Oftast söker vi anledningar för att samlas och ha kul. Idag hade vi en bra sådan. Vi överraskade Christina som fyllde 50 förra veckan. Det blev både tårta på jobbet och en utekväll med tjejgänget. Vi är inte många tjejer på jobbet men ikväll var vi 100-procentiga. Ute och hade kul. När man väl tar sig ut inser man att man borde göra det oftare. Lite bubbel i Bouquerian på Mood och kramkalas med världens bästa Dennis. Vidare till en knökfullt Taverna Brillo. Mat och dryck och gott sällskap. Kan inte bli bättre. I’m happy! 
#blogg100
Dåligt beslut
Valde att gå ifrån rutinen och nu irrar jag runt i kollektivtrafiken. Tänkte passa på att yoga efter jobbet. Vid den tiden åker inte längre snabbussarna hem. Var helt övertygad om att pendeltågen åker som vanligt så jag hoppar av tvärbanan vid Årstaberg. Det skulle jag inte ha gjort. Där är stationen avstängd till augusti. Hoppar på första bästa buss på väg mot Gullmarsplan. Åker igenom områden som jag inte har sett tidigare. Spännande men inte det jag har planerat för. Har massor att göra hemma. Kommer vara glad om jag hinna med någonting överhuvudtaget eftersom jag nu måste hoppa mellan mängder av kommunikationsmedel för att komma till förorten. Minst tre busslinjer till blir det. Saknar min bil just nu.
Rasism är ingen gråzon
Kaos hos SD. Utrensning av en massa toppar i partiet. Förstår verkligen inte hur resonemanget går. Vilka är det man rensar ut? De som inte kan hålla tyst om att de är rasister och främlingsfientliga? Nolltolerans utåt skulle jag kalla det. Det finns inga gråzoner där. För eller emot. Man är inte mindre rasist om man håller tyst om det.
Hela partiets existens och fokus kretsar kring en enda fråga – att minska invandringen. Det enda stora problemet som behöver lösas för att Sverige ska må bra. Finns ingen otydlighet där. Röstar man på SD så vet man mycket väl vad det är man röstar på. Däremot kanske man inte alltid förstår vem det är som kommer att representera en och vilka metoder den vill använda sig av. Som att öppna en Pandoras ask. Allt möjligt kan poppa upp ur den.
Ingen blir mer trygg av att SD’s representanter håller tyst om sina ståndpunkter. Snarare tvärtom. Om någon ogillar en vill man veta det. Hellre att de visar sitt fula tryne än att man lindas in i en falsk trygghet. För mig är det tydligt vilket problem Sverige behöver lösa för att må bra. Kommer därför inte sörja om partiet imploderar. Ju mindre fragment de delas upp i desto bättre.
Våga vara dig själv
Det här är så på pricken beskrivet. De tankar som snurrar i huvudet på många av oss som inte kan eller får göra anspråk på svenskhet. Skrivet av Pooneh Rohi, doktorand i lingvistik, och publicerad i SvD Kultur.
Den där känslan i kroppen den finns bara där. Den har egentligen ingenting med hur man känner sig att göra. Man kan känna sig väldigt svensk, uppfattas som en av de flesta i sin omgivning men ändå drabbas av otillräcklig svenskhet i vissa lägen. Be om ursäkt läget eller smälta in läget skulle det också kunna kallas. När kameleonten i en inte riktigt gör jobbet då kommer den.
Den där känslan i kroppen kan många andra grupper också identifiera sig med. Alla som inte passar in i ett givet sammanhang. Man är för liten, för stor, för grön, för gul, för gammal, för ung, för mycket eller för lite av något helt enkelt. När man inte tillhör den stora majoriteten kan man lätt drabbas av den där känslan. Den går igång när man får den där blicken, hör den där tonen eller bara känner att här sticker jag ut och det är inte ok. Det är då man ska tysta ned den där egna rösten i huvudet som vill tona ned det där utstickande och unika i en. Det där som gör att du är du. Vad andra förväntar sig av dig eller hur andra ser på dig får inte forma dig. Ingen ska behöva smälta in på andras villkor. Det vackra i livet är vår mångfald och våra olikheter. Det är då vi är som starkast och bäst. När vi utgör en enhet i ett större sammanhang och när bara vi kan tillföra det lilla unika som bara vi kan. När vi kompletterar varandra.
Trotsiga pensionärer
Finns det en trotsålder för pensionärer? Någon form av revolt mot hela livet och sina medelålders rediga barn. Börjar misstänka att det kan finnas det. Precis när man har kommit ur föräldrarskapets utmaningar och slipper handskas med trilskande barn då börjar nästa utmaning. Trilskande föräldrar.
Har inget annat sätt för att beskriva det på. De där något åldrade individerna har slutar lyssna in och känna efter hur det förhåller sig med andras behov. I alla fall inte i samma utsträckning som tidigare. Istället lägger de allt fokus på sina egna. Fantastiskt bra! Det har jag peppar dem till länge. Får väl skylla mig själv när de sen ringer i tid och otid. De följer bara sin egen pensionärs tidtabell. De har helt glömt bort hur upptagen man är när man går till jobbet varje dag. Allt kretsar kring dem, vilket de på sätt och vis har rätt till, eftersom de är ursprunget till vår existens.
