nyttjobb

Nöjdare än nöjd

Nu är första arbetsdagen avverkad. Hängde på låset imorse och fick vänta ut min nygamla chef Annika. Snacka om förväntansfull. Första mötet var en introduktion med generalsekreteraren för nytillkomna medarbetare. Som ni förstår var jag nyast. Att jag har börjat på en internationell organisation blev fort tydligt då vi gick över till engelska. En kollega från Jordanien var nämligen närvarande. Engelskan kommer dammas av känner jag.

Mycket lära känna nya kollegor också. Var medlyssnare på några viktiga möten. Spände öronen ordentligt och försökte hänga med på allt som sas. Inledningsvis finns inte något filter för väsentlig och oväsentlig information. Kommer väl utveckla det så småningom. Under tiden suger jag åt mig allt. Hann även med lite kaffeprovning. Ny kaffesort testades och då var alla kallade till samkväm. Bra tillfälle att lära känna fler.

Åkte hem otroligt nöjd och glad över att jag valde Plan. Dagen bekräftade verkligen valet och jag känner mig lyckligt lottad. Ska bli riktigt roligt när jag är klar med introduktionerna och kan börjar med riktiga arbetsuppgifter.

För att göra dagen ännu bättre ska jag avsluta den med att gå ut och se på fotboll i denna snöyra. Heja IFK Haninge Brandbergen!

Pirrigt och förväntansfullt

Idag är det pirrigt. Lite som inför den första skoldagen. En massa förväntningar. Kommer finnas mycket att lära sig. Läskigast är nog att lägga alla namn på minnet. På senare år har jag blivit riktigt kass på det. Man vill inte verka snorkig det första man gör. Får väl ha alla sinnen på spänn så att all ny info sjunker in ordentligt. Huga.

Under det senaste året har jag inte precis haft inarbetade rutiner. Inte mer än en gemensam förmiddags fikastund med maken. Resten av dagarna har kunnat byggas upp utifrån behov och dagsform. Ganska lätt att vänja sig vid. En hel del nytta har jag gjort men mest har det nog varit ren avslappning. Får vänja av mig från det nu. På gott och ont.

Har också bestämt mig för att åka kommunalt till jobbet. Det är mycket länge sedan det hände. Har antingen haft väldigt nära till jobbet så att jag har kunnat gå eller cykla  alternativt har det varit enklare och fortare att ta bilen. Kommer klara mig på 30-40 min dörr till dörr. Känns också bra.

Det sista lilla blir att välja utstyrsel. Vad ska man ha på sig första dagen. Kanske det svåraset beslutet att ta. Första intrycket är viktigt 🙂

Bitterljuvt beslut

Nu är beslutet taget. Det var det jobbigaste jag har gjort på väldigt väldigt länge. Hade ont i magen även efter att jag hade skrivit på. Här har jag gått och inte önskat mig annat än ett bra jobb och så när jag äntligen har fått ett får jag erbjudande om fler. Att man samma dag tackar ja till en och tackar nej till en annan drömarbetsgivare är ingenting jag var beredd på. Inte konstigt att den olustiga känslan ligger kvar och förtar del av glädjen över det tagna beslutet. Gjorde jag rätt val nu?

Det var inte riktigt så här jag hade föreställt mig det. Trodde att jag skulle skutta runt i glädjedans men i stället blev det lite bitterljuv upplevelse. Förrän man verkligen har börjat arbeta är det svårt att helt veta om man har gjort det rätta valet. Som tur är behöver jag inte vänta länge för att ta reda på hur det blir. Redan på onsdag kommer jag nämligen slänga mig rakt in i hetluften. Trots min vånda ska det faktiskt bli riktigt roligt att upptäcka en helt ny bransch men framför allt att bita tag i nya utmaningar och att lära känna helt nya arbetskamrater.

Tänkte hålla er på halster lite till och inte uppge var jag börjar. Men på onsdag kommer ni få veta var jag har hamnat 🙂

I’m in love with Majken

Jag föll för Majken från första stunden jag läste hennes blogg. Tack Twitter för att jag hittade henne! Varje ord, varje bild, varje tema talar till mig på något sätt. 

Majken, till dig vill jag bara säga – wow människa vad bra du är! Låt mig inte skrämma dig av min rättframma kärleksförklaring men jag kunde inte hålla det inne. Nu har du ett stort fan som har fått en fantastisk inspirationskälla.

Till er andra som vill upptäcka Majken och hennes kloka texter surfa in på http://www.majkenhood.com. 

