Andelen kvinnliga anställda på min nya arbetsplats är betydligt större än den manliga. Inte helt ovanlig företeelse i välgörenhetsbranschen. Killarna är således få och väl utspridda över lokalen. Jag har i denna genusobalans fått förmånen att dela skrivbordsfyrklöver med två grabbar. Trevligt! Mina skrivbordskompisar har oftast inga matlådor med sig vilket passar mig utmärkt. Har fått hänga med grabbarna och upptäcka Hammarby Sjöstads matutbud. Förutom fin-sushi-stället Tezukuri Sushi och sallads-meccat Fine Food har en annan favorit seglat upp – Texas Longhorn.

Hela tre gånger har jag hunnit äta på Texas Longhorn och varje gång har jag varit den enda tjejen i sällskapet. Idag hade jag inte mindre än fem manliga kollegor till bords. Kunde inte låta bli att garva åt situationen. Hur jag än gör och var jag än befinner mig så tendera jag att bli en av grabbarna. I alla fall när det handlar om mat. Mina matvanor eller kanske ovanor gör mig ytterst lämplig för grabbställen. Serbisk cuisine i kombination med make och två söner får en inte direkt att räkna kalorier till lunch. Obefintlig karaktär när det gäller att begränsa det egna matintaget underlättar inte heller. På det kan en upparbetad matkondition läggas till och vips så är jag direktkvalificerad till grabbluncherna. Inget kval där inte. De kände igen mig direkt.

Upptäckten att jag var enda tjejen vid bordet och en av få tjejer på hela stället gav mig en tankeställare, inte kring sällskapet för grabbar trivs jag med och jag äter gärna lunch med dem, utan kring mina matvanor. Kanske dags att bryta invanda mönster även när det gäller näringsintag och bli lite tjejigare i maten. Jag är trots allt ingen grabb. Tror att det skulle göra mig gott att skaffa nyttigare matvanor. Om inte annat så skulle det göra mig lättare vilket i sig inte skulle vara helt fel. Det enda lilla bekymret är om jag verkligen klarar av att vara tjej i maten.