Faror, hot och undergång

Vilket ansvar har medier i att de matar oss men en massa skrämselpropaganda? Det går inte att läsa tidningen eller titta på nyhetsprogram utan att utsättas för potentiella faror. Snart finns det inget man kan äta eller göra utan att det kan resultera i en sjukdom eller ångest. Ena dagen lider vi av D-vitaminbrist och andra kan ett överskott orsaka stroke. Kolhydrater är farliga samtidigt som de behövs. Vad vågar man stoppa i sig och vilket ben ska man stå på? Vad är viktigt och på riktigt och vad är uppblåst? Vet ej.

För att inte tala om alla politiska hot. Ryssen kommer när som helst. Nazister, rasister, terrorister, kommunister och anarkister finns överallt. Ekonomin kraschar snart så ska vi spara eller spendera? Riksbanken vill att vi ska spendera och låter räntan gå i minus, skrämmande bara det. Ingen vågar spendera när omvärlden är skakig så vi gör tvärtom. Vi sparar istället. Får väl skylla oss själva om det går åt helsike. Och så har vi diverse katastrofer som kommer och går. De får vi inte glömma. Ingen är säker. På något sätt. Någonstans.

Om vi fortfarande inte oroar oss tillräckligt så kommer här ett tips om hur vi ska hålla oss kvar på rätt sida om ångestlinjen. Vad säger ni, har ni funderat över på vilket sätt världens undergång  kommer att gå till? Inte? Då är dags nu. Bara att köpa PLUS och läsa på.

Om någon är i vägen för dig så är det du

Har funderat över hur vissa människor alltid ser yttre fiender som det största hindret för sin egen framgång. De lägger mycket energi på att mota bort det ofta imaginära motståndet. Kan inte låta bli att känna empati för dem. Tänk om de istället förlitade sig på sin egen kraft och lade ned energi på att jobba på sin egen otillräcklighet. Vad mycket bättre de skulle må.

Öppna din famn och tro på dig själv, säger jag. Ingen kan vara lika stor fiende till dig som du kan vara till dig själv. Låt andra få lika mycket utrymme som du kräver för egen del. Slappna av! Du kommer att må så mycket bättre! Och du, ha nu en bra helg!

IMG_7860.JPG

Foto: Dario Ljuboje