Hot Mojo eller Not Mojo?

Tjohoo! Nu är även detta gjort! Äntligen tog jag mig till ett Hot Mojo pass. Yogaövningar i 38-gradig värme. Kroppen mådde bra men andningen var det lite värre med. Har aldrig svettats så mycket heller. Måste ha blivit av med minst ett kilo kroppsvätska. Är det bra månde?

Just nu sitter jag på bussen hem och är inte helt övertygad om fördelarna med denna träningsform. Visst kan man stretcha lite extra i värmen men till vilken nytta när man andas som genom ett sugrör. Kan bli första och sista gången för mig. I vilket fall som helst kan jag bocka av det från min vill testa lista. Hot Mojo kan bli Not Mojo.

Har annars varit väldigt på g den senaste veckan. Som vanligt med mig är det lite jo-jo över det hela. Tränar en-två gånger ena vecka för att sen träna varje dag veckan efter. Sedan i fredags har jag kört alla dagar utan lördag. Fredag Yoga – söndag Yoga – måndag Body Combat – tisdag Pump – idag onsdag Hot Mojo. Ni förstår i vilken form denna 50+ :are kommer att befinna sig i i sommar. Äntligen hemma i en bikini! Får extra draghjälp av mina Plankompisar som är så nyttiga i maten att jag inte har annat val än att också haka på. Why not hot känns överkomligt. Såvida inte Påskhelgen förstör hela mitt hot in a bikini-upplägg. Egen cuisine med massor av godis och ingen träning på ett tag kan resultera i Hot? Not! Why?

Mammas lilla fotbollsproffs och Stockholms snyggaste lag

Jag är inte bara en av grabbarna på jobbet, jag är även en grabbmamma med allt vad det innebär. Följer mina grabbar i vått och torrt. Mamma är deras största beundrare och i mina ögon är de bäst på allt de tar sig för. Gissar att det är en mammas viktigaste uppgift att alltid finnas där och heja på. Det har jag nu gjort i väldigt många år. Oavsett vad det handlar om så är jag där och stöttar. Framförallt har jag stått vid sidan av otaliga idrottsarenor. Tennis, basket och fotboll har jag full koll på. Brukar skryta med att jag hittar till de flesta planer, hallar och banor i Stockholmstrakten. Det har varit fantastiskt roligt att hänga med och få dela både framgångar och förluster. Det senare vill man helst undvika. Vinster däremot radar man gärna upp på rad.

Med åren har ambitionerna förändrats för både mig och sönerna. Från att tro att man fostrar ett litet kommande proffs till att glädjas åt att idrottandet ger så mycket mer än tillfälliga framgångar. Framför allt handlar den om engagemang och gemenskap. Fantastiskt att vara del av en grupp som strävar åt samma håll. Därför är det extra roligt att Dario fortfarande spelar fotboll och att han gör det just för sin hemmaklubb där han en gång började, IFK Haninge Brandbergen. Idag hade de sin säsongspremiär och vann med 3-0 mot Eskilstuna. Mitt lilla fotbollsproffs till son gjorde två av dessa. En stolt mamma stod så klart vid sidan av fotbollsplanen och hejade på.

Heja IFK Haninge Brandbergen! I år är det ert år och nästa blir det tvåan. Heja, heja!! Om ni mot förmodan inte skulle vinna årets serie i fotboll så kan jag lova er att ni absolut skulle vinna titeln som Stockholms snyggaste och trevligaste uppställning. Bara det är värt all möda.

 

Delar av det snygga laget

Delar av det snygga laget

Målgöraren

Målgöraren

Det lilla fotbollsproffset

Det lilla fotbollsproffset

Det stora fotbollsproffset

Det stora fotbollsproffset

Hejaklacken på plats

Hejaklacken på plats

 

När Bregotten reste genom Europa

Nu har de rullat iväg söderut det söta gulliga paret. Precis som på uppresan i en fullpackad bil. Om ni frågar mig vad de har i bilen så är jag lite osäker men mycket är det. Det jag hann uppfatta när jag vinkade av dem var att det fanns många rullar varav en var en inrullad Kina-matta och några andra var toarullar. Har inte tänkt på det men gissar att svenskt toapapper håller bättre kvalité än det serbiska. Lika bra att hålla den standard man är van vid tänker de säkert mina små gullisar. Kaffeförpackningar och filter till bryggkaffe finns garanterat också med. I Serbien dricks det inte lika mycket filterkaffe som det kallas där. Hur ska vi klara oss utan bryggkaffe vi som är vana med det hemifrån? Det går inte så vi tar med oss det ned. De har även med sig en ny laptop. På gamla dar har de blivit datoriserade och vill ha en i varje bostad så att de slipper ha med sig en och samma upp och ned varje gång de reser genom Europa. Varför de inte köper en där nere vet jag ej. Vissa saker håller helt enkel inte måttet.

