Har gått runt och trott att jag kanske är hypokondriker. Ständigt känt efter och ofta känt igen symptom. På senare tid mer och mer. Ända sedan i somras när jag drog på mig det där långdragna eländet har ingenting varit helt som det ska. Den som en gång har haft en allvarlig sjukdom är aldrig riktigt fri från oro. Man förstår att man är sig själv närmast och om man inte är vaksam nog kanske någonting går en förbi. Det vill man inte ska ske. Samtidigt vill man inte oroa sig i onödan. Framför allt inte projecera någonting som inte finns. Om man dessutom är en som biter ihop även om det gör ont blir det svårt för andra att förstå när man väl beklagar sig. Har känt mig lite som en bluff när jag har försökt förklara för mina närmaste att allt inte är helt optimalt hos mig.

Som tur är har jag lärt mig att lyssna på kroppen och att inte ge upp om jag tror att något är fel. Såg till att boka tid hos läkare och kolla upp allt. Gjorde det i veckan och skulle vänta på svar. Nu blev det inte riktigt så lång väntetid. Blev tvungen att ta mig in och kolla upp läget redan idag. Tursamt nog hade min läkare jouren och mitt snabba återbesök resulterade i att jag fick med mig medicin hem. Provsvaren visade sig vara bra men blodtrycket för högt. Det där genlotteriet spelar en ett spratt igen. Ett rakt nedstigande led på detta.

Första lediga dagen kunde ha gått lite bättre. Nu är det som det är. Satsar på de kommande dagarna istället. Har en del roliga saker att se fram emot.