Dagen med änglavakt 

Ett dumdristigt drag och livet förändras för alltid. En onödig omkörning trots all tid i världen. Ett ögonblick av ickekontroll. Bromsar, skrik och dunsar. En flygtur utför. Ned i ravinen. Inget liv som passerar förbi i huvudet. Endast ett lugn och en tystnad mellan dunsarna. Plötsligt tar det slut. Ett träd räddar oss. Vi ligger på passagerarsidan. En hjälte till make. Han agerar. Det gör också människorna som såg oss försvinna ned. De drar upp oss på vägen en efter en. Vi väntar på en ambulans som aldrig tycks komma. När den väl gör det kör den iväg oss, den lilla chockade familjen, i ilfart nedför samma väg som vi precis hade lagt bakom oss. På vägen ned frågar de ortsborna var sjukhuset ligger. Tänk om, tänk om…. Det är det enda som snurrar i mitt huvud. Jag gjorde misstaget som kunde kostat min familj livet. Av någon outgrundlig anledning landade notan på endast två stygn i huvudet på föraren, en totalkvaddad splitterny bil och ett livslångt kontrollbehov. Ett pris vi har råd med tack vare den änglavakt vi hade den dagen. För inget kan ha en sådan tur utan hjälp av högre makt. Exakt på dagen för 15 år sedan var änglarna med oss.

Åkte genom twighlight zone

Nu äntligen har jag sett det med egna ögon. Det händer skumma saker därute efter midnatt. Jag tror nämligen att jag åkte igenom en parallellvärld i natt.

Efter en trevlig kväll med två vänninor var jag på väg hem i bilen längs med Nynäsvägen. 00.03 visade klockan utanför Farsta. Kände mig lite trött och spände därför ögonen lite extra när en sportbil susade förbi mig i minst 120 på 70-sträckan. För övrigt var vägen öde. Som vanligt några taxibilar och en och annan personbil.

Vid Länna händer det något som får mig att gapa stort. Är nog fortfarande lätt omskakad. Mitt i detta öde mörker strömmar det ut hundratals bilar från Länna påfarten och söderut på Nynäsvägen. De kommer i hög fart och i sådan mängd att jag för ett ögonblick blir rädd. Vet ej åt vilket håll jag ska styra min bil för de som kör ut på den trefiliga motorvägen ömsom byter fil ömsom klungar ihop sig för att så småningom ställa sig längs med vägen precis innan avfarten till Handen.

Jag sicksackar mig igenom denna från mitt perspektiv irrationella men egentligen väldigt samspelta skrämmande bilklunga. Ser att det redan står bilar och folk på motsatt vägsträcka och när jag tittar till höger om klungan ser jag ett enormt publikhav av människor i mörkret. Inser att jag har hamnat mitt i ett kommande streetrace.

För ett ögonblick vet jag inte vilken väg som är säkrast för mig att ta. Vill inte hamna mitt i racet så jag svänger av så fort jag kan för att istället hamna mitt i ett cirkusfölje som åker igenom Handen. Nu känns allt verkligen som en twighlight zone. Drömmer jag eller händer allt detta på riktigt? Som en trollskog fast utan skog. Tror att det är säkrast för mig att fortsättningsvis hålla mig hemma efter midnatt, gammal tant som jag är.

IMG_7950.JPG

IMG_7947.JPG

IMG_7949.JPG

När Bregotten reste genom Europa

Nu har de rullat iväg söderut det söta gulliga paret. Precis som på uppresan i en fullpackad bil. Om ni frågar mig vad de har i bilen så är jag lite osäker men mycket är det. Det jag hann uppfatta när jag vinkade av dem var att det fanns många rullar varav en var en inrullad Kina-matta och några andra var toarullar. Har inte tänkt på det men gissar att svenskt toapapper håller bättre kvalité än det serbiska. Lika bra att hålla den standard man är van vid tänker de säkert mina små gullisar. Kaffeförpackningar och filter till bryggkaffe finns garanterat också med. I Serbien dricks det inte lika mycket filterkaffe som det kallas där. Hur ska vi klara oss utan bryggkaffe vi som är vana med det hemifrån? Det går inte så vi tar med oss det ned. De har även med sig en ny laptop. På gamla dar har de blivit datoriserade och vill ha en i varje bostad så att de slipper ha med sig en och samma upp och ned varje gång de reser genom Europa. Varför de inte köper en där nere vet jag ej. Vissa saker håller helt enkel inte måttet.

Oj, just det, har för mig att de även har med sig någon form av isoleringsväv och annat som hör badrumsrenovering till vilket de ämnar ägna sig åt så fort de kommer till huset i Belgrad. I Sverige är vi bättre på det också, att isolera oss vill sägas. Säkert har de tryckt in lite kläder och kanske någon kudde eller ytterligare en och annan teknisk manick som man inte kan vara utan. I vilket fall som helst brukar bilen vara smockad.

Förra året hade de även laddat med Bregott, flera paket som de skulle ha med sig i en kylväska, eftersom de svenska barnbarnen med vänner och flickvänner skulle hälsa på. Dessa Bregott glömdes i kylskåpet hemma i Haningebostaden. När de insåg det köptes det in nya i Trelleborg som också glömdes i ett kylskåp. Denna gång i Wien. Har en kusin där som de alltid hälsar på på vägen ned. Bregotten behövde stå kallt under besöket. Eftersom de var ytterst nödvändiga att ha med sig för barnbarnens skull vilket inget av barnbarnen känns vid och riktigt vet varför, förmodligen har någon försagt sig vid något tillfälle och mormor och morfar plockade upp behovet, så gjordes det upp en plan. Bregottpaketen skulle kusinen ta med sig nästa gång hon och hennes familj skulle åka hem till mamma, min moster, i Bosnien. Där skulle de så småningom hämtas upp nästa gång min mamma hälsade på syrran. Självklart i god tid innan barnbarnen kommer på besök i Serbien. Det är viktigt att ha rätt smör på mackan om man är svenskt barnbarn!

Ni som läste mitt inlägg Ordningen är återställd från den 18 oktober förra året vet också att de har skapat denna vana att transportera saker de saknar genom Europa från det ena till det andra landet. Mat upp och toapapper ned. Dålig hörapparat upp och ny bra ned. Den ickehörande pappan har faktiskt skaffat sig bättre hörapparat i år så förhoppningsvis kommer han vara lite bättre på att lyssna på vad som sägs. Detta under förutsättning att han verkligen har lyssnat ordentligt när inprovningen gjordes. Vi är inte helt övertygade om att så är fallet så mamma har blivit beordrad att svara i mobilen under den långa bilresan. Tidigare år har han svarat fast han har kört bil och inte hört vad som sägs. Den stressen vill vi slippa. Nu sitter jag på spänn och hoppas att de idag hinner fram till Wien ordentligt, med eller utan Bregott i bagaget.

Det gulliga paret i maj 1960

Det gulliga paret i maj 1960

Det gulliga paret oktober 2012

Det gulliga paret i oktober 2012