Firar jämnt

Igår en vacker 50-åring och idag 100 dagar av bloggande. Äntligen! Blogg100-utmaningen är över och jag klarade det. Lyckades t o m överproducera något genom att skriva ihop 105 inlägg sedan den 1 mars. Är osäker på vad jag ville uppnå med utmaningen mer än att bekräfta för mig själv att jag kan när jag vill. ”Ingenting är omöjligt” som Gunde skulle ha sagt och han visade sig ha rätt vad gäller bloggande.

Tillbaka till den vackra 50-åringen och hennes ljuvliga sweet-sixteen-firande dotter, tillika min guddotter.  

En mor och dotter som har gjort festarrangemang och fotografering till en avundsvärd konst. Kardashians släng er i väggen. Lillis och Anja är bäst! Blixtarna duggade tätt när tårtorna, som för övrigt också var rena konstverk, åkte fram.  

Som alltid går tiden fort när man har roligt. Skulle gärna ha velat snacka och dansa mer med alla ”goa” människor som man allt för sällan träffar, i synnerhet gästande göteborgare på besök, men hann inte riktigt. Får hoppas på att någon firar något snart igen.

Vi försökte få till den traditionella tjejbilden men det var, sorry Gunde, helt omöjligt. Går ej att fånga så mycket skönhet på en och samma bild visade det sig! Alla kom helt enkelt inte med.

Inlägg #105 i #Blogg100. Framöver kommer jag inte vara lika regelbunden utan mer inspirationsdriven i mitt skrivande. Håll ut! Det kommer mera så småningom.

Vilken vändning!

Vilken otrolig vecka det har varit. I måndags när jag vaknade var jag arbetssökande och fredag eftermiddag kommer jag hem efter en lång arbetsdag. Från noll till hundra på några dagar. Livet kan verkligen vända på en femöring. I det här fallen en positiv vändning. Håller på och nyper mig i armen fortfarande. Är detta på riktigt, ingen dold kamera? Kan jag verkligen stänga ned alla myndighetskontakter och allt jobbsökeri bara sådär? Svaret är: Jaaa, det kan jag!

Tjohooo!! Underbart skönt! Nu kan jag ta helg på riktigt. Har lite förväntningar på helgen. Ska på temafest på söndag och behöver förbereda mig inför det. Letar utstyrsel som på något vis har anknytning till Serbien. Vet ännu inte vad som kännetecknar en serbiska mest, en folkdräkt eller ett våpfodral. Kanske ett våp i folkdräkt? Om man nu ska förstärka stereotyper. Kul blir det i alla fall. Tanken är att vi ska fira goda vänner som förnyade sina bröllopslöften i augusti och enligt serbisk tradition ska man fira paret någon gång under det första året. Är osäker på om det är just ett specifikt datum man firas eller om det är godtyckligt. Oavsett vilket så är det ytterligare en bra anledning till fest och samkväm. Mat, dryck, musik och dans. Det om något brukar känneteckna serber. Allt är en fest!

Inser just när jag skriver detta att jag verkligen är en korsbefruktad individ. Börjar ett inlägg om jobb och avslutar det med fest. Färgad av mina två kulturer. En pratglad festprisse som drivs av Jante. Så det kan bli 🙂