Det kan inte ha undgått någon att jag gillar sushi. Minst två luncher per vecka blir det. Finns två bra men väldigt olika alternativ att välja emellan nära min arbetsplats, Sushi Yama i PK-huset och så Koyama på Mäster Samuelsgatan. Om Sushi Yama andas koncept och mekanisk hantering så är det precis tvärtom på Koyama. Där kör man ett eget unikt uttryck som jag till stor del kopplar till ägarinnans personlighet. En vass och bestämd kvinna med full koll på beställningar och personalen. Alltid långa ringlande köer av folk som bara måste ha deras sushi. 

Jag kan inte riktigt låta bli att dra paralleller mellan dem och The Soup Nazi (video) i Seinfeldavsnittet som handlar om den kräsne och krävande ägaren av en soppservering vars kunder gjorde allt för att få äta den goda soppan. Ingen ville hamna i onåd hos honom för då kunde man bli bannlyst från soppan. Lite så känns det även här. Ägarinnan (tror jag att hon är för hon agerar så) är sträng men sushin är riktigt god så man köar tålmodigt och nickar snällt när man beställer. Idag hade hon inte full koll på en av tjejerna som missade att skicka med pinnar med min beställning så jag fick äta min sushi med händerna och en viss hjälp av en gaffel, ve och fasa! Kommer inte på tal att jag beklagar mig för henne för inte vill jag riskera någonting inför framtida köp 😁.