Brottas mellan att skriva om något viktigt och krävande eller roligt och lättsamt. Å ena sidan å andra sidan. Mitt vanliga tillstånd ger sig till känna. Vilket ben ska jag stå på? Uppenbart långa pendelavstånd mellan ytterligheterna i min personlighet. För att avvärja långa överväganden bestämmer jag mig för att köra både och idag.

Det dystra och det glada

Är jag. Är du. Är vi. Båda sidorna finns i oss.

Det dystra

Börjar med det viktiga och krävande genom att lyfta upp en krönika i Expressen som har skrivits av en annan Billan rättare sagt Bilan Osman. Mycket välskrivet om avhumanisering av flyktingar.

Kropp nummer 132. Det är allt som står på hans kista. Och jag vill mer än någonting annat berätta om honom. Jag vill berätta om hans förhoppningar och hans mål. Jag vill berätta om allt han förlorade i flykten, om musiken han lyssnade på, hans drömmar om att bli författare, läkare eller om hur han än var för ung för att veta vad han ville bli.

Bilan Osman

När vi degraderar individer till siffror blir det enklare för oss att inte ta ansvar för deras öden. Ingen människa vill enbart vara en siffra i statistiken. Inte du. Inte jag. Inte de heller. Därför kan vi inte vända bort våra huvuden när någon ropar på hjälp. Vi måste orka bry oss om varandra. Om vi vill vara människor.

Det glada

Det roliga och lättsamma får representeras av att det är HEEELG!!!! En extra ledig dag dessutom! Firas med lite humpa-bumpa balkan-latinomusik av Goran Bregovic och Gipsy Kings. Tillåtet att dansa och sjunga med!