Stora lärdomar väntar

Intressant men oroande tweet av MariaCardell. Eftersom jag inte har hunnit så långt som till formulering av spontanansökningar har jag något att se fram emot. Som om det inte är nog svårt att framhäva sig själv på rätt sätt med en tydlig kravprofil så ska man också kunna  framhäva sig själv så att det passar alla typer av krav. Funderar över hur mycket man måste träna för att Jante ska ge med sig och låta Egot ta över så att framhävandet blir effektivt?

Vänder och vrider på formuleringar dag ut och dag in redan som det är. Det verkar inte ta slut än på ett tag. Misstänker att jag kommer råka ut för det traditionella mönstret som vi marknadsförare brukar drabbas av d.v.s. när marknaden är mogen för att ta in vårt budskap så har vi själva ledsnat på det för länge sedan. Förhoppningsvis är budskapet effektivt och gör jobbet. I mitt fall hoppas jag att budskapet gör jobbet och genererar ett jobb innan jag hinner ledsna på min egen marknadsföring av mig själv.

Vårstädning av jaget

Det är många insikter och sanningar om mig själv som ställs på huvudet just nu. Jag vänder på en massa stenar, skakar om föreställningar om mig själv, dammar av mina kompetenser och identifierar framtida utsikter. Det är vårstädning av min professionella identitet.

Att vara arbetssökande är inte kul. I synnerhet inte om man är kvinna över 50 med invandrarbakgrund. Man vet aldrig riktigt vilken av anledningarna som ligger bakom de återkommande smällarna i det berömda glastaket. Var det åldern denna gång eller är det så att jag inte har den rätta branscherfarenheten? Är det för att jag har udda namn eller för att jag inte lyckas sticka ut tillräckligt i CV:t? Eller är det så att jag borde ha läst den där kursen som jag valde bort? Hemma är det aldrig så dammigt och eländigt som när vårsolen tränger igenom glasrutorna och skamlöst belyser det som är ogjort. Precis så utsatt känns det att söka jobb och bli synad in i minsta detalj. Alla små brister och tillkortakommanden uppdagas i ljuset.

Intet ont som inte har någonting gott med sig. Hela processen med att söka jobb är på sätt och vis renande. Kan inte minnas när jag senast hade tid att fokusera så intensivt på mig själv. Vad står jag för? Vad är jag bra på? Vad är jag mindre bra på? Vad kan jag bidra med? Vad vill jag? Helt plötsligt blir en massa bortglömda drömmar lite mer verkliga. Nästan så att de tycks realistiska. Man plockar fram dem från det mörka skrymslet i garderoben där de har fått ligga i väntan på att ägarinnan ska vilja bära dem igen.

Allt som kommer upp när man rannsakar sig själv är självklart inte smickrande men desto mer nödvändigt att ta itu med. Att kasta ut ur garderoben. De positiva insikterna är naturligtvis bara bra för självförtroendet. De ger extra luft under vingarna. De behåller vi. Och så sorterar vi allt så att det ser snyggt och prydligt ut. Vad skönt det känns när allt är på sin rätta plats. Rent och snyggt! Nu kan ljuset sippra fram hur mycket det vill. Det är vårstädat i garderoben och jag är redo!

En infångad dag

Vissa dagar, de bra dagarna, vill man inte ska ta slut. Det är de dagarna som bara flyter på, överraskar och fyller en med positiva känslor. Idag hade jag en sådan dag. En infångad dag. En rolig dag.

Att våren nalkas kan ha påverkat mitt sinne. Började med att byta ut stövlarna mot sköna sneakers. Traskar vidare mot pendeln på väg in till ett möte med min coach. Två stationer senare fylls vagnen med glada uppspelta barn i gula västar, som små ankungar på led. På väg in till stan. De ska på utflykt. Hela vagnen fylldes av tjatter och skratt. Jag fylldes av glädje.

Har lyckats få numret till min sedan många år förlorade frisör. Ringer henne för att överraska och boka tid. Möts av världens gladast tjej som blir genuint överraskad och glad åt att vi har återfunnit varandra. Ska bli sååå kul att träffas igen efter minst 25 år. Ser verkligen fram emot lördag.

Äter lunch med Fille. Vi äter koreanskt för första gången. Fantastiskt gott! Känns vuxet och trevligt. Tänk att jag har en vuxen son. En skäggig snygging som jag kan prata seriöst med.

Skyndar iväg till coachen. Idag är jag mycket gladare än sist vi träffades. Det märks redan i korridoren. Jag är bubbligare, pratigare och förmodligen mer mottaglig för både kritik och tips. Jag är på rätt väg och närmare målet. Snart helt nöjd med mitt CV.

