Sverige

Baklängesåkning genom landet Sverige

Åker baklänges genom öppna landskap. På tåg är det möjligt. Glömde ta med mig en bok så jag läser nyhetsapparna, scrollar igenom Facebook- och Twitterflödet. Vet inte hur klokt det är egentligen. Så många anledningar till att bli upprörd eller känna hopplöshet. Inte många ämnen som får en att må bra. Kanske skulle man som en av mina kloka jobbkollegor kasta ut tv:n och sluta läsa nyheter helt. Bättre att leva i okunskap om omvärldens händelser än att matas ihjäl med allt elände som vi ändå inte kan lösa. Eller kan vi? 

I hetsen att ständigt skapa nyhetsflöden dränks vi av det ena budskapet värre än det andra. För balansens skull lyfter man först upp en fördelaktig röst för att sedan några rader längre ned ge utrymme till en motröst. Så ska det vara i ett land med yttrandefrihet så länge det inte går till överdrift vilket det oftast gör. Vissa budskap bankas i oss så hårt att de till slut blir ett mentalt faktum. 

Skulle vilja veta hur resonemanget går hos medieredaktionerna när det handlar om att inte spela olika propagandamaskiner i händerna, vilket ofta sker, medvetet eller omedvetet. Jakten på säljande rubriker överdriver problemen och skrämmer upp folk. Som läsare tar man ställning, för eller emot. Sociala medier piskar därefter upp stämningen ännu mer genom frånvaron av sakliga debatter och vips har vi fullskaliga ideologiska krig. Tror inte att jag behöver ge er exempel på vilka de är eftersom ni säkert redan har era egna oroshärdar.

Konstaterar att baklängesåkning genom öppna landskap rensar hjärnan. Sex timmar räcker till många tankar och ännu fler inlägg.

   
 

Italien tar hem det i år

Snart är Eurovision Song Contest igång. Alltid nyfiken på vilka låtar som är med och tittar därför på förhandsprogrammen. Egentligen tycker jag inte att man kan tävla i musik lika lite som man skulle kunna tävla i konst. Det finns något vackert i ll musik. Brukar irritera mig på omdömena som gästande bisittare levererar. Ett moment som man skulle kunna vara utan. Inte alls intressant vad någon av dem tycker. Hellre vill jag veta mer om artisterna och låtskrivarna än att höra gnäll över hur dålig någons engelska är. Ändå står jag ut med gnället för att kunna få en förhandstitt.

Ingen låt som har stuckit ut särskilt förutom att jag vurmar för Montenegros fina låt Adio med Knez skriven av Zeljko Joksimovic, en man som verkligen kan det här.

Låten värmer mitt balkanhjärta. Heja Montenegro!

Tror dock, utan att ha hört alla deltagande låtar, att årets absoluta vinnare kommer vara Italien med Il Volo och låten Grande Amore. Ett klockrent koncept! Tre snygga killar som sjunger smäktande vackert på italienska om kärlek. Hur kan någon motstå det? Omöjligt.

Italien har vinnarlåten

Möjligtvis skulle ett litet hot kunna komma från en snygg skånsk hjälte och hans små söta tecknade ballonggubbar.

När Bregotten reste genom Europa

Nu har de rullat iväg söderut det söta gulliga paret. Precis som på uppresan i en fullpackad bil. Om ni frågar mig vad de har i bilen så är jag lite osäker men mycket är det. Det jag hann uppfatta när jag vinkade av dem var att det fanns många rullar varav en var en inrullad Kina-matta och några andra var toarullar. Har inte tänkt på det men gissar att svenskt toapapper håller bättre kvalité än det serbiska. Lika bra att hålla den standard man är van vid tänker de säkert mina små gullisar. Kaffeförpackningar och filter till bryggkaffe finns garanterat också med. I Serbien dricks det inte lika mycket filterkaffe som det kallas där. Hur ska vi klara oss utan bryggkaffe vi som är vana med det hemifrån? Det går inte så vi tar med oss det ned. De har även med sig en ny laptop. På gamla dar har de blivit datoriserade och vill ha en i varje bostad så att de slipper ha med sig en och samma upp och ned varje gång de reser genom Europa. Varför de inte köper en där nere vet jag ej. Vissa saker håller helt enkel inte måttet.

Oj, just det, har för mig att de även har med sig någon form av isoleringsväv och annat som hör badrumsrenovering till vilket de ämnar ägna sig åt så fort de kommer till huset i Belgrad. I Sverige är vi bättre på det också, att isolera oss vill sägas. Säkert har de tryckt in lite kläder och kanske någon kudde eller ytterligare en och annan teknisk manick som man inte kan vara utan. I vilket fall som helst brukar bilen vara smockad.

