En stor dag

Mina söner är mitt allt. Den stora meningen med livet. Färdigfostrade av tigermamman som nu kan dra sig tillbaka och se på när de bygger upp sina liv. IMG_0396Känner mig nöjd med resultatet. Vi gjorde vårt bästa gubben och jag. Nu är det upp till dem att förvalta det vi har påbörjat.

Även små älsklingar blir stora en dag. Extra högtidligt att vår yngsta fyller 25 idag. En vuxen man med hela framtiden i sin hand. För mig kommer han dock alltid att vara den där söta spralliga grabben som får hjärtat att sprängas av kärlek varje gång jag får en puss.

Vår solstråle och största gåva. Grattis älskade son! Dörren till vuxenlivet är öppen. Ta för dig!

 

Gör slut med sociala medier

Om ni tror att inget värt att skriva om händer mig så har ni fel. Fullt upp med många saker men utan ork att få ned dem i skrift. Min tidigare svacka i skrivandet kvarstår således. Har funderat på att dra mig ut ur sociala medier helt och testa på livet som det var förr. Tillbaka till det analoga livet. I bästa fall skulle jag kunna sträcka mig till att vara en voyeur och mindre av en aktör, om det nu skulle göra saken bättre. Helst vill jag bryta helt. Man blir både less på sig själv och andra. För många röster som vill höras samtidigt. För många bilder som slåss om samma uppmärksamhet. För få viktiga budskap att ta in. För lite tid att slösa bort på onödiga saker. Nog får vara nog. Behöver en tyst period.

Med detta sagt kommer jag bara höra av mig när jag bara MÅSTE få någonting sagt. Räkna med att det kan dröja ett tag.

IMG_8370.JPG

Berättelsen om ditt liv skriver du själv

Livet tar bara slut en dag. Berättelsen om ens liv går inte att ändra. Den består av de dagar som man har levt, de beslut man har tagit och de handlingar man har gjort. Drömmar man har haft men inte uppfyllt finns inte där. Ingenting går att ändra eller ångra. Gjort är gjort.

Min fina moster gick bort för en vecka sedan, endast 65 år gammal. Den elaka sjukdomen var övermäktig. Den sista punkten på hennes livs berättelse. Inget lyckligt slut på ett ganska händelserikt liv för övrigt. Ett liv fullt av fantastiskt fina stunder men också många misstag som fick stora konsekvenser för både henne och hennes närmaste. Ett vanligt liv, som många andras, men ändå tillräckligt för att fylla en bok. Hon var bl.a. högst ansvarig till att jag en sommar för länge sedan träffade mitt livs kärlek och så småningom fick två underbara söner med. Tack kära moster! (Vill klargöra att vi är ansvariga för sönerna och moster frias från allt ansvar där.)

Eftersom hennes liv även innehöll en stor sorg har jag inte kunnat låta bli att tänka på hur viktigt varje beslut man tar i livet faktiskt är. Även de små besluten skriver historia. De är lika viktiga som de stora. När man tar dem är man inte alltid medveten om deras betydelse och avtrycket de kan lämna efter sig. Egentligen precis som varje dag i ens liv betyder något och till slut utgör ens liv. Vi förmår inte ha det stora perspektivet i vardagen och se hur det lilla påverkar det stora. Varför är det så? Varför har vi så svårt för att lyfta blicken och ta tillvara på de ögonblicken vi tilldelas? Jag vet att jag många gånger lägger mer betoning på mina drömmar och önskemål än på min vardag. Men det är vardagen som är livet.

I teorin har jag fattat att det är så och sagt att jag ska ändra på mitt tankesätt men i praktiken har det ändå tuffat på som vanligt. Många vardagar har förlorats för att mina tankar är någon annanstans. Nu vill jag ändra på det. Ta tillvara på varje stund, varje beslut, varje dag medan jag kan påverka det. Ta tillvara på livet innan det tar slut. När det tar slut är det för sent. Påverka mitt livs historia innan sista punkten är skriven. Förhoppningsvis återstår många beslut och många dagar kvar innan dess.

P.S. Inte min mening att göra detta till någonting sorgligt utan snarare som ett första steg till en stor positiv förändring. En lärdom. Inte om död utan om liv.