. Har haft en tydlig bild på vad jag väldigt gärna skulle vilja jobba med och vilken typ av företag jag ska söka mig till. Under långa perioder har det känts helt omöjligt att nå det målet. Senast i början av denna vecka var humöret nere i botten. Och så helt plötsligt händer någonting och jag har mycket god chans på hela tre stycken jobb! Inom den branschen jag helst vill till!

Gissar att det är det som kallas för ketchupeffekt. Så istället för att skrika och dansa av glädje har jag fått lyxbekymmer. Hur ska jag göra nu? Vilken väg ska jag välja? Tänk om jag väljer fel och ångrar mig sen. Osannolikt! Typiskt mig också. Så ni som har sett mig våndas kring färgen på yogamattan fattar genast att detta är ett problem. Det här är nästan livsviktiga beslut.

Så just idag håller jag på och läser avtal, ringer samtal och skriver mail för att komma fram till någonting bra. Håll nu tummarna för mig och försök inte pumpa mig på information ännu. Jag kommer berätta när det är klart. Kan hälsa att jag har en klar favorit och det finns de som vet vilken den är.

Om ni undrar….

För er som undrar hur det gick med gårdagens inlägg och min yogamatta kan jag hälsa att Raspberry leder men en uppstickare har intagit en säker andraplats, Midnight Blue.  Själv har jag fortfarande inte tagit ställning. Några andra beslut kom emellan och det blev overload i hjärnan. På det vaknade jag med huvudvärk i morse. Den där eländiga förkylningen som inte vill släppa greppet om mig gör sig påmind igen.

Annars är det toppen! Aldrig bättre faktiskt. Det är vår ute. Ljuset gör mig mycket, mycket gladare. Kycklingparaden av dagisbarn på utflykt som jag såg igår lyfte mitt humör till toppnivåer. Finns inget finare än lyckliga tjattrande små barn. När de mår bra mår jag också bra. Och så har jag massa planer för nästa vecka.

Finns några orosmoln som jag inte riktigt orkar fördjupa mig i eftersom skallen känns så tjock fortfarande. Kan nämna en bara för att lätta mitt hjärta och inte hålla er på halster. Mamsen och papsen planerar sin resa till Belgrad och jag har återigen inte lyckades övertyga dem om att lämna bilen hemma och flyga ned istället. Bara i år säger de. Nästa minsann då blir det ändring. Tror nog på det när jag ser det.

Hjälp mig välja färg

Ibland drabbas jag av världens beslutsångest kring helt enkla löjliga ställningstaganden. Det är dags för mig att byta yogamatta och jag har kört lite research på vilken modell jag ska ha. Tro det eller ej men även yogamattor har olika egenskaper och är tillverkade i olika material. Viktigt att den är ekologisk och av naturgummi. Skulle kännas helt fel med något annat till just yoga. Man vill inte heller att mattan ska vara halkig. Den ska vara lagom tjockt så att man har bra balans också. Och så måste den ha rätt färg.

Alla besluten är tagna utom just det avgörande färgvalet. Kan inte för allt i världen bestämma mig för vilken färg jag ska välja. Valet jag gör ska jag leva med ett tag och då blir det helt plötsligt jätteviktigt. Första tanken var att välja Raspberry men sedan upptäckte jag både Purple och Midnight Blue. För att underlätta våndan tog jag råd av maken. Han lyckades förvirra mig ännu mer genom att gilla Key Lime som är en helt ny och lysande färg. Skulle absolut sticka ut bland alla svarta SATS-mattor. Men jag blev lite orolig av att den var för ljus och lätt skulle bli smutsig så jag passade på och tog råd av Lill-Malin. Svärdöttrar har koll tänkte jag. Och Malin har koll, hon gillade Tibetan Orange hon. Förstår henne faktiskt, om någon färg passar en yogamatta så borde det just vara Tibetan Orange.

Där gav jag upp och pausade processen. Vilade några dagar och återgick till urvalet idag. Behöver ju lägga den där beställningen en gång för alla. Så jag börjar om. Sneglar på alla färgerna och kommer inte fram till något beslut. Oj, där dök Dario upp. Darre ,vilken färg tycker du att jag ska välja på Mattan? Va, har du inte beställt den ännu, undrar han. Kastar ett öga på datorn som jag håller framför honom och säger ”Raspberry, fast jag kan inget om yogamattor”. Där står jag nu som ett stort frågetecken.

De enda två jag inte har frågat ännu är Fille och Mallan (Malin nr 2). Vet inte om jag vågar göra det. Lär stå där med ytterligare alternativ att välja mellan. Å andra sidan är de två riktiga hipsters och borde veta vad som är helt rätt just nu. Tror att jag ska skicka länk till dem trots allt. Under tiden tänkte jag involvera er med.  Ni kan hjälpa mig att välja rätt färg. Vilken färg tycker ni passar mig bäst? Kolla in bilderna och kryssa i er favorit. Ska bli kul att se var vi landar till slut.

Yogamattor från www.mykarma.se

Yogamattor från http://www.mykarma.se

Träna eller inte träna…det är frågan

Laddar mentalt inför kvällens träningsomgång. Anledningen till att jag överhuvudtaget behöver ladda är att jag har varit lite hängig och skippat träningen den senaste veckan. Egentligen kanske de senaste två veckorna om jag inte räknar in söndagens yogapass och BodyCombat förra veckan. Nu bär det emot av bara tanken på hur jobbigt det kommer kännas att stå där och pumpa.

En överläggning sker i mitt huvud och en massa anledningar till varför jag inte ska gå dyker upp. Ingen som är tillräckligt övertygande, måste jag erkänna. Vet att det är i sådana här stunder som man måste bita ihop och ta sig i kragen och gå till gymmet. När man väl står där kan man inte smita ut. Då får man hålla masken och kämpa sig igenom. Efteråt kommer det kännas bra, det vet jag.

Det är så lätt att ramla ur rutinen men så mycket svårare att hänga kvar i den. Och då är jag ändå en som verkligen tycker om att träna. Som tur är har SATS en regel om att en avbokning av ett pass måste ske senast en timme innan start. Har man lyckats missa tre avbokningar under en period blir man tillfälligt blockerad från förbokning. Hatar när det händer. Gör mitt bästa för att inte råka ut för det igen. Det gäller att bestämma avhopp i tid annars tvingas man gå, såvida man inte vill bli tillfälligt avstängd igen. Just nu tickar klockan och jag har bara några minuter på mig. Träna eller inte träna….det är frågan. Men idag ska det ske. Jag SKA gå! Måste, måste!