Förra året hade de även laddat med Bregott, flera paket som de skulle ha med sig i en kylväska, eftersom de svenska barnbarnen med vänner och flickvänner skulle hälsa på. Dessa Bregott glömdes i kylskåpet hemma i Haningebostaden. När de insåg det köptes det in nya i Trelleborg som också glömdes i ett kylskåp. Denna gång i Wien. Har en kusin där som de alltid hälsar på på vägen ned. Bregotten behövde stå kallt under besöket. Eftersom de var ytterst nödvändiga att ha med sig för barnbarnens skull vilket inget av barnbarnen känns vid och riktigt vet varför, förmodligen har någon försagt sig vid något tillfälle och mormor och morfar plockade upp behovet, så gjordes det upp en plan. Bregottpaketen skulle kusinen ta med sig nästa gång hon och hennes familj skulle åka hem till mamma, min moster, i Bosnien. Där skulle de så småningom hämtas upp nästa gång min mamma hälsade på syrran. Självklart i god tid innan barnbarnen kommer på besök i Serbien. Det är viktigt att ha rätt smör på mackan om man är svenskt barnbarn!

Ni som läste mitt inlägg Ordningen är återställd från den 18 oktober förra året vet också att de har skapat denna vana att transportera saker de saknar genom Europa från det ena till det andra landet. Mat upp och toapapper ned. Dålig hörapparat upp och ny bra ned. Den ickehörande pappan har faktiskt skaffat sig bättre hörapparat i år så förhoppningsvis kommer han vara lite bättre på att lyssna på vad som sägs. Detta under förutsättning att han verkligen har lyssnat ordentligt när inprovningen gjordes. Vi är inte helt övertygade om att så är fallet så mamma har blivit beordrad att svara i mobilen under den långa bilresan. Tidigare år har han svarat fast han har kört bil och inte hört vad som sägs. Den stressen vill vi slippa. Nu sitter jag på spänn och hoppas att de idag hinner fram till Wien ordentligt, med eller utan Bregott i bagaget.

Det gulliga paret i maj 1960

Det gulliga paret i maj 1960

Det gulliga paret oktober 2012

Det gulliga paret i oktober 2012

Ordningen är återställd

Mina underbara älskade föräldrar är tillbaka i Sverige. Dags för vinteride. De har en märklig uppdelning av året där de tillbringar vintern i Sverige och sommaren i Serbien. Det omvända hade kanske varit smartare med tanke på deras ålder och hälsa men de tänker omvänt, väldigt ofta. För att det hela ska vara om möjligt ännu mer besvärligt väljer de att bila hela den långa sträckan på närmare 250 mil mellan Stockholm och Belgrad. Envisa är de och helt omöjliga att få in på rätt tankar. Lämna bilen hemma, flyg ned och skaffa en liten bil som ni kan ha där istället. Nej då, den 77-årige pappsen vägrar flyga. Istället får vi barn och barnbarn oroa oss. På vägen ned lyckades han bli stoppad av polisen och få fortkörningsböter, så ni kan förstå att man har en del att tänka på.

Nu är de alltså här. Tack och lov gick resan bra. Med sig hade de en massa godsaker så som hemmagjord ajvar (tro inte för ett ögonblick att den har några likheter med den man köper i butik), mängder av tunn-tunn filodeg för att göra ”gibanica”, en variant på ostkaka, egen gjord sylt och en hel säck av en speciell sorts vitkål som är perfekt att lagra och så småningom rulla ihop ”sarma” med, kåldolmar gjorda på surkål. Skulle vara svårt att få med sig allt detta på ett flyg, därav bilen. För inte går det att tänka sig ett vinterhalvår utan dessa delikatesser.

Deras närvaro märks inte enbart genom alla de godsaker som de per omgående fördelar mellan oss barn och barnbarn. Den känns och den hörs också! Bara på några dagar har jag hjälpt dem lösa fler problem än jag själv har råkat ut för på flera månader. Deras hemtelefon funkar t.ex. inte för modemet har kraschat och i väntan på ett nytt är det enda kommunikationsmedlet pappsens mobiltelefon eftersom mamsen knappt använder sin. Som en följd av det fungerar inte heller porttelefonen och pappsen, som nästintill är döv och oftast vägrar använder sin hörapparat, har därmed blivit den enda kontaktytan med omvärlden. Väldigt högljudda samtal har förts dessa dagar. En hel del upprepningar och missförstånd har förekommit också. Förutom det lyckades de också slarva bort ett helt nytt bankkort, förmodligen i papperssorteringen, så det spärrades och nytt beställdes. Mat har intagits och en totalt oregerlig politisk debatt har ägt rum. En komisk sådan. En väldigt kategorisk icke hörande pappa (i dubbel bemärkelse) med mycket specifik världssyn och två övervuxna-borde-veta-bättre-vid-det-här-laget barn, varav jag är ett, som försöker övertala honom om annat. Snabbare energidränering har jag nog inte varit med om någonsin.

Så nu, äntligen, är ordningen återställd och allt är som det ska vara. Huvudpersonerna är på plats. Återstår bara för mig att säga ”Välkomna hem mina underbart besvärliga föräldrar! Jag har saknat er. Och pappsen tack för den där politiska lektionen! Äntligen vet jag hur allt hänger ihop. Vem kunde tro att världen antingen är bara svart eller bara vit.”