Påt’ igen

I min, för övrigt ganska händelsefattiga tillvaro, får man göra stor sak av små saker, så som att lyfta fram små skeenden på vägen till jobbet. Ni kanske tröttnar på mig snart men tänker att det kan vara intressant för er att veta var Bajenhalsduken befinner sig för dagen eller om städaren hejar på mig igen.

Idag vaknade jag inte av Jante utan av att en mobil vibrerar upprepat. Så där lite dovt. Känner på min egena mobil och förstår att det inte är den. Klockan är exakt 6:00. Det är för tidigt för mig. Maken stänger av sin på natten så det är inte hans. Återstår endast en rimlig förklaring och det är att det är grannens. Otroligt! Antingen så har jag oklanderlig hörsel, vilket är mindre troligt, eller så är det väldigt lyhört hos oss. Istället för Jante gör sig grannen tillkänna. 

På bussen och tunnelbanan var det lugnt. Får sittplats redan vid Skanstull. Även lugnt och nästa ödsligt på väg ut mot plattan. Väl där ser jag en ensam tjej, mitt på plattan. Hon har en ryggsäck med en hög vimpel. Börjar fundera på vad hon gör där denna okristliga tid. Demonstrerar hon? Vad vill hon? Vågar man gå nära? Bestämmer mig för att korsa plattan precis så diagonalt som möjligt vilket innebär att jag nästan går in i flickan. När jag närmar mig säger hon med en loj röst ”Kaffe?”. Jag tittar upp på henne och fattar inte riktigt var kaffet finns. ”Javisst.Vad handlar det om?” undrar jag. Flickan fortsätter lika lojt med att säga något i stil med ” Ett samarbete mellan Stockholms Stad och Vasakronan…” samtidigt som hon plockar fram en pappersmugg från något som ser ut som en ärm och börjar trycka på en liten pump någonstans i midjetrakten. Jag kan se att kaffet som rinner ned i muggen är varmt samtidigt som hon frågar mig om jag vill ha mjölk. Gissar att mjölken finns i en Oatleyförpackning som sticker upp lite ur en ficka. Väljer bort mjölken. Tar muggen, tackar för mig och lämnar den loja flickan kvar på plattan. Kaffet smakar inget vidare och jag grunnar över vad som var grejen. Budskapet gick inte fram riktigt.


Fortsätter vidare. Bajenhalsduken var på plats men städaren var någon annanstans. Något var i görningen i H&M’s skyltfönster men kunde inte riktigt avgöra vad det var de gjorde. Truddilutten från NK’s skyltfönster lät idag som tivolimusik i marshtakt. Marscherade förbi raskt.Inte helt säker på att det är den bästa metoden som får oss att stanna och titta mer noga på de exponerade varorna. Kan vara ett misstag av dem. Grön gubbe idag. Uppför trapporna och påt’ igen.

    Sent ska synden vakna

    Jag är en av dom. De där som tror att de kan köra på utan att de påverkas. Lätt att tro att det funkar när man inte ser effekten på utsidan. Invändigt pågår det säkert en massa som jag inte ser men börjar känna av. Pratar förståss om mat. Det ska till något drastiskt för att man ska fatta.

    Under åren har jag byggt upp matvanor som är svåra att bryta. Mycket kolhydrater genom mitt sydeuropeiska arv. Vitt bröd intas till allt. Går ej att äta utan. Dessutom kretsar allt kring kött. Frukost, lunch, middag. Tro det eller ej men jag har blivit serverad ćevapćići (Balkanjärpar) till frukost. Man måste stå sig länge enligt min propsande farfar. För att inte tala om allt sött som jag inte kan vara utan. Socker om något bygger upp ett beroende. Vilket kaffe också gör. Kaffe med mjölk. Många no-no’s släpps förbi i mitt liv.

    Har alltid tyckt att vägen till balans är att äta allt. Det man känner för när man känner för det. Tror inte på att man mår bra av att begränsa sig själv. Den linjen har jag följt. Men nu blir det ändring. Måttet är rågat och sent ska synden vakna. Min teori gäller naturligtvis under förutsättning att det man sätter i dig är nyttigt. Kan inte påstå att alla de där ovanorna är det. Efter dagens lågvattenmärke börjar mitt nya nyttigare liv. Mer mörkt bröd, mindre rött kött, mer grönsaker, mindre sötsaker, mer frukt, mindre kaffe. Och så ska jag äta ordentlig frukost. Minus ćevapćići (läses: chevapchichi).

    Detta hoppas jag få till ikväll