Oj, just det, har för mig att de även har med sig någon form av isoleringsväv och annat som hör badrumsrenovering till vilket de ämnar ägna sig åt så fort de kommer till huset i Belgrad. I Sverige är vi bättre på det också, att isolera oss vill sägas. Säkert har de tryckt in lite kläder och kanske någon kudde eller ytterligare en och annan teknisk manick som man inte kan vara utan. I vilket fall som helst brukar bilen vara smockad.

Förra året hade de även laddat med Bregott, flera paket som de skulle ha med sig i en kylväska, eftersom de svenska barnbarnen med vänner och flickvänner skulle hälsa på. Dessa Bregott glömdes i kylskåpet hemma i Haningebostaden. När de insåg det köptes det in nya i Trelleborg som också glömdes i ett kylskåp. Denna gång i Wien. Har en kusin där som de alltid hälsar på på vägen ned. Bregotten behövde stå kallt under besöket. Eftersom de var ytterst nödvändiga att ha med sig för barnbarnens skull vilket inget av barnbarnen känns vid och riktigt vet varför, förmodligen har någon försagt sig vid något tillfälle och mormor och morfar plockade upp behovet, så gjordes det upp en plan. Bregottpaketen skulle kusinen ta med sig nästa gång hon och hennes familj skulle åka hem till mamma, min moster, i Bosnien. Där skulle de så småningom hämtas upp nästa gång min mamma hälsade på syrran. Självklart i god tid innan barnbarnen kommer på besök i Serbien. Det är viktigt att ha rätt smör på mackan om man är svenskt barnbarn!

Ni som läste mitt inlägg Ordningen är återställd från den 18 oktober förra året vet också att de har skapat denna vana att transportera saker de saknar genom Europa från det ena till det andra landet. Mat upp och toapapper ned. Dålig hörapparat upp och ny bra ned. Den ickehörande pappan har faktiskt skaffat sig bättre hörapparat i år så förhoppningsvis kommer han vara lite bättre på att lyssna på vad som sägs. Detta under förutsättning att han verkligen har lyssnat ordentligt när inprovningen gjordes. Vi är inte helt övertygade om att så är fallet så mamma har blivit beordrad att svara i mobilen under den långa bilresan. Tidigare år har han svarat fast han har kört bil och inte hört vad som sägs. Den stressen vill vi slippa. Nu sitter jag på spänn och hoppas att de idag hinner fram till Wien ordentligt, med eller utan Bregott i bagaget.

Det gulliga paret i maj 1960

Det gulliga paret i maj 1960

Det gulliga paret oktober 2012

Det gulliga paret i oktober 2012

Vinna eller förlora mot mig själv?

Tur att jag är envis och ger mig inte i första taget för i annat fall hade jag gett upp utmaningen jag har antagit för ett tag sedan. Ska ju blogga 100 dagar i sträck. Har ingen bra koll på hur många inlägg jag har hunnit med men vet att utmaningen tar slut någon gång i början av juni. Hur sjutton ska jag klara det fram tills dess? Har märkt att mina inlägg kommer senare och senare på dagen och snart har jag inget utrymme kvar att hinna skriva ett inlägg på vilket kommer innebära att jag missar en dag till slut. Då är det kört med utmaningen och jag har förlorat mot mig själv.

Varför gjorde jag detta? Trodde jag att inspirationen skulle flöda 100 dagar i sträck bara sådär. Typiskt mig. Nu vill jag inte ge upp så jag levererar taskiga inlägg istället. Ska verkligen försöka skärpa till mig. Gör jag inte det snart kommer jag lägga ned utmaningen och göra mig själv besviken. Vinna eller förlora mot mig själv det är frågan?

Gott-gotti-gott-gott

Många på min nya arbetsplats har med sig matlåda. Jag tror inte att jag har haft en matlåda med mig till jobbet mer än 10 gånger under hela mitt yrkesliv. Någonting hände denna vecka och jag har två dagar på raken packat med mig mat. Har känt mig extremt duktig.

Idag visade det sig vara i onödan. Samma fulla matlåda som följde med mig i väskan till jobbet fick åka orörd tillbaka till Haninge igen. Mina nya arbetskamrater tog med mig till Tezukuri Sushi, Hammarby Kaj 38, istället för att äta på kontoret. Jag är så glad och tacksam att jag fick hänga med och upptäcka detta ställe. Sushin som serverades visade sig vara bland de absolut godaste jag någonsin har ätit. Kanske var jag extra sugen på sushi så det satt extra bra eller så är de grymma på att tillaga sushi. Vill rekommenderade dem varmt.

Kom hem och hade tur på nytt. Hemma väntade en nygjord smoothie. Tack sonen! Nu kan jag träna ordentligt full av vitaminer.

