#blogg100

Vänta du bara…

När jag var ung förstod jag aldrig de äldres ständiga tjat om ”vänta du bara tills du är i min ålder” eller när de småhånade min optimism med sin erfarenhet ”det har vi redan testar för länge sedan”. Alla vägar var öppna. Allt var möjligt. Det var bara de som var tråkiga och inskränkta.

På något underligt sätt trodde man att den mentala inställning man hade till livet då var optimal och definitiv. Den skulle räcka för resten av livet. ”Jag kommer aldrig att tröttna på att gå på disco” uttryckte en god vän euforiskt till mig en gång för länge sedan. Då var hon inte mer än arton. Har inte stämt av med henne på senare tid men misstänker att det efter femtio dansas mer hemma än på klubb. Inställningen förändras med tiden och vi med den. Den där gamla ”allt i sinom tid” stämmer faktiskt.

Tycker att jag själv anstränger mig hårt för att vara ung i sinnet men motarbetas mest av min egna erfarenhet. Alla de smällar man har fått på fingrarna under resans gång har gjort en vis. Numera är jag en av de som tänker att ”detta kommer aldrig gå”. Och jag vet att det låter tråkigt och pessimistiskt men så är det.

Nu tänker ni kanske att jag har helt fel inställning till saker och ting. Att jag är en sådan som tycker att ett glas till hälften fyllt med vatten är halvtomt snarare än halvfullt. Nej det är jag inte svarar jag då. Är verkligen inte det. Skulle snarare vilja säga att jag är en drömmare som gång på gång blir besviken på mänskligheten. Som hyser hopp om att det en dag ska bli bättre men kanske inte just idag. För det ska ni veta, det vet jag, av egen erfarenhet. Det är redan testet. Har sett, har hört, har försökt.

Om man ska försöka förklara alla oss som emellanåt tappar hoppet så skulle det vara med att det inte är så konstigt. Om man återkommande slår huvudet i väggen men ändå aldrig inser varför man har huvudvärk borde det rimligtvis vara något fel på ens huvud. Att fortfarande vara obotlig optimist vid den här åldern kan liknas vid det. Så nu fattar jag äntligen vad de menade de där som sa ”vänta bara….”. Jag är ju där för sjutton.

Besvikelser på vägen:

  • att livet flyger iväg för fort
  • politik i allmänhet
  • att drömmar är svåra att förverkliga när vardagslivet tränger sig på
  • människlighetens oförmåga att lära sig av sina egna misstag
  • insikten om att åldern inte bara är en siffra eftersom kroppen säger emot
  • politiker i allmänhet
  • människligheten i allmänhet…..

Sent ska synden vakna

Jag är en av dom. De där som tror att de kan köra på utan att de påverkas. Lätt att tro att det funkar när man inte ser effekten på utsidan. Invändigt pågår det säkert en massa som jag inte ser men börjar känna av. Pratar förståss om mat. Det ska till något drastiskt för att man ska fatta.

Under åren har jag byggt upp matvanor som är svåra att bryta. Mycket kolhydrater genom mitt sydeuropeiska arv. Vitt bröd intas till allt. Går ej att äta utan. Dessutom kretsar allt kring kött. Frukost, lunch, middag. Tro det eller ej men jag har blivit serverad ćevapćići (Balkanjärpar) till frukost. Man måste stå sig länge enligt min propsande farfar. För att inte tala om allt sött som jag inte kan vara utan. Socker om något bygger upp ett beroende. Vilket kaffe också gör. Kaffe med mjölk. Många no-no’s släpps förbi i mitt liv.

Har alltid tyckt att vägen till balans är att äta allt. Det man känner för när man känner för det. Tror inte på att man mår bra av att begränsa sig själv. Den linjen har jag följt. Men nu blir det ändring. Måttet är rågat och sent ska synden vakna. Min teori gäller naturligtvis under förutsättning att det man sätter i dig är nyttigt. Kan inte påstå att alla de där ovanorna är det. Efter dagens lågvattenmärke börjar mitt nya nyttigare liv. Mer mörkt bröd, mindre rött kött, mer grönsaker, mindre sötsaker, mer frukt, mindre kaffe. Och så ska jag äta ordentlig frukost. Minus ćevapćići (läses: chevapchichi).

Detta hoppas jag få till ikväll

En blöt puss av kungen

Hemkommen från Göteborg. Vilken otrolig upplevelse. Ett regnigt Göteborg kanske inte var rätt att promenera i men absolut rätt för vårt företagsevent. Fullt med elektricitet på Svenska Mässan under de här dagarna. Alla fackmän som genererar den samlades lite senare kvällen på Valand. Las Vegas temat lockade många. Inte minst för att självaste kungen skulle stå för underhållningen. 