Vad är det då de gör dessa pensionärshuliganer? De vill precis som trotsiga barn ha uppmärksamhet. De har det tråkigt när tiden går långsamt. Då hittar de på en massa som involverar barn och barnbarn. Vill att alla ska äta hela tiden. De gnäller över att ingen frågar hur de har det fast man talas vid minst fem gånger om dagen. De är högljudda, glömska och kan allt själva. Om de vill att något ska hända då måste det hända på stört. De lyssnar på vad man säger men gör precis tvärtemot. De vet vilka trådar de ska dra i för att man ska få dåligt samvete och ge efter så att de får sin vilja igenom.
Man tycker att de är besvärliga när de är här men man saknar dem när de inte är det. Oavsett vad de hittar på älskar man dem ändå. Får väl ge dem tid. Det blir nog bra när de har mognat lite till. De där kaxiga typerna. Pensionärerna.
Dagen efter
Dagen efter är alltid tung och seg. För mig är den riktigt seg men inte av den anledning man oftast förknippar med dagen efter. Drack inte en droppe alkohol men känner mig bakis ändå. Vet inte om det är för att jag la mig väldigt sent, inte drack tillräckligt mycket vatten eller dansade för mycket. Något är det. Men har man roligt måste det kosta lite. Så nu softar jag framför tv:n, kollar på American Idol och mumsar godis. Snart dags för middag.
Hand-i-hand genom livet
Såg detta gulliga äldre par passera förbi hand-i-hand. Vackert. Sött. De till och med gick på samma sätt. Det är väl så att man med åren liknar varandra mer och mer. Tar efter mimik, rörelser och tankesätt. Men det som är finast av allt är att de stöttar och håller i varandra. Hand-i-hand genom livet. Det är kärlek det.
Bara att njuta
Underbart med sovmorgon och inga stora uppgifter framför sig. Laga lite mat, ta det lugnt och umgås med familjen.
En långpromenad genom Slätmossens naturpark för att fylla lungorna med ny frisk luft. Våren nalkas på många sätt. Något att se fram emot.
Sköna stunder är alltid välkomna. Långfredagen får gärna bli lång om den är så här avslappnad.
Kycklingar är också barn
Igår läste jag som vanligt Metro på bussen och kan inte riktigt släppa en artikel om äggindustrin. Camilla Björkblom från Djurens Rätt star bakom den och ja den är säkert partisk men om en bråkdel av vad som står i den stämmer så är det hemskt. Och ja, jag är den största hycklaren av alla som fortfarande äter både kött och ägg och ändå förfasar mig över förhållandena för de stackars kycklingarna och hönorna. Oinsatt, med huvudet i sanden är vad jag är. Gissningsvis är jag inte ensam om att låtsas som att det regnar samtidigt som jag mumsar i mig mina ägg och kycklinglår. Bekvämt är vad det är. Det här har jag gjort i alla mina år och det är mycket lättare att fortsätta på samma spår än att ändra på sig och bryta mönstret.
Nej, jag tror inte att äggindustrin drivs av onda människor som tycker om att plåga små kycklingar och hönor. Tror snarare att de på sätt och vis är övertygade om att de gör det bästa möjliga utifrån de förutsättningar och regler som gäller idag. Precis som många andra branscher i övrigt. Om man inte sätter press på dem, oftast krävs det en ekonomisk sådan, så förändras ingenting. Vi fortsätter att skövla, exploatera och tortera för att tillfredsställa våra egna behov. Sådan är människan och det skäms jag verkligen för.
Om vi läser artikeln och byter ut kycklingar mot människobarn och hönor till kvinnor skulle vi absolut tänka om. Att gasa ihjäl hankycklingar första dygnet bara för att de ur vårt perspektiv är värdelösa är fruktansvärt bestialiskt. Att provocera fram onaturlig värpning i en omfattning som är ohälsosam för hönan och förmodligen även för oss som äter ägget är lika hemskt som att tvinga kvinnor att föda barn på barn på barn tills de inte längre klarar av det. Då gasas de ihjäl och bränns upp. Allt för att vi ska kunna mumsa i oss våra ägg.
Definitivt en tankeställare för oss alla. Dig och mig som äter ägg och kött. Vad får vår bekvämlighet och glupskhet kosta? För visst handlar det om pengar även i detta fall. Det gör det alltid. Camilla Björkblom uppmanar oss att låta fåglarna behålla sina ägg i Påsk. Visst kan vi göra det. Men vad gör vi efter Påsk är den stora frågan.
Belgrad – ett mini-Berlin som aldrig sover
Vill slå ett slag för min födelsestad Belgrad och allt den har att erbjuda. En säljande men träffsäker artikel om Belgrad – ett mini-Berlin som aldrig sover på Lyx.se Sveriges nätmagasin för livsnjutare.
Behöver inte säga så mycket mer än att staden nattliv utsågs till världens bästa av Lonely Planet 2009. Eller vad sägs om
I Belgrad möts man av en avspänd mentalitet och ett levnadstempo som ligger hälsosamt under den typiska storstadshetsen.
eller kanske det bästa av allt
I Serbien står mat och dryck i högsta grad i centrum.
Kanske inte det mest förväntade stället att åka till med absolut ett värt att upptäcka och uppleva.
I knopp och hjärta 