20140325-181757.jpg

20140325-181939.jpg

Fest, mest och bäst

Vår temafest var verkligen kul. Åt och drack gott, dansade och skrattade mycket. En kick som räcker länge. Alla hade sin tolkning av temat och världens bästa värdpar gick som vanligt all in. Serbiskt hela vägen.

20140324-211708.jpg

20140324-211748.jpg

20140324-211844.jpg

Vilken vändning!

Vilken otrolig vecka det har varit. I måndags när jag vaknade var jag arbetssökande och fredag eftermiddag kommer jag hem efter en lång arbetsdag. Från noll till hundra på några dagar. Livet kan verkligen vända på en femöring. I det här fallen en positiv vändning. Håller på och nyper mig i armen fortfarande. Är detta på riktigt, ingen dold kamera? Kan jag verkligen stänga ned alla myndighetskontakter och allt jobbsökeri bara sådär? Svaret är: Jaaa, det kan jag!

Tjohooo!! Underbart skönt! Nu kan jag ta helg på riktigt. Har lite förväntningar på helgen. Ska på temafest på söndag och behöver förbereda mig inför det. Letar utstyrsel som på något vis har anknytning till Serbien. Vet ännu inte vad som kännetecknar en serbiska mest, en folkdräkt eller ett våpfodral. Kanske ett våp i folkdräkt? Om man nu ska förstärka stereotyper. Kul blir det i alla fall. Tanken är att vi ska fira goda vänner som förnyade sina bröllopslöften i augusti och enligt serbisk tradition ska man fira paret någon gång under det första året. Är osäker på om det är just ett specifikt datum man firas eller om det är godtyckligt. Oavsett vilket så är det ytterligare en bra anledning till fest och samkväm. Mat, dryck, musik och dans. Det om något brukar känneteckna serber. Allt är en fest!

Inser just när jag skriver detta att jag verkligen är en korsbefruktad individ. Börjar ett inlägg om jobb och avslutar det med fest. Färgad av mina två kulturer. En pratglad festprisse som drivs av Jante. Så det kan bli 🙂

Pirrigt och förväntansfullt

Idag är det pirrigt. Lite som inför den första skoldagen. En massa förväntningar. Kommer finnas mycket att lära sig. Läskigast är nog att lägga alla namn på minnet. På senare år har jag blivit riktigt kass på det. Man vill inte verka snorkig det första man gör. Får väl ha alla sinnen på spänn så att all ny info sjunker in ordentligt. Huga.

Under det senaste året har jag inte precis haft inarbetade rutiner. Inte mer än en gemensam förmiddags fikastund med maken. Resten av dagarna har kunnat byggas upp utifrån behov och dagsform. Ganska lätt att vänja sig vid. En hel del nytta har jag gjort men mest har det nog varit ren avslappning. Får vänja av mig från det nu. På gott och ont.

Har också bestämt mig för att åka kommunalt till jobbet. Det är mycket länge sedan det hände. Har antingen haft väldigt nära till jobbet så att jag har kunnat gå eller cykla  alternativt har det varit enklare och fortare att ta bilen. Kommer klara mig på 30-40 min dörr till dörr. Känns också bra.

Det sista lilla blir att välja utstyrsel. Vad ska man ha på sig första dagen. Kanske det svåraset beslutet att ta. Första intrycket är viktigt 🙂

Nu vet ni

Om ni någon gång har tvivlat eller grubblat över hur det ligger till säger jag bara:

20140315-175350.jpg

Har inte läst boken ännu men jag känner tjejen i fråga.

Om ni undrar….

För er som undrar hur det gick med gårdagens inlägg och min yogamatta kan jag hälsa att Raspberry leder men en uppstickare har intagit en säker andraplats, Midnight Blue.  Själv har jag fortfarande inte tagit ställning. Några andra beslut kom emellan och det blev overload i hjärnan. På det vaknade jag med huvudvärk i morse. Den där eländiga förkylningen som inte vill släppa greppet om mig gör sig påmind igen.

Annars är det toppen! Aldrig bättre faktiskt. Det är vår ute. Ljuset gör mig mycket, mycket gladare. Kycklingparaden av dagisbarn på utflykt som jag såg igår lyfte mitt humör till toppnivåer. Finns inget finare än lyckliga tjattrande små barn. När de mår bra mår jag också bra. Och så har jag massa planer för nästa vecka.

Finns några orosmoln som jag inte riktigt orkar fördjupa mig i eftersom skallen känns så tjock fortfarande. Kan nämna en bara för att lätta mitt hjärta och inte hålla er på halster. Mamsen och papsen planerar sin resa till Belgrad och jag har återigen inte lyckades övertyga dem om att lämna bilen hemma och flyga ned istället. Bara i år säger de. Nästa minsann då blir det ändring. Tror nog på det när jag ser det.