Själv var man en av de få tjejer som vistades i lokalen och väl synlig när kungen uppträdde. Vid ett givet ögonblick, förmodligen av ren eufori över vårt klappade, steg han ned från scenen och gick fram tilltog och Christina. Självaste Elvis förärade oss varsin blöt puss på kinden. Chockad hann jag inte fånga ögonblicket på bild men kommer minnas det i all framtid.


    

Söt liten flicka

Häromdagen ville jag skriva ett inlägg om hur härligt det är med ledighet genom att visa en glad dansvideo. Hade sett en supergulliga liten tjej i mitt Facebookflöde som gjorde mig glad med sin dans. Kunde inte minnas vilket namn videon gick under så jag började googla på ”söt tjej dansar” och  fick upp en massa andra videos med tjejer som dansar. Tänkte att jag behövde specificera att det var ett barn och ändrade till ”söt liten tjej dansar”. Samma resultat. Det hjälpte inte att byta ut söt mot gullig och tjej mot flicka heller. Eller svenska mot engelska. Jag hittade inte den söta lilla tjejen jag sökte. Allt jag fann anspelade på sex.

Måste säga att jag blev riktigt förbannad över den sexualisering som uppenbarligen dominerar sökningen. Söt liten flicka = sexobjekt är vad sökresultatet säger. Hur ovanligt är det att en ung tjej gör motsvarande sökning som jag och det enda hon då hittar är exploatering av andra tjejer. Fruktansvärt!

Idag lyckades jag hitta den lilla gulliga tjejen Audrey som jag sökte genom en slump. Hon har en helt annan kamp att utkämpa än den man googlar fram.  Klicka på hennes namn ovan och läs men framförallt se hennes dans. Så söt!

Götlaborg

Sveriges framsida visar inte sin allra bästa sida idag. Inte för två förvirrade 08:or i alla fall. Vi hade hoppats på fint väder att irra omkring i men du fick vi istället göra det i regn. Göteborg kartlagt. Magen välfylld. Hotellsängen testad. Allt är nu riggat och klart för morgondagens strapatser. Det kommer bli en riktigt lång, lång arbetsdag.


          

Super Fille och Mamma Knas

Vaknar tidigare än vanligt. Med ett leende på läpparna. Hade en helkväll med Fille igår. Kvalitetstid för oss som inte hinner ses så ofta. Innan vi fick oss en ordentlig skrattinjektion med bl a Shyffert, Gardell och Izzard på Stand Up for Stockholm åt vi vietnamesiskt på Noodle House. Gillar verkligen stället. En fullträff varje gång!

Men först hann vi leka lite framför kameran. Resultatet? Se här….


    

I vått och torrt

55 år tillsammans. I vått och torrt! Två motsatser som fann varandra och håller ihop genom åren. Det är roligt hur det hänger ihop det där med att komplettera varandra. De är skyldiga till mycket dessa två. Bland annat till det stora modiga steget att flytta till Sverige för 45 år sedan. Det bästa beslutet någonsin! Är inte säker på att jag hade vågat samma sak idag. Glad att ni vågade. Grattis till er!

Rakt nedstigande led

Har gått runt och trott att jag kanske är hypokondriker. Ständigt känt efter och ofta känt igen symptom. På senare tid mer och mer. Ända sedan i somras när jag drog på mig det där långdragna eländet har ingenting varit helt som det ska. Den som en gång har haft en allvarlig sjukdom är aldrig riktigt fri från oro. Man förstår att man är sig själv närmast och om man inte är vaksam nog kanske någonting går en förbi. Det vill man inte ska ske. Samtidigt vill man inte oroa sig i onödan. Framför allt inte projecera någonting som inte finns. Om man dessutom är en som biter ihop även om det gör ont blir det svårt för andra att förstå när man väl beklagar sig. Har känt mig lite som en bluff när jag har försökt förklara för mina närmaste att allt inte är helt optimalt hos mig.

Som tur är har jag lärt mig att lyssna på kroppen och att inte ge upp om jag tror att något är fel. Såg till att boka tid hos läkare och kolla upp allt. Gjorde det i veckan och skulle vänta på svar. Nu blev det inte riktigt så lång väntetid. Blev tvungen att ta mig in och kolla upp läget redan idag. Tursamt nog hade min läkare jouren och mitt snabba återbesök resulterade i att jag fick med mig medicin hem. Provsvaren visade sig vara bra men blodtrycket för högt. Det där genlotteriet spelar en ett spratt igen. Ett rakt nedstigande led på detta.

Första lediga dagen kunde ha gått lite bättre. Nu är det som det är. Satsar på de kommande dagarna istället. Har en del roliga saker att se fram emot.