Träffar Anna och lilla Olivia över en fika. Härligt att få gosa med den lilla prinsessan. Mysigt. Efter en stund dyker Jeanette upp. Nu är vi tre stycken före detta kollegor som sitter och skrattar åt det tragikomiska i att vara arbetslös. Roliga anekdoter om jobbsökarsituationer avlöser varandra. Är du över femtio med bra a-kassa gör dig inget besvär att söka jobb som  begravningsentreprenör. Ingångslönen är betydligt lägre än din a-kassa. Vi börjar se en massa fördelar med vår arbetslösa tillvaro. Det kanske inte är så tokigt att slippa jobba ett tag. Vi är många som sitter i samma båt och det är roligt att träffas och peppa varandra. Vi är tajtare nu än vi någonsin har varit.

Vi skiljs åt och jag åker tillbaka hem. Öppnar dörren och inne är det nystädat. Som pricken över i:et.

En bänkad Zlatan

I vår familj är vi tokiga i idrott. Nästan all idrott slukas frekvent. Okej då, kanske inte all, men merparten. Bara det handlar om tävling så är vi på. En bunt vinnarskallar är vi. Enligt familjens egna inofficiella stickprovs mätningar är jag vinnarskallarnas vinnarskalle. Jag är den som inte tävlar om jag inte är säker på en vinst. Ett påstående jag själv har myntat.

Som sådan har jag alltid tillhört laguppställningen. Det fattas bara annat. En given plats. Ett tydligt uppdrag. En i laget. Schyst kondis. Bra fart. Slitvarg. Målfokus. Skojig typ. Skrattar mycket. Har talang. Kanske lite uppkäftig. Gillar inte att stöpas i en form. Kan gnälla lite när det går dåligt men ger ändå allt på plan. Låter det bekant? Ni kanske känner igen typen? Klart ni gör. Jag är han. Fast en kvinnlig sådan. Okej, kanske inte just som han. Men nära.

Jaha, du vet, vi har kört det här spelsystemet ett tag och det håller inte riktigt. Vi behöver förnya oss. Ny laguppställning och ändrad speltaktik nästa säsong. Din spelartyp är inte helt given i laget så förbered dig på…bänken.

Bänkad! Jag?! Hur kan man bänka Zlatan?? Vinnarskallarnas vinnarskalle. Men det är så jag känner mig. Som en bänkad Zlatan. Lika arg som han skulle ha varit över att sitta på bänken. Lika otålig på att få komma in i spelet igen. Lika angelägen om att få tillhöra ett vinnande lag. Så hör upp alla tränare där ute, inte vill ni ha Zlatan på bänken? Eller?

När det oväntade händer

Jag är ett fullblods kontrollfreak. Erkänner. Ingenting som jag är stolt över. Ingenting som jag har djupat eller analyserat. Det finns säkert bra förklaringar till min ständiga oro, en oro för att det oväntade ska knacka på och skaka om min tillvaro. Låter förklaringen bero. Mer intressant för mig att fundera över är vad det är jag tror ska hända om jag tappar kontrollen. Tappar kontrollen som jag förmodligen aldrig har haft. Jag är medveten om det men ändå lurar jag mig själv om att jag har koll och på något vis kan gardera mig mot det oväntade.

Det oväntade kan vara något riktigt dåligt som man inte vill råka ut för, den oron är befogad, men det kan också vara något riktigt bra och det vill man inte gardera sig mot. Yrkesmässigt har denna egenskap varit enbart till godo, en projektledare med total kontroll, effektiv, många pluspoäng. Privat, inte lika effektivt. Möjligtvis effektivt glädjedödande om man frågar min familj.

Det oväntade hände för ett tag sedan, något som jag inte riktigt hade räknat med och som har skakat om min tillvaro ordentligt. Omorganisationer, uppsägningar och kompetensväxlingar har jag varit med om massor av gånger. De har svischat förbi mig. Oftast. Ibland har jag känt av dem mer än vanligt, som den gången när Lasse fick gå. Nu var det min tur. Jag ställdes inför ett vägval, att stanna eller söka ett nytt jobb. Tro det eller ej men mitt val föll på det ovissa och jag är numera arbetssökande. För ett fullblods kontrollfreak är detta tillstånd, som ni säkert redan har klurat ut, en enorm utmaning. Hur det går med det kommer ni få läsa mer om. Lovar. Hur just detta oväntade slutar, det återstår att se.