I knoppen

Gör slut med sociala medier

Om ni tror att inget värt att skriva om händer mig så har ni fel. Fullt upp med många saker men utan ork att få ned dem i skrift. Min tidigare svacka i skrivandet kvarstår således. Har funderat på att dra mig ut ur sociala medier helt och testa på livet som det var förr. Tillbaka till det analoga livet. I bästa fall skulle jag kunna sträcka mig till att vara en voyeur och mindre av en aktör, om det nu skulle göra saken bättre. Helst vill jag bryta helt. Man blir både less på sig själv och andra. För många röster som vill höras samtidigt. För många bilder som slåss om samma uppmärksamhet. För få viktiga budskap att ta in. För lite tid att slösa bort på onödiga saker. Nog får vara nog. Behöver en tyst period.

Med detta sagt kommer jag bara höra av mig när jag bara MÅSTE få någonting sagt. Räkna med att det kan dröja ett tag.

IMG_8370.JPG

Tjock, tjockare, tjockast!

Skämmigt och förbryllande! Hur står det till i huvud egentligen? Oroar mig för att minnet kan vara skadat eller att jag bara är oerhört bortskämd. Oavsett vilken anledning så kräver det som hände lite eftertanke.

Igår tog jag på mig en mellantjock och mellanlång gammal svart jacka på mig och gick till jobbet. Efter besöket hos frissan passade jag på att titta in i några butiker på vägen hem. Saknade en mellantjock och mellanlång svart nyare jacka för den kommande mellanperioden. För tidigt för en tjockaste vinterjacka men snart för sent för en tunnare. Med det i huvudet testade jag och köpte en jacka. En favorit i repris. En svart mellantjock och mellanlång jacka. Prisvärd och skön. Jag var nöjd.

På kvällen visade jag stolt upp jackan för maken och sonen. Maken förstod inte riktigt varför jag behövde ytterligare en ny jacka. Jag motiverade mitt köp med teorin om mellantjocka jackor för mellanperioder samt att det var ett riktigt bra pris. Hans inlägg vändes omgående mot honom då jag oväntat fick stöd av sonen som tyckte att även pappa borde uppdatera sitt jackbestånd.

Idag tittade jag in i ett skåp som jag inte har tittat in på ett tag och upptäcker något som jag helt har glömt bort! För ett antal månader sedan var maken på en utlandsresa och kom hem med en fin present till mig. Han kan min smak vid det här laget och det han hade köpt var en söt fin höstjacka. Mellantjock och mellanlång. Eftersom det var off season ställde jag in den i skåpet och glömde den. Plötsligt dök den upp igen! Skämmigt!

Förstår ni nu hur besvärande detta känns? Hur kan man glömma en ny jacka? Hur många tjocklekar av svarta ytterplagg behöver en flicka egentligen äga? Om man glömmer en ny jacka behöver man verkligen ytterligare en ny? Ja ni, något fel på mig är det allt. Tjocklekarna verkar spela stor roll.

IMG_8165.JPG

Den eviga gåtan

Mörkare, kallare och deppigare. Dag för dag. Får jobba hårt för att inte dras ned i detta höstmörker. Häromdagen ledda en dumpad väderkommentar vid kaffeapparaten på jobbet till en djup existentiell diskussion av gänget som råkade befinna sig på plats. Vackert eller sorgligt när livet tar slut? Startade med höstlöv och slutade med hela världsalltet. Delade meningar rådde. En intressant diskussion utan någon gemensam slutsats. Vi gjorde ett tappert försök att lösa den eviga gåtan men utan framgång. Kanske lite väl mastigt uppdrag att ta på sig så där spontant en vanlig arbetsdag. Vi låter gåtan vandra vidare med hopp om att att andra kanske kan lösa den. Under tiden får vi acceptera att höstlöven faller och att det blir både kallt och mörkt innan ljuset kommer tillbaka. The circle of life!

IMG_8142.JPG

IMG_8148.JPG

IMG_8146.JPG

IMG_8143.JPG

Lappar, antaganden och anklaganden

Såg en lapp imorse på vägen ut. En anonym granne som saknar sin cykel vill GENAST ha tillbaka den. Lappen antyder att någon i porten har flyttat på cykeln.

Hade sett en mängd cyklar stående i porten under en längre tid. Den senast inflyttade grannen, en ensamstående pappa vars små söner ofta hälsar på med sina cyklar, var den första jag tänkte på. Häromdagen hade jag släppt in dem i porten. En av dem bar upp sin cykel uppför trappan. Hälsa pappa att det finns cykelrum tipsade jag. Ni ska inte behöva bära på cyklarna.

Utgick från att grabbarna kanske hade nämnt för pappa att någon tant hade kommenterat cyklarna och nu kan han tro att den tanten såg till att cykeln försvann. På vägen hem plingade jag därför på hans dörr för att tipsa honom om att föreningen kanske vet var cykeln är. De brukar vara hårda på att rensa ut namnlösa cyklar från cykelförrådet så cykel i porten borde ligga pyrt till. Han var inte hemma så jag skrev en liten lapp och slängde in i brevlådan.

Kort efter plingar det på min dörr. Grannen! Inte alls hans eller barnens cyklar det handlar om. Han lämnar tillbaka min lapp med ett leende. Lite pinsamt. Han förstod dock och jag ursäktade mig för misstaget. Tydligen var det en kvinnlig granne som hade frågat honom om var cykeln hade tagit vägen. Han visste inte riktigt vilken lägenhet den grannen bor i.

För att bryta den påbörjade kedjan av oskyldigt anklagade grannar skriver jag en ny lapp. Denna gång till den cykellösa anonyma grannen och hänger den på portdörren med samma tips som tidigare. Kolla med föreningen. Väntar nu på upplösningen. Napp eller lapp?

IMG_8111.JPG

En sorglig dag

Politiskt kaos råder. En sorglig dag. Besvikelse på alla plan. De enda som har anledning att jubla är de som den stora majoriteten tycker förtjänar det minst. Total kollaps för alla andra. Framöver kommer en minoritet råda över en majoritet. Tror inte att det var den utgången vi såg framför oss när vi röstade igår.

Demokrati förpliktigar. Våra val får konsekvenser. Helt uppenbart har det fått det idag. Stor förvirring. Skakigt läge. Vi är många som har röstat men ändå inte fått våra röster hörda. Så känns det. Det kan aldrig sluta bra det. Besviken över båda lägren är jag. En sorglig dag på många sätt.

Förvirringen är total

Känner mig trött på en massa orent spel. Trött på all pajkastning, alla hotbilder och all skrämselpropaganda. Lika trött är jag på all denna mediebevakning som likt tv-kanalernas i övrigt falande utbud inte heller håller en tillräckligt hög lägsta nivå. Alla söker sensation. Alla vill knäppa någon på näsan. Alla skyller på alla. Ingen tar ansvar för konsekvenserna av sitt eget handlande. Alltid är det någon annans fel. Allt ställs på huvudet. Det du trodde att du visste vet du inte längre. Den gode kan vara den onde. Den onde är from som ett lamm. Rasister är emot rasism och feminister är egentligen terrorister. Vänster kan vara höger och höger är troligtvis vänster. Allt är ifrågasatt. Lyssna men tro inte på allt du hör. Läs men ta inte in allt.

Man blir verkligen orolig över hur förvirrade vi väljare har hunnit bli så här dags. Vågar inte lita på resultatet som vi tillsammans kommer rösta fram på söndag. Det enda jag vet är att jag absolut inte vill att SD flyttar fram sina positioner ännu mer. Om ni tycker att ni är klara över vad ni ska rösta på säger jag grattis! Själv känner jag mig less innan det ens har börjat. Tror att jag har fått en politisk överdos och världens beslutsångest. Dags för lite medietystnad så att magkänslan och hjärtat kan få göra jobbet.

IMG_8094.JPG

Nu eller aldrig

Av en slump läste jag Alexander Erwiks inlägg idag. Har inte riktigt kunnat släppa det resten av dagen. Hur kommer det sig att det finns människor som provoceras av feminism 2014? Så till den milda grad att de hotar folk som vill rösta på Fi.

Funderar på om det är samma krafter som opponerar sig mot kvinnors lika värde i Sverige som i vanliga fall anklagar andra kulturer för att göra detsamma. Något säger mig att det är så. Människor som är emot det mesta och de flesta.

För mig har det alltid varit självklart att det ska råda jämlikhet mellan alla människor oavsett kön, etnicitet eller ras. Har inte reflekterat så mycket över Fi mer än att sakfrågan är viktig och att det är irriterande att vi fortfarande trampar vatten t o m i världens mest jämställda land. Ibland har jag retat mig på vissa feministers kategoriska och raljerande sätt. Det har gjort att jag inte har haft Fi som förstahandsval och istället vänt blickarna mot det som jag tycker är viktigare och mer akut problem att lösa, miljön.

Idag har jag absolut fått mig en tankeställare och tror att det gäller att hoppa på detta tåg nu innan det blir för sent. Det är verkligen mer än nödvändigt att rösta in Fi in i Riksdagen. Nu eller aldrig! De är inte perfekta, jag vet. De är oerfarna och de har mycket att lära. Men de behövs. För att sätta press på etablissemanget och för att bryta ny mark. Om det är någonstans ett feministiskt parti ska ta plats så borde det vara i världens mest jämställda land. Var annars? Nu har vi chansen att ta lead i frågan. Att sätta människovärdet högt på agendan. Lika självklart som kvinnlig rösträtt en gång i tiden.

Det känns verkligen som att Sverige har vaknat och att Sverige engagerar sig. Det är det här Sverige jag älskar! Ett Sverige som bryr sig och vågar ifrågasätta och förändra. Jag är så stolt över det som sker och helt övertygad om att vi skriver historia om någon vecka genom att bli det första landet i världen med feministisk representation i Riksdagen.

IMG_8004.PNG

Om någon är i vägen för dig så är det du

Har funderat över hur vissa människor alltid ser yttre fiender som det största hindret för sin egen framgång. De lägger mycket energi på att mota bort det ofta imaginära motståndet. Kan inte låta bli att känna empati för dem. Tänk om de istället förlitade sig på sin egen kraft och lade ned energi på att jobba på sin egen otillräcklighet. Vad mycket bättre de skulle må.

Öppna din famn och tro på dig själv, säger jag. Ingen kan vara lika stor fiende till dig som du kan vara till dig själv. Låt andra få lika mycket utrymme som du kräver för egen del. Slappna av! Du kommer att må så mycket bättre! Och du, ha nu en bra helg!

IMG_7860.JPG

Foto: Dario Ljuboje

Wannabes hela bunten

Tänk så grötigt det kan bli när människor, företag eller organisationer inte har en klar och tydlig linje vad de står för. Att ha tillräckligt med insikt och mod för att våga vara sig själv. Det här är jag/vi bra på. Det här får ni om ni röstar på oss eller handlar hos oss eller anlitar oss. Visst är det svår att tilltala alla men hur man än gör kommer man ändå inte få alla att gilla det man erbjuder. Fokusera och välj väg. Du/ni får mer respekt då.

Våra politiska partier som verkligen bör ha tydliga skillnader är bara en grå massa. M försöker tala S-språk och S försöker vara som M. För att inte tala om småpartierna. Egentligen inte alls konstigt att de partier som är på uppgång har en sak gemensamt d v s några tydliga hjärtefrågor som de vågar driva fullt ut. Verkar uppskattas av väljarkåren.

Samma sak gäller för företagsvärlden. Lyckas någon med någonting då följer alla efter. Senast idag såg jag denna annons, eftersom mina 15 år på Telia sitter i ryggmärgen följer jag fortfarande branschens beteende, och trodde att det var en Telia-annons jag såg. Men icke, när jag tittade efter lite närmare såg jag fåret och insåg att det var Tele2, eller som min pappa skulle ha sagt Telia2. Sedan när är Tele2 lila? Att byta färg för att fånga blickar från oväntat håll kanske lurar någon på kort sikt men inte i längden. Frank be frank!

IMG_7879.JPG

Ha koll på tempen

Tålamod och lite mer tålamod. Två veckor till på de tre jag redan har spenderat med hostan är vad som krävs för en djupare utredning. Vet inte om jag ska vara glad över att doktorn inte hittade något fel eller oroa mig ännu mer för varför han inte hittar något när jag uppenbart har besvär.

Jobbigt det där med att känna efter i den svenska sjukvården. På något sätt är man alltid ifrågasatt. Vem vill vara en hypokondriker så man väntar in i det sista med att boka tid. För att få tid sen behöver man vara övertygande i sin redogörelse om man ska ta sig förbi sköterskans filter. En lång procedur bara för att få träffa en läkare.

Just idag gick allt supersmidigt och jag fick en tid så fort att jag blev tvungen att rusa iväg från jobbet för att hinna fram i tid. Det var inte lätt måste jag medge. Kollektivtrafiken är inte så smidig utanför rusningstid. Hann i tid men fick ändå vänta ca tre kvart extra. Där kom den första tålamodsprövningen. Stackars läkaren var överhopad med patienter och när han ropade in en annan patient en halvtimme över min bokade tid var jag tvungen att fråga om jag var bortglömd på något sätt. Han lovade att han skulle visa mig hur bokningssystemet såg ut. Om du måste tänkte jag. Är mer intresserad av en diagnos.

Han var ganska rolig läkaren. Fick mig en uppläxning för att jag inte hade koll på tempen. Du har säkert en dyr mobiltelefon och vad kostar en termometer, undrade han. Jag har en termometer men trodde inte att det var nödvändig att kolla när jag inte kände mig varm, var mitt svar. Jodå det var det. Han tittade in i halsen, lyssnade på lungorna och tog tempen. Eftersom allt var bra höll han på att släppa iväg mig. Vad är det då som trycker över bröstet undrade jag? Jaha, då blir jag nödgad att låta dig ta ett stick i fingret, säger han. Hade jag inte ställt frågan så hade jag inte fått lämna blodprovet. Konstigt det där med regler som de måste följa. In i det sista undviker de behandling eller tester för att hålla nere kostnaderna. Om patienten kräver det då kan de bli ”nödgade” att låta en kollas lite extra.

Eftersom blodprovet också var i sin ordning återstår endast avvaktan på att hostan ska ebba ut av dig själv. Ingen träning ännu, yoga räknas visst inte som träning (jag sa ju att han var rolig), vila, ingen hostmedicin behövs men om jag stör mina arbetskamrater med min hosta kan jag alltid sjukskriva mig. Om jag fortfarande hostar om två veckor då ska det utredas. Se då till att boka en ordinarie läkarbesökstid var medskicket. Blev inte så mycket klokare av detta läkarbesök men lätt road av läkaren. Tydligen viktigt att alltid ha koll på tempen. Något man kan implementera på resten av livet.