Det dystra och det glada

Brottas mellan att skriva om något viktigt och krävande eller roligt och lättsamt. Å ena sidan å andra sidan. Mitt vanliga tillstånd ger sig till känna. Vilket ben ska jag stå på? Uppenbart långa pendelavstånd mellan ytterligheterna i min personlighet. För att avvärja långa överväganden bestämmer jag mig för att köra både och idag.

Det dystra och det glada

Är jag. Är du. Är vi. Båda sidorna finns i oss.

Det dystra

Börjar med det viktiga och krävande genom att lyfta upp en krönika i Expressen som har skrivits av en annan Billan rättare sagt Bilan Osman. Mycket välskrivet om avhumanisering av flyktingar.

Kropp nummer 132. Det är allt som står på hans kista. Och jag vill mer än någonting annat berätta om honom. Jag vill berätta om hans förhoppningar och hans mål. Jag vill berätta om allt han förlorade i flykten, om musiken han lyssnade på, hans drömmar om att bli författare, läkare eller om hur han än var för ung för att veta vad han ville bli.

Bilan Osman

När vi degraderar individer till siffror blir det enklare för oss att inte ta ansvar för deras öden. Ingen människa vill enbart vara en siffra i statistiken. Inte du. Inte jag. Inte de heller. Därför kan vi inte vända bort våra huvuden när någon ropar på hjälp. Vi måste orka bry oss om varandra. Om vi vill vara människor.

Det glada

Det roliga och lättsamma får representeras av att det är HEEELG!!!! En extra ledig dag dessutom! Firas med lite humpa-bumpa balkan-latinomusik av Goran Bregovic och Gipsy Kings. Tillåtet att dansa och sjunga med!

Yta köper inte lycka

En fördel med #Blogg100 utmaningen är att man upptäcker och läser en hel del riktigt bra bloggar. Folk som har något att säga och som gör det bra. Man får mycket inspiration av andras texter. Det är precis det jag gillar. Att tänka till, hålla med om eller inte hålla med om, vilja kommentera. Idag är det Chez Anna som har gett mig bra material till en ”spinn off” på hennes text. Vad är det som gör att så många framförallt unga människor vill förändra sitt utseende på konstgjord väg?

Det här är ett enormt stort tema som inte får plats i ett litet inlägg. Skulle kunna skrivas flera böcker om man skulle fördjupa sig i ämnet. Eftersom jag inte är en expert utan bara en tyckare kommer jag lufta endast mina egna subjektiva tankar och teorier. Varnar er som fortsätter att läsa för att de kan vara helt ogrundade och felaktiga. Så att ni vet vad som väntar er.

Jag tror att vi människor ständigt jämför oss med andra. Medvetet eller omedvetet. Vi jagar perfektion. Denna perfektion är relativ och subjektiv. Den finns likt en papperstiger i våra huvuden. Naturligtvis handlar det inte enbart om utseende utan om allt annat i våra liv. Vad vi presterar, vad vi har och äger, vad vi står för, vad vi är. Alltid i relation till andra och våra egna ideal. Inte att förglömma det senare.

Det är när våra ideal blir skeva som det går lite snett för oss. Matade med en massa, ofta manipulerade och retuscherade, bilder i media där personerna i fokus själva inte är äkta nog för att utgöra ett ideal för någon osäker ung person. Omringade av alla äkta och oäkta vänner i sociala medier som naturligtvis framhäver allt det bästa med sig själva och sin tillvaro. På allt detta vill vi alla bli sedda och bekräftade av andra. Se mig, hör mig, älska mig.

Om jag bara fixar till det här lilla så blir livet perfekt. Då får jag också uppleva lycka och tillfredställelse som de där personerna på löpsedlarna. Då kanske jag äntligen blir sedd. Och älskad. Kanske t o m av mig själv.

Det de inte tänker på, dessa perfektionsjägare, är att de putande läpparna och köpta brösten inte alls utstrålar självsäkerhet och perfektion. De skickar snarare ut signalerar om att jag inte trivs med mig själv. Jag räcker inte till. De säger snälla se mig. Bekräfta mig så att jag vet att jag finns. Läpparna och brösten blir istället monument över det egna missnöjet och bräckligheten. De får mig att tycka synd om dig.

Det är inte vad vi ser hos dig som avgör om vi gillar dig. Det är vad du utstrålar som gör att vi älskar dig. Först när du slutar jämföra dig med andra och börjar litar på att du räcker till som du är som du kommer trivas med dig själv och ditt skinn. Tunna läppar och små bröst spelar absolut ingen roll i sammanhanget. Och du jag  tror inte ett dugg på att du gör det där för dig själv och att du inte bryr dig om vad andra tycker om dina läppar eller bröst. Om det skulle förhålla sig så att du verkligen är lycklig och i balans med dig själv invändigt skulle du inte behöva göra åverkan på din kropp